Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brantgrävare

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Dyschirius laeviusculus
Brantgrävare Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3–3,5 mm lång jordlöpare med långsträckt, cylindrisk kroppsform, tydlig ”getingmidja” och framben utformade som kraftiga, tornförsedda grävben. Översidan är svart med tydlig mässingsglans, ben och antenner ljusare bruna. Arten är svårbestämd och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för brantgrävare Observationer i  Sverige för brantgrävare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd från en svensk lokal, Ålabodarna vid Glumslöv i västra Skåne, där arten påträffades vid flera tillfällen från 1974 till 1979. Därefter har den inte återfunnits trots efterforskningar. Artens ringa storlek i kombination med ett undanskymt levnadssätt gör den dock lätt att förbise och det är inte uteslutet att den ännu lever kvar vid Öresundskusten, där till synes lämpliga biotoper alltjämt finns såväl vid Ålabodarna som på Ven. I Danmark har arten helt nyligen upptäckts på Bornholm. Närmast känd från Baltikum, vidare utbredd genom Mellan- och Sydeuropa söderut till Pyrenéerna och Jugoslavien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Ett rovdjur som lever underjordiskt i vegetationsfattiga lersandiga rasbranter, fuktade av framträngande grundvatten. Endast känd från en lokal i västra Skåne, där arten påträffades vid flera tillfällen under 1970-talet men senare ej har återfunnits. Arten kan möjligen redan vara försvunnen. Små och isolerade populationer är mycket sårbara för såväl biotopförstörelse som rena slumpfaktorer. Backafallen vid Öresund hotas dessutom av igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (0-300) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (0-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Ett rovdjur som lever underjordiskt i vegetationsfattiga leriga, siltiga eller finsandiga rasbranter, fuktade av framträngande grundvatten. Till skillnad från släktingarna Dyschirius angustatus och D. intermedius, vilka främst påträffas i mer eller mindre vegetationslösa partier av branterna, är arten funnen bland tätare vegetation av gräs och örter i branternas lägre del (P. Cederström, pers. medd.). Någon association med Bledius-arter har här inte kunnat observeras. Biotopen på Bornholm är även den en havsstrandbrant. I Mellaneuropa är arten uppgiven såväl från flodstränder som från stränder vid kulturskapade småvatten, t.ex. i lertag. Den övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas mest under fortplantningstiden på försommaren.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Dyschirius, Art Dyschirius laeviusculus Putzeys, 1846 - brantgrävare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Ett rovdjur som lever underjordiskt i vegetationsfattiga lersandiga rasbranter, fuktade av framträngande grundvatten. Endast känd från en lokal i västra Skåne, där arten påträffades vid flera tillfällen under 1970-talet men senare ej har återfunnits. Arten kan möjligen redan vara försvunnen. Små och isolerade populationer är mycket sårbara för såväl biotopförstörelse som rena slumpfaktorer. Backafallen vid Öresund hotas dessutom av igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (0-300) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (0-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
En 3–3,5 mm lång jordlöpare med långsträckt, cylindrisk kroppsform, tydlig ”getingmidja” och framben utformade som kraftiga, tornförsedda grävben. Översidan är svart med tydlig mässingsglans, ben och antenner ljusare bruna. Arten är svårbestämd och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brantgrävare

Länsvis förekomst och status för brantgrävare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brantgrävare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd från en svensk lokal, Ålabodarna vid Glumslöv i västra Skåne, där arten påträffades vid flera tillfällen från 1974 till 1979. Därefter har den inte återfunnits trots efterforskningar. Artens ringa storlek i kombination med ett undanskymt levnadssätt gör den dock lätt att förbise och det är inte uteslutet att den ännu lever kvar vid Öresundskusten, där till synes lämpliga biotoper alltjämt finns såväl vid Ålabodarna som på Ven. I Danmark har arten helt nyligen upptäckts på Bornholm. Närmast känd från Baltikum, vidare utbredd genom Mellan- och Sydeuropa söderut till Pyrenéerna och Jugoslavien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Scaritinae  
  • Tribus
    Clivinini  
  • Släkte
    Dyschirius  
  • Art
    Dyschirius laeviusculusPutzeys, 1846 - brantgrävare

Ett rovdjur som lever underjordiskt i vegetationsfattiga leriga, siltiga eller finsandiga rasbranter, fuktade av framträngande grundvatten. Till skillnad från släktingarna Dyschirius angustatus och D. intermedius, vilka främst påträffas i mer eller mindre vegetationslösa partier av branterna, är arten funnen bland tätare vegetation av gräs och örter i branternas lägre del (P. Cederström, pers. medd.). Någon association med Bledius-arter har här inte kunnat observeras. Biotopen på Bornholm är även den en havsstrandbrant. I Mellaneuropa är arten uppgiven såväl från flodstränder som från stränder vid kulturskapade småvatten, t.ex. i lertag. Den övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas mest under fortplantningstiden på försommaren.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
De svenska och danska förekomsterna representerar artens yttersta nordgräns. De små och isolerade populationerna är mycket sårbara för såväl biotopförstörelse som rena slumpfaktorer. De särpräglade branterna (backafallen) vid Öresund hotas dessutom av igenväxning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
De fortsatta förändringarna i vegetation och markförhållanden i Öresunds backafall, liksom den påverkan förändringarna orsakar på markfaunan, bör övervakas.

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet

Lindroth, C. 1986. The Carabidae, Coleoptera of Fennoscandia and Danmark. Fauna Ent. Scand. 15.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Scaritinae  
  • Tribus
    Clivinini  
  • Släkte
    Dyschirius  
  • Art
    Dyschirius laeviusculus, Putzeys, 1846 - brantgrävare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015