Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brandticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Pycnoporellus fulgens
Brandticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brandticka är en ticka vars ettåriga, konsolformade, sällan helt vidväxta, 2–10 cm breda fruktkroppar kommer på hösten. Översidan är orangeröd, skorvigt luden och svagt zonerad. Porerna är ljusare orange, ofta uppslitsade och tagglika. Köttet, som har samma färg som ovansidan, är mjukt och svampigt hos friska exemplar. Fruktkropparna förstörs oftast ganska fort av insektslarver, men ibland hittas övervintrade exemplar på våren. Brandticka färgas röd med kalilut vilket skiljer den från cinnoberticka Pycnoporus cinnabarinus som färgas svart med samma kemikalie. I norra Sverige kan brandticka förväxlas med en harticka Inonotus leporinus som angripits av ascomyceten Hypomyces aurantiaca.
Utbredning
Länsvis förekomst för brandticka Observationer i  Sverige för brandticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brandtickan är funnen på ett 80-tal lokaler, de flesta i östra Svealand. Det sydligaste fyndet är från Skåne och det nordligaste från Norrbotten. Arten är färggrann och tilldrar sig lätt uppmärksamhet, varför de relativt få fynden måste tyda på att den är sällsynt i Sverige. I södra Finland har den hittats på över 15 lokaler, i Norge på ett par lokaler och i Danmark finns en handfull aktuella lokaler. Utbredningen i övrigt omfattar östra Europa, Nordamerika samt några områden i tempererade delar av Asien. Arten är rödlistad i Danmark, Finland, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i grova granlågor, ibland även på tall, asp och björk. Påträffas i fuktig barr- och blandskog. En eftersökt art, som bildar stora och lätt igenkännbara fruktkroppar. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och ha fortsatt minska i mindre takt, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning och försämrad tillgång på grova granlågor. En sentida nyinvandring från söder i barkborreangripna granplanteringar i sydligaste Skandinavien förändrar hotbilden. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (900-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (90-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (504-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Ekologi
Brandtickan förekommer i olikåldriga, under lång tid orörda, fuktiga granskogar, ofta i kärrkanter eller vid bäckar. Den växer på grova lågor av gran, någon enstaka gång på tall, asp eller björk. Enligt uppgift växer den helst på träd som först rötats av klibbticka Fomitopsis pinicola.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Polyporales, genera incertae sedis, Släkte Pycnoporellus (brandtickor), Art Pycnoporellus fulgens (Fr.) Donk - brandticka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i grova granlågor, ibland även på tall, asp och björk. Påträffas i fuktig barr- och blandskog. En eftersökt art, som bildar stora och lätt igenkännbara fruktkroppar. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och ha fortsatt minska i mindre takt, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning och försämrad tillgång på grova granlågor. En sentida nyinvandring från söder i barkborreangripna granplanteringar i sydligaste Skandinavien förändrar hotbilden. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (900-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (90-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (504-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Brandticka är en ticka vars ettåriga, konsolformade, sällan helt vidväxta, 2–10 cm breda fruktkroppar kommer på hösten. Översidan är orangeröd, skorvigt luden och svagt zonerad. Porerna är ljusare orange, ofta uppslitsade och tagglika. Köttet, som har samma färg som ovansidan, är mjukt och svampigt hos friska exemplar. Fruktkropparna förstörs oftast ganska fort av insektslarver, men ibland hittas övervintrade exemplar på våren. Brandticka färgas röd med kalilut vilket skiljer den från cinnoberticka Pycnoporus cinnabarinus som färgas svart med samma kemikalie. I norra Sverige kan brandticka förväxlas med en harticka Inonotus leporinus som angripits av ascomyceten Hypomyces aurantiaca.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brandticka

Länsvis förekomst och status för brandticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brandticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brandtickan är funnen på ett 80-tal lokaler, de flesta i östra Svealand. Det sydligaste fyndet är från Skåne och det nordligaste från Norrbotten. Arten är färggrann och tilldrar sig lätt uppmärksamhet, varför de relativt få fynden måste tyda på att den är sällsynt i Sverige. I södra Finland har den hittats på över 15 lokaler, i Norge på ett par lokaler och i Danmark finns en handfull aktuella lokaler. Utbredningen i övrigt omfattar östra Europa, Nordamerika samt några områden i tempererade delar av Asien. Arten är rödlistad i Danmark, Finland, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporales, genera incertae sedis  
  • Släkte
    Pycnoporellus - brandtickor 
  • Art
    Pycnoporellus fulgens(Fr.) Donk - brandticka

Brandtickan förekommer i olikåldriga, under lång tid orörda, fuktiga granskogar, ofta i kärrkanter eller vid bäckar. Den växer på grova lågor av gran, någon enstaka gång på tall, asp eller björk. Enligt uppgift växer den helst på träd som först rötats av klibbticka Fomitopsis pinicola.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Kalavverkning och ett skogsbruk som innebär att mängden grova granlågor minskar utgör de främsta hoten. Även dikningar och gallringar som leder till ett torrare mikroklimat kan utgör aett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Samtliga lokaler där arten hittats och där dess möjligheter att fortleva är gynnsamma måste undantas från skogsbruk. För att gynna arten på sikt bör fler områden med äldre, fuktig granskog skyddas i Svealand och generellt bör vid skogsbruk skyddszoner vid kärr och vattendrag lämnas.
Utländska namn – NO: Flammekjuke, FI: Rusokääpä.

Niemelä, T., 1980. On Fennoscandian polypores 7. The genus Pycnoporellus. Karstenia 20: 1–15.

Niemelä, T. & Kotiranta, H., 1979. Käävät – metsiemme jätehuoltajat. Suomen Luonto 38: 17–25.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporales, genera incertae sedis  
  • Släkte
    Pycnoporellus - brandtickor 
  • Art
    Pycnoporellus fulgens, (Fr.) Donk - brandticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.