Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brackvattensjöpung

Organismgrupp Manteldjur Molgula tubifera
Brackvattensjöpung Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten sjöpung som i de flesta fall är närmast klotrund, men kan vara aningen högsträckt eller utdragen på bredden. Den blir upp till ca 2 cm i diameter. Manteln är tunn men fast. Mantelytan har spridda rothår som är korta och ogrenade. Sifonerna är oliklånga, rörformiga och sitter oftast tätt ihop vid basen. Atrialsifonen (utströmningsöppningen) är dubbelt så lång som munsifonen och blir fullt utsträckt ungefär 4-6 mm lång hos ett fullt utvuxet djur. Atrialsifonen har fyra lober vid öppningen och munsifonen har sex lober. Dessa lober stänger sifonöppningarna när sifonerna dras samman. Inuti munsifonen, vid dess bas, finns en cirkel av flergrenade muntentakler. Gonaderna är avlånga och består av både testiklar och ovarier som är sammansmälta. De är pariga och placerade med en gonad på var sida om kroppen. Den opariga njuren är avlång, lite böjd och sitter på kroppens högersida, med den högra gonaden placerad helt ovanför njuren. Tarmen är lång och ligger i en sluten slinga med en mycket skarp krök. Hela slingan är u-formad. Ofta finns en extra slinga i slutet på tarmen. Gälkorgen är asymmetrisk, med kort ryggsida och en lång böjd undersida med endostylen i botten. På varje sida om gälkorgen löper sex längsveck. Hos mycket små individer kan det vara 3-4 veck. Mellan vecken är gälsäcken är plattad och saknar blodkärl. Gälspringorna är långsmala och oftast raka, särskilt i mitten mellan vecken, medan gälspringorna närmare vecken kan vara krokformiga eller kraftigare böjda. Intill endostylen är gälspringorna ofta spiralformade. Till skillnad från alla de andra Molgula-arterna i svenska vatten så är gälkorgen slät och saknar små konformiga inbuktningar med gälspringor i spiral (sk infundibulae), riktade inåt mot gälkorgens mitt. Detta är det tydligaste kännetecknet som utskiljer brackvattensjöpungen från den mycket snarlika luddsjöpungen, Molgula manhattensis.
Utbredning
Länsvis förekomst för brackvattensjöpung Observationer i  Sverige för brackvattensjöpung
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten finns längs hela västkusten, från sydvästligaste Skåne till nordligaste Bohuslän. Den lever främst i skyddade och grunda vikar med brackvatten och sandbotten med skal och alger. Men den kan ibland även påträffas i ren marin miljö, på ned till 40 meters djup eller till med djupare - utanför Väderöarna har ett fynd gjorts på 144 meters djup. Arten beskrevs ursprungligen från Öresund, och sparsamma fynd har gjorts längs med hela den svenska västkusten, men alla dessa fynd är historiska, då man inte funnit arten sedan 1930-talet. Inga fynd gjordes under Svenska Artprojektets marina inventering 2006-2009, men då undersöktes heller inga grunda brackvattensområden. Arten är totalt sett rapporterad från Öresund, Stora och Lilla Bält, Kattegatt, Skagerrak samt Nordsjön med danska Limfjorden. Det är oklart om arten går in i Egentliga Östersjön.

Taxonomisk osäkerhet råder och arten kan egentligen utgöra en del av ett artkomplex tillsammans med arterna luddsjöpung Molgula manhattensis och Molgula simplex. Arten ansågs en period vara en ogiltig yngre synonym till Molgula manhattensis (Se Nationalnyckeln, Kullander et al 2011) men har återfått artstatus (Sanamyan, 2015). Molekylära studier behövs för att bättre klarlägga artstatus inom detta komplex.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En brackvattenslevande art inom det stora släktet Molgula. Artens habitat (estuarier) sannolikt utsatta för stor negativ miljöpåverkan, men kunskapen om artens utbredning och status i svenska vatten är synnerligen begränsad. Arten är totalt sett rapporterad från Öresund, Stora och Lilla Bält, Kattegatt, Skagerrak samt Nordsjön. Oklart huruvida arten också går in i Egentliga Östersjön. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Artens ekologi är dåligt känd. Den lever solitärt vid svenska västkusten, men i grupper vid franska atlantkusten. Den kan vara fastsittande på stenar och skal, eller fartygsskrov, men även frilevande på sand. Den har indirekt utveckling med ett frisimmande larvstadium med svansförsedda larver.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Stolidobranchiata, Familj Molgulidae (kulsjöpungar), Släkte Molgula, Art Molgula tubifera (Ørsted, 1844) - brackvattensjöpung Synonymer Ascidia tubifera Ørsted, 1844, Ascidia ampulloides van Beneden, 1847

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En brackvattenslevande art inom det stora släktet Molgula. Artens habitat (estuarier) sannolikt utsatta för stor negativ miljöpåverkan, men kunskapen om artens utbredning och status i svenska vatten är synnerligen begränsad. Arten är totalt sett rapporterad från Öresund, Stora och Lilla Bält, Kattegatt, Skagerrak samt Nordsjön. Oklart huruvida arten också går in i Egentliga Östersjön. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten sjöpung som i de flesta fall är närmast klotrund, men kan vara aningen högsträckt eller utdragen på bredden. Den blir upp till ca 2 cm i diameter. Manteln är tunn men fast. Mantelytan har spridda rothår som är korta och ogrenade. Sifonerna är oliklånga, rörformiga och sitter oftast tätt ihop vid basen. Atrialsifonen (utströmningsöppningen) är dubbelt så lång som munsifonen och blir fullt utsträckt ungefär 4-6 mm lång hos ett fullt utvuxet djur. Atrialsifonen har fyra lober vid öppningen och munsifonen har sex lober. Dessa lober stänger sifonöppningarna när sifonerna dras samman. Inuti munsifonen, vid dess bas, finns en cirkel av flergrenade muntentakler. Gonaderna är avlånga och består av både testiklar och ovarier som är sammansmälta. De är pariga och placerade med en gonad på var sida om kroppen. Den opariga njuren är avlång, lite böjd och sitter på kroppens högersida, med den högra gonaden placerad helt ovanför njuren. Tarmen är lång och ligger i en sluten slinga med en mycket skarp krök. Hela slingan är u-formad. Ofta finns en extra slinga i slutet på tarmen. Gälkorgen är asymmetrisk, med kort ryggsida och en lång böjd undersida med endostylen i botten. På varje sida om gälkorgen löper sex längsveck. Hos mycket små individer kan det vara 3-4 veck. Mellan vecken är gälsäcken är plattad och saknar blodkärl. Gälspringorna är långsmala och oftast raka, särskilt i mitten mellan vecken, medan gälspringorna närmare vecken kan vara krokformiga eller kraftigare böjda. Intill endostylen är gälspringorna ofta spiralformade. Till skillnad från alla de andra Molgula-arterna i svenska vatten så är gälkorgen slät och saknar små konformiga inbuktningar med gälspringor i spiral (sk infundibulae), riktade inåt mot gälkorgens mitt. Detta är det tydligaste kännetecknet som utskiljer brackvattensjöpungen från den mycket snarlika luddsjöpungen, Molgula manhattensis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brackvattensjöpung

Länsvis förekomst och status för brackvattensjöpung baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brackvattensjöpung

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten finns längs hela västkusten, från sydvästligaste Skåne till nordligaste Bohuslän. Den lever främst i skyddade och grunda vikar med brackvatten och sandbotten med skal och alger. Men den kan ibland även påträffas i ren marin miljö, på ned till 40 meters djup eller till med djupare - utanför Väderöarna har ett fynd gjorts på 144 meters djup. Arten beskrevs ursprungligen från Öresund, och sparsamma fynd har gjorts längs med hela den svenska västkusten, men alla dessa fynd är historiska, då man inte funnit arten sedan 1930-talet. Inga fynd gjordes under Svenska Artprojektets marina inventering 2006-2009, men då undersöktes heller inga grunda brackvattensområden. Arten är totalt sett rapporterad från Öresund, Stora och Lilla Bält, Kattegatt, Skagerrak samt Nordsjön med danska Limfjorden. Det är oklart om arten går in i Egentliga Östersjön.

Taxonomisk osäkerhet råder och arten kan egentligen utgöra en del av ett artkomplex tillsammans med arterna luddsjöpung Molgula manhattensis och Molgula simplex. Arten ansågs en period vara en ogiltig yngre synonym till Molgula manhattensis (Se Nationalnyckeln, Kullander et al 2011) men har återfått artstatus (Sanamyan, 2015). Molekylära studier behövs för att bättre klarlägga artstatus inom detta komplex.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Molgulidae - kulsjöpungar 
  • Släkte
    Molgula  
  • Art
    Molgula tubifera(Ørsted, 1844) - brackvattensjöpung
    Synonymer
    Ascidia tubifera Ørsted, 1844
    Ascidia ampulloides van Beneden, 1847

Artens ekologi är dåligt känd. Den lever solitärt vid svenska västkusten, men i grupper vid franska atlantkusten. Den kan vara fastsittande på stenar och skal, eller fartygsskrov, men även frilevande på sand. Den har indirekt utveckling med ett frisimmande larvstadium med svansförsedda larver.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Artens livsmiljö - grunda skyddade havsvikar - är utsatt för stor negativ miljöpåverkan, som bland annat övergödning från jordbruket och utbyggnad av marinor för fritidsbåtar. Men kunskapen om artens utbredning och status i svenska vatten är synnerligen begränsad.
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status i dagsläget är synnerligen bristfällig.
Etymologi, Molgula, Gr. molgos skinn, hud + Lat. -ula, diminutiv, femininum; tubifera, Lat. tubus, rör,+ Lat. -fera, bärare, vilket roligen syftar på sifonerna.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. (Webb-upplaga.

www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html)

Kullander, S.O., Stach, T., Nyman, L., Samuelsson, H., Hansson, H.G.; Delling, B., Blom, H. & Jilg, K. 2011. Lansettfiskar-broskfiskar. Brachiostomatidae-Chondrichthyes. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Millar, R.H. 1970. British ascidians. Tunicata: Ascidiacea: keys and notes for the identification of the species. Synopses of the British Fauna, N.S. 1. Academic Press: London. ISBN 12-496650-0. 92 pp.

Sanamyan, K. 2015. Molgula tubifera (Örstedt, 1844). In: Shenkar, N., Gittenberger, A., Lambert, G., Rius, M., Moreira Da Rocha, R., Swalla, B.J., Turon, X. (2015) Ascidiacea World Database. Accessed through: Shenkar, N., Gittenberger, A., Lambert, G., Rius, M., Moreira Da Rocha, R., Swalla, B.J., Turon, X. (2015) Ascidiacea. World Database at http://www.marinespecies.org/ascidiacea/aphia.php?p=taxdetails&id=103807

Ärnbäck-Christie-Linde, A. 1927. Northern and arctic invertebrates in the collection of the Swedish state museum (Riksmuseum). XI. Tunicata. 3. Molgulidae and Pyuridae. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar, Ser. 3, Bd 4, N:o 9.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Molgulidae - kulsjöpungar 
  • Släkte
    Molgula  
  • Art
    Molgula tubifera, (Ørsted, 1844) - brackvattensjöpung
    Synonymer
    Ascidia tubifera Ørsted, 1844
    Ascidia ampulloides van Beneden, 1847
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015