Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bredbandad ekbarkbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Plagionotus detritus
Bredbandad ekbarkbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En cirka 18 mm lång, cylindriskt byggd, svart skalbagge med gula band över huvudet, halsskölden och täckvingarna. Längst bak på täckvingarna är banden så breda att hela bakersta tredjedelen är mer eller mindre gulfärgade. Basen av täckvingarna, suturen mellan främre delen av täckvingarna samt benen och antennerna är rödbruna.
Utbredning
Länsvis förekomst för bredbandad ekbarkbock Observationer i  Sverige för bredbandad ekbarkbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare påträffad i Skåne, Blekinge, Halland (Hasslöv, 1700-talsfynd), på Öland (Halltorp) och Gotland, i östra Småland, Östergötland (Omberg) och Västergötland. Efter 1960 finns endast fynd från nedre Dalälven (senast 1989) och Stockholmstrakten (bl.a. norra Djurgården), där de enda säkra aktuella populationerna finns. Gamla fynd föreligger även från Danmark och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa österut till Turkiet, Kaukasus och Syrien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Larvutvecklingen sker under barken på solexponerade nyligen döda, grovbarkiga stammar och grövre grenar av ek. Både i stående döda eller döende träd och i lågor. Känd från spridda landskap från Skåne till Gästrikland. Efter 1960 finns endast fynd från nedre Dalälven (senast 1989) och Stockholmstrakten (bl.a. norra Djurgården), där den enda säkra aktuella populationen finns. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (200-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda, grovbarkiga ekar. Både stammar och grövre grendelar angrips, men endast en enda generation av arten utnyttjar varje stam- och grendel. Larven gnager grova, slingrande gångar i innerbarken. Larvutvecklingen är tvåårig och den fullbildade larven förpuppar sig antingen inne i barken eller inne i veden strax under vedytan i början av juni. Den fullbildade skalbaggen påträffas springande på de angripna stammarna och grenarna från slutet av juni till mitten av juli.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Levande träd
Levande träd
· ekar
· ekar
Dött träd
Dött träd
· ekar
· ekar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Plagionotus, Art Plagionotus detritus (Linnaeus, 1758) - bredbandad ekbarkbock Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under barken på solexponerade nyligen döda, grovbarkiga stammar och grövre grenar av ek. Både i stående döda eller döende träd och i lågor. Känd från spridda landskap från Skåne till Gästrikland. Efter 1960 finns endast fynd från nedre Dalälven (senast 1989) och Stockholmstrakten (bl.a. norra Djurgården), där den enda säkra aktuella populationen finns. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (200-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En cirka 18 mm lång, cylindriskt byggd, svart skalbagge med gula band över huvudet, halsskölden och täckvingarna. Längst bak på täckvingarna är banden så breda att hela bakersta tredjedelen är mer eller mindre gulfärgade. Basen av täckvingarna, suturen mellan främre delen av täckvingarna samt benen och antennerna är rödbruna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bredbandad ekbarkbock

Länsvis förekomst och status för bredbandad ekbarkbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bredbandad ekbarkbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare påträffad i Skåne, Blekinge, Halland (Hasslöv, 1700-talsfynd), på Öland (Halltorp) och Gotland, i östra Småland, Östergötland (Omberg) och Västergötland. Efter 1960 finns endast fynd från nedre Dalälven (senast 1989) och Stockholmstrakten (bl.a. norra Djurgården), där de enda säkra aktuella populationerna finns. Gamla fynd föreligger även från Danmark och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa österut till Turkiet, Kaukasus och Syrien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Cerambycinae  
  • Tribus
    Clytini  
  • Släkte
    Plagionotus  
  • Art
    Plagionotus detritus(Linnaeus, 1758) - bredbandad ekbarkbock

Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda, grovbarkiga ekar. Både stammar och grövre grendelar angrips, men endast en enda generation av arten utnyttjar varje stam- och grendel. Larven gnager grova, slingrande gångar i innerbarken. Larvutvecklingen är tvåårig och den fullbildade larven förpuppar sig antingen inne i barken eller inne i veden strax under vedytan i början av juni. Den fullbildade skalbaggen påträffas springande på de angripna stammarna och grenarna från slutet av juni till mitten av juli.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Arten är starkt hotad av den brist på lämpligt utvecklingssubstrat som mycket lätt kan uppkomma under vissa år inom artens begränsade förekomstområde. Inom nationalstadsparken har tyvärr antalet gammelekar minskat under senare år genom byggnationer, och risken är nu stor att vi helt förlorar denna vackra art från norra Europa. Möjligen kan arten ha försvunnit från nedre Dalälven på grund av konkurrens med den smalbandade ekbarkbocken (Plagionotus arcuatus) som är en större generalist än den bredbandade ekbarkbocken.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
I samband med skötsel av Djurgårdarna är det viktigt att alla grövre gren- och stamdelar som faller ner sparas någonstans inom området. All fortsatt exploatering av Djurgårdsekarna måste stoppas för att arten skall ha någon möjlighet att överleva inom området. Skulle det visa sig att den bredbandade ekbarkbocken fortfarande finns kvar vid nedre Dalälven bör ett större antal av de gamla ekarna friställas genom bortröjning av konkurrerande trädvegetation.

Åtgärdsprogram Fastställt

Baranowski, R. 1975. Några bidrag till kännedomen om coleopterfaunan vid nedre Dalälven. 1. Ent. Tidskr. 96: 113.

Baranowski, R. 1980. Några bidrag till kännedomen om coleopterfaunan vid nedre Dalälven. 2. Ent. Tidskr. 101: 41.

Lundberg, S. 1993. Skalbaggar från Hornsö- och Strömsrumstrakten i östra Småland. Ent. Tidskr. 114: 93–94.

Osbeck, P. 1996. Djur och natur i södra Halland under 1700-talet. Sid. 76. Spektra, Halmstad.

Palm, T. 1953. Anteckningar om svenska skalbaggar VII. Ent. Tidskr. 74: 15.

Palm, T. 1955. Coleoptera i brandskadad skog vid nedre Dalälven. Ent. Tidskr. 76: 40–45.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 326–327.

Palm, T. 1982. Förändringar i den svenska skalbaggsfaunan. Ent. Tidskr. 103: 30.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Cerambycinae  
  • Tribus
    Clytini  
  • Släkte
    Plagionotus  
  • Art
    Plagionotus detritus, (Linnaeus, 1758) - bredbandad ekbarkbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.