Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bohusmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum abietifolium
Bohusmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Korgarna är rätt stora, ca 3–4 cm i diameter, märkena är gula och saknar pollen. De yttre holkfjällen är löst tilltryckta till bågformigt utböjda med ett litet hornutskott på undersidan nära spetsen. Frukterna är ovanligt stora för sandmaskrosor, ca 4–5 mm långa. Bladen är särdeles karaktäristiska. Till formen är de mer eller mindre lansettlika, med talrika, triangulära och ovanligt tätt sittande sidoflikar, vilka är riktade utåt eller snett nedåt. Artepitetet ”abietifolium” ger association till en julgran av släktet Abies, och med litet fantasi kan bladen se ut som små julgranar. Arten kan egentligen bara förväxlas med bårdmaskros, T. limbatum, som har pollen och ej så tätt flikade blad och pysslingmaskros, T. platyglossum, som har grå frukter, pollen och i spetsen rörformade kantblommor. Blomningen sker i maj – juni. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för bohusmaskros Observationer i  Sverige för bohusmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bohusmaskrosen är i världen bara känd från Bohuslän och kring Oslofjorden i Norge. Från Danmark finns en obekräftad uppgift. Arten upptäcktes 1959 på Lindö i Tanums socken, varifrån den beskrevs. Sedan har arten påträffats på ytterligare cirka tjugofem lokaler på ett antal öar och på fastlandet vid kusten i socknarna Lur, Tanum och Tjärnö. Det behövs ytterligare inventeringar för att kunna fastställa artens egentliga utbredningsområde, men tydligen är den starkt västlig och kustbunden och har hittills inte påträffats i inlandet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Bohusmaskros är en sandmaskros som endast är funnen i Bohuslän. Den är hotad av igenväxning och minskar säkert på många lokaler, de flesta strandnära gräsmarkerna där den förekommer, är idag i huvudsakligen obetade. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (28-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 210 (200-250) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (68-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Ekologi
Bohusmaskrosen växer nära havet på sandig mark, i nivån ovanför högsta vattenstånd, på mestadels torr gräsmark med mer eller mindre slutet växttäcke. Den växer också i torrbackar och vägkanter i anslutning till strandängar. Den är liksom flertalet arter i sektionen kväveskyende och trivs därför bäst på ogödslade marker i ljusöppna miljöer. Arten är troligen konkurrenssvag, behöver lätta jordar med inte helt slutet växttäcke och är för sin groning gynnad av störning i det översta markskiktet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum abietifolium Saarsoo - bohusmaskros Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Bohusmaskros är en sandmaskros som endast är funnen i Bohuslän. Den är hotad av igenväxning och minskar säkert på många lokaler, de flesta strandnära gräsmarkerna där den förekommer, är idag i huvudsakligen obetade. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (28-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 210 (200-250) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (68-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Arten hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Korgarna är rätt stora, ca 3–4 cm i diameter, märkena är gula och saknar pollen. De yttre holkfjällen är löst tilltryckta till bågformigt utböjda med ett litet hornutskott på undersidan nära spetsen. Frukterna är ovanligt stora för sandmaskrosor, ca 4–5 mm långa. Bladen är särdeles karaktäristiska. Till formen är de mer eller mindre lansettlika, med talrika, triangulära och ovanligt tätt sittande sidoflikar, vilka är riktade utåt eller snett nedåt. Artepitetet ”abietifolium” ger association till en julgran av släktet Abies, och med litet fantasi kan bladen se ut som små julgranar. Arten kan egentligen bara förväxlas med bårdmaskros, T. limbatum, som har pollen och ej så tätt flikade blad och pysslingmaskros, T. platyglossum, som har grå frukter, pollen och i spetsen rörformade kantblommor. Blomningen sker i maj – juni. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bohusmaskros

Länsvis förekomst och status för bohusmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bohusmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bohusmaskrosen är i världen bara känd från Bohuslän och kring Oslofjorden i Norge. Från Danmark finns en obekräftad uppgift. Arten upptäcktes 1959 på Lindö i Tanums socken, varifrån den beskrevs. Sedan har arten påträffats på ytterligare cirka tjugofem lokaler på ett antal öar och på fastlandet vid kusten i socknarna Lur, Tanum och Tjärnö. Det behövs ytterligare inventeringar för att kunna fastställa artens egentliga utbredningsområde, men tydligen är den starkt västlig och kustbunden och har hittills inte påträffats i inlandet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum abietifoliumSaarsoo - bohusmaskros

Bohusmaskrosen växer nära havet på sandig mark, i nivån ovanför högsta vattenstånd, på mestadels torr gräsmark med mer eller mindre slutet växttäcke. Den växer också i torrbackar och vägkanter i anslutning till strandängar. Den är liksom flertalet arter i sektionen kväveskyende och trivs därför bäst på ogödslade marker i ljusöppna miljöer. Arten är troligen konkurrenssvag, behöver lätta jordar med inte helt slutet växttäcke och är för sin groning gynnad av störning i det översta markskiktet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Den växer helst i kvävefattiga miljöer, där den slipper konkurrens av mer frodvuxna arter. Den ökade kvävebelastningen kan bli ett hot mot de marker där bohusmaskrosen växer liksom igenväxningen av strandängar. Minskad störning av grässvålen försvårar groning och etablering av nya individer. Populationens individfattigdom med oftast få exemplar på varje lokal är ett annat hot och tillfälligheter kan därför slå ut arten på flera av sina lokaler.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Huvuddelen av växtens lokaler, utom de nordligaste, befinner sig i naturreservat. Det finns då möjligheter att påverka skötsel i en reviderad skötselplan. Områden som inte betas bör röjas manuellt och frön av arten kan sedan sås i artificiellt skadade markfläckar. Många nya fynd av bohusmaskros har gjorts under senare år i samband med kartläggningen av Bohusläns flora och ytterligare eftersökningar bör göras.
Arten hör till samma formkrets som bårdmaskros, T. limbatum. Den inkluderades tidigare i T. limbatum och betraktades som en extrem form av denna. Den typiska bladloberingen i kombination med de stora frukterna och avsaknaden av mellanformer gör att den nu får anses vara en god art.

Doll, R. 1973. Revision der sect. Erythrosperma Dahlst. em. Lindb.fil. der Gattung Taraxacum Zinn. 2 teil. Feddes Repert, 84 (1/2); 1–180.

Lundevall, C.-F. & Øllgaard, H. 1999. The genus Taraxacum in the Nordic and Baltic countries: Types of all specific, subspecific and varietal taxa, including type locations and sectional belonging. Preslia 71: 43–171. Praha.

Saarsoo, B. 1963. Nya Taraxaca från Västkusten. Acta Horto. Gothoburgensis 26: 101-115.

Wendt, G. 2006: Tre ovanliga sandmaskrosor i Bohuslän. Svensk Bot. Tidskr. 100: 76–79.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum abietifolium, Saarsoo - bohusmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2007.