Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brandbitterskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Gymnopilus odini
Brandbitterskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brandbitterskivling är en skivling vars hatt är 0,5 till 3 cm bred. Hatten är först konvex och sedan utbredd, rödbrun till gulbrun och mycket fint fibrig. Skivorna är gula till orangegula, som äldre gulbruna. Foten är 1,5–2,5 cm hög och 0,2 till 0,5 cm tjock, den saknar ring. Den är smutsigt gulbrun med vita flockar vid basen. Hattköttet är krämvitt och i foten är köttet gulfärgat. Smaken är sötaktigt bitter och lukten är sötaktig eller mjöllik. Svampen har vårtiga bruna sporer 6–8 x 3,5–4,5 µm. I Sverige finns sju arter av släktet Gymnopilus.
Utbredning
Länsvis förekomst för brandbitterskivling Observationer i  Sverige för brandbitterskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är funnen på fem aktuella lokaler i landet. Lokalerna är belägna i Västra Götalands, Östergötlands, Uppsala, Dalarnas samt Västernorrlands län. Arten förekommer också i Norge, Danmark, Lettland, Tyskland, Frankrike, Spanien, samt i Nederländerna, där den uppges vara mycket sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare på bränd mark på brandfält, t.ex. på tallhed. Funnen på ett tiotal lokaler från Västergötland och norrut till Jämtland. Status och hotbild oklar, men uppenbarligen en mycket sällsynt art med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (48-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Brandbitterskivling är nedbrytare och växer på brandplatser eller bar jord. Gärna i sura marker med vitmossa i blåbärsgranskog och på tallhedar, den förekommer även bland grästuvor av hundäxing, samt på kustnära ljunghedar som bränns.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Dött träd
Dött träd
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Strophariaceae, Släkte Gymnopilus, Art Gymnopilus odini (Fr.) Bon & P. Roux - brandbitterskivling Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare på bränd mark på brandfält, t.ex. på tallhed. Funnen på ett tiotal lokaler från Västergötland och norrut till Jämtland. Status och hotbild oklar, men uppenbarligen en mycket sällsynt art med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (48-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Brandbitterskivling är en skivling vars hatt är 0,5 till 3 cm bred. Hatten är först konvex och sedan utbredd, rödbrun till gulbrun och mycket fint fibrig. Skivorna är gula till orangegula, som äldre gulbruna. Foten är 1,5–2,5 cm hög och 0,2 till 0,5 cm tjock, den saknar ring. Den är smutsigt gulbrun med vita flockar vid basen. Hattköttet är krämvitt och i foten är köttet gulfärgat. Smaken är sötaktigt bitter och lukten är sötaktig eller mjöllik. Svampen har vårtiga bruna sporer 6–8 x 3,5–4,5 µm. I Sverige finns sju arter av släktet Gymnopilus.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brandbitterskivling

Länsvis förekomst och status för brandbitterskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brandbitterskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är funnen på fem aktuella lokaler i landet. Lokalerna är belägna i Västra Götalands, Östergötlands, Uppsala, Dalarnas samt Västernorrlands län. Arten förekommer också i Norge, Danmark, Lettland, Tyskland, Frankrike, Spanien, samt i Nederländerna, där den uppges vara mycket sällsynt.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Strophariaceae  
  • Släkte
    Gymnopilus  
  • Art
    Gymnopilus odini(Fr.) Bon & P. Roux - brandbitterskivling

Brandbitterskivling är nedbrytare och växer på brandplatser eller bar jord. Gärna i sura marker med vitmossa i blåbärsgranskog och på tallhedar, den förekommer även bland grästuvor av hundäxing, samt på kustnära ljunghedar som bränns.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Dött träd (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Hotbilden är oklar. Mer eftersökning och forskning behövs. Arten är troligen förbisedd.
Naturvårdsbränning i lämpliga områden skulle troligen gynna arten.
Utländska namn – NO: Orange bålbittersopp.

Breitenbach J & Kränzlin F. 2000 . FUNGI OF SWITZERLAND Volume 5. Verlag-Edition Mykologia

Courtecuisse,R. & Dunham, B. 1994. Guide des Champignons de France et d Europe. Sid. 344. Paris 1994.

Ludwig, E. 2000. Pilzkompendium, Band 1, Abbildungen: die kleineren Gattungen der Makromyzeten mit lamelligem Hymenophor aus den Ordnung Agaricales, Boletales und Poryporales. IHW-Verlag. Tafel 45: 31.15.

Hansen, L. & Knudsen, H. 1992. Nordic Macromycetes Vol. 2, sid. 314. Copenhagen 1992.

Moser, M. 1983. Kleine Kryptogamenflora IIb / 2, Die Röhrlinge und Blätterpilze, 5 aufl. Sid. 342. Stuttgart 1983.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Strophariaceae  
  • Släkte
    Gymnopilus  
  • Art
    Gymnopilus odini, (Fr.) Bon & P. Roux - brandbitterskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2005.