Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brokigt ängsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Oligia versicolor
Brokigt ängsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna lilla ängsflyart har en tydlig och typisk nattflyteckning med tre fält och två ringar i mittfältets framkant på framvingen. Det yttre fältet är vanligen vitaktigt liksom avgränsningen mellan rot- och mellanfält. I övrigt svart med en ton av grönt eller rödbrunt. Arten är mycket variabel och helsvarta individer påträffas ibland. Bakvingarna är mörkgrå. Vingspann 22-25 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för brokigt ängsfly Observationer i  Sverige för brokigt ängsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brokigt ängsfly tillhör en svårskild artgrupp där tre arter, som samtliga förekommer i Norden, ännu 1885 uppfattades som en och samma art. Först 1940 registrerades brokigt ängsfly som svensk art från Halland och Småland. En tveksamhet uppstod 1943 rörande genitalieskillnadernas tillförlitlighet och brokigt ängsfly togs då åter endast med stor tveksamhet med som svensk art i faunaförteckningen. Först 1957 uppgavs den åter med säkerhet som en svensk art, på grundval av fynd från Skåne, Kullaberg och Allerum 1956 samt några äldre fynd från Sandhammaren. Fram till början av 1970-talet hade arten även påträffats i Sk, Skabersjö, Maltesholm, Äsphult, Hallaröd och Öved. Den har senare återfunnits även i Halland och Småland, Oskarshamn 1967, och påträffades dessutom i Blekinge 1975. Vidare är arten tidigare med tvekan rapporterad från Västergötland, utan närmare lokalangivelse. Den har rapporterats från Östergötland (fynd 2003 publicerat 2012). Arten får ännu anses så svår att artbestämma att inrapporterade fynd till Artportalen utanför Skåne och södra Halland bör kontrollbestämmas av specialister. Brokigt ängsfly är mer eller mindre knuten till förekomsten av bokskog på ett näringsrikare markunderlag. Den kan lätt förbises även i denna miljö genom förväxling med de två mycket vanligare arterna i samma artgrupp. Den är på några platser i Skåne inte sällsynt, men utpräglat lokal i sin förekomst. Arten har främst påträffats i anslutning till Söderåsen och Linderödsåsen i landskapets centrala del. I Danmark är brokigt ängsfly mer utbredd och talrik, men även där är förekomsterna lokala. Den är påträffad på samtliga av de stora öarna utom Bornholm. Arten är även påträffad i Sydjylland och Östjylland, nordligast till Säby. Arten uppgavs från Finland 1953, men har där senare strukits från faunaförteckningen. Den är aldrig funnen i Norge. I Baltikum är brokigt ängsfly uppgiven från Estland och förekommer bl.a. på Ösel. Arten anges i Tyskland vara sparsamt förekommande, men utbredd över hela landet. I Storbritannien är den tätare utbredd i England och Wales, men mer lokal i Skottland. På Irland är arten bara påträffad på ett par platser. Världsutbredningen är ännu ofullständigt utredd, men det är sannolikt att brokigt ängsfly är en art med eurasiatisk utbredning. Den är hittills känd från ett område som sträcker sig över stora delar av Europa och vidare till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Brokigt ängsfly förekommer i Skåne och möjligen i västra Blekinge. Den förefaller ha minskat i östra Skåne och samtliga fynd efter 1995 har gjorts i landskapets västra delar. Artens livsmiljö är lövskog, främst bokskog. Minskningen beror troligen på att lundgräsvegetationen successivt byts ut mot tätnande bestånd av hallon, nässla m fl igenväxningsarter. Orsaker till detta är troligen minskning av bete av större klövdjur och boskap, fortgående kvävenedfall, tätnande bestånd och ökade arealer av bokskog, samt att vissa lövbestånd planterats med gran. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (6000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (136-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Artens larvutveckling har inte med säkerhet beskrivits. Sannolikt har den dock ett likartat levnadsätt som de närstående arter i samma släkte, vars larver lever av olika gräsarter och övervintrar halvvuxna i rotstocken eller i nedre delen av strån av värdväxten. Puppor av brokigt ängsfly har påträffats under mossa på trädstammar. Flygperioden infaller mellan sista veckan i juni och första hälften av augusti. Fjärilen flyger under hela natten, med början i skymningen, och kan lockas till såväl jäst fruktsaft som UV-ljus. I Sverige har den främst påträffats i ängslövskog, vanligen bokskog och ofta i anslutning till smärre alkärrområden eller bäckar. Från Danmark omnämns likaså huvudsakligen bokskogsmiljö och alkärr. I Tyskland uppges brokigt ängsfly även förekomma på mossar, fuktig hedmark och sumpiga ängar, främst där underlaget är sand. Det är svårt att avgöra vilka gemensamma, livsviktiga faktorer för artens fortbestånd dessa skilda miljöer erbjuder. Det är dock tänkbart att brokigt ängsfly är så värmekrävande vid sin nordgräns att larvutvecklingen tar betydligt längre tid än för de närbesläktade arterna, och att den längre utvecklingsperioden gör den mer exponerad för predation. Detta skulle möjligen kunna leda till att brokigt ängsfly konkurreras ut i andra biotoper än den skuggiga bokskogsmiljö som de närbesläktade arterna endast utnyttjar i ringa omfattning. De tre arternas flygperioder infaller ofta samtidigt, men mellan första och andra veckan i juli kan brokigt ängsfly vara den talrikare av dem i bokskog i Danmark.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Oligia, Art Oligia versicolor (Borkhausen, 1792) - brokigt ängsfly Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Brokigt ängsfly förekommer i Skåne och möjligen i västra Blekinge. Den förefaller ha minskat i östra Skåne och samtliga fynd efter 1995 har gjorts i landskapets västra delar. Artens livsmiljö är lövskog, främst bokskog. Minskningen beror troligen på att lundgräsvegetationen successivt byts ut mot tätnande bestånd av hallon, nässla m fl igenväxningsarter. Orsaker till detta är troligen minskning av bete av större klövdjur och boskap, fortgående kvävenedfall, tätnande bestånd och ökade arealer av bokskog, samt att vissa lövbestånd planterats med gran. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (6000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (136-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Denna lilla ängsflyart har en tydlig och typisk nattflyteckning med tre fält och två ringar i mittfältets framkant på framvingen. Det yttre fältet är vanligen vitaktigt liksom avgränsningen mellan rot- och mellanfält. I övrigt svart med en ton av grönt eller rödbrunt. Arten är mycket variabel och helsvarta individer påträffas ibland. Bakvingarna är mörkgrå. Vingspann 22-25 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brokigt ängsfly

Länsvis förekomst och status för brokigt ängsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brokigt ängsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brokigt ängsfly tillhör en svårskild artgrupp där tre arter, som samtliga förekommer i Norden, ännu 1885 uppfattades som en och samma art. Först 1940 registrerades brokigt ängsfly som svensk art från Halland och Småland. En tveksamhet uppstod 1943 rörande genitalieskillnadernas tillförlitlighet och brokigt ängsfly togs då åter endast med stor tveksamhet med som svensk art i faunaförteckningen. Först 1957 uppgavs den åter med säkerhet som en svensk art, på grundval av fynd från Skåne, Kullaberg och Allerum 1956 samt några äldre fynd från Sandhammaren. Fram till början av 1970-talet hade arten även påträffats i Sk, Skabersjö, Maltesholm, Äsphult, Hallaröd och Öved. Den har senare återfunnits även i Halland och Småland, Oskarshamn 1967, och påträffades dessutom i Blekinge 1975. Vidare är arten tidigare med tvekan rapporterad från Västergötland, utan närmare lokalangivelse. Den har rapporterats från Östergötland (fynd 2003 publicerat 2012). Arten får ännu anses så svår att artbestämma att inrapporterade fynd till Artportalen utanför Skåne och södra Halland bör kontrollbestämmas av specialister. Brokigt ängsfly är mer eller mindre knuten till förekomsten av bokskog på ett näringsrikare markunderlag. Den kan lätt förbises även i denna miljö genom förväxling med de två mycket vanligare arterna i samma artgrupp. Den är på några platser i Skåne inte sällsynt, men utpräglat lokal i sin förekomst. Arten har främst påträffats i anslutning till Söderåsen och Linderödsåsen i landskapets centrala del. I Danmark är brokigt ängsfly mer utbredd och talrik, men även där är förekomsterna lokala. Den är påträffad på samtliga av de stora öarna utom Bornholm. Arten är även påträffad i Sydjylland och Östjylland, nordligast till Säby. Arten uppgavs från Finland 1953, men har där senare strukits från faunaförteckningen. Den är aldrig funnen i Norge. I Baltikum är brokigt ängsfly uppgiven från Estland och förekommer bl.a. på Ösel. Arten anges i Tyskland vara sparsamt förekommande, men utbredd över hela landet. I Storbritannien är den tätare utbredd i England och Wales, men mer lokal i Skottland. På Irland är arten bara påträffad på ett par platser. Världsutbredningen är ännu ofullständigt utredd, men det är sannolikt att brokigt ängsfly är en art med eurasiatisk utbredning. Den är hittills känd från ett område som sträcker sig över stora delar av Europa och vidare till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Oligia  
  • Art
    Oligia versicolor(Borkhausen, 1792) - brokigt ängsfly

Artens larvutveckling har inte med säkerhet beskrivits. Sannolikt har den dock ett likartat levnadsätt som de närstående arter i samma släkte, vars larver lever av olika gräsarter och övervintrar halvvuxna i rotstocken eller i nedre delen av strån av värdväxten. Puppor av brokigt ängsfly har påträffats under mossa på trädstammar. Flygperioden infaller mellan sista veckan i juni och första hälften av augusti. Fjärilen flyger under hela natten, med början i skymningen, och kan lockas till såväl jäst fruktsaft som UV-ljus. I Sverige har den främst påträffats i ängslövskog, vanligen bokskog och ofta i anslutning till smärre alkärrområden eller bäckar. Från Danmark omnämns likaså huvudsakligen bokskogsmiljö och alkärr. I Tyskland uppges brokigt ängsfly även förekomma på mossar, fuktig hedmark och sumpiga ängar, främst där underlaget är sand. Det är svårt att avgöra vilka gemensamma, livsviktiga faktorer för artens fortbestånd dessa skilda miljöer erbjuder. Det är dock tänkbart att brokigt ängsfly är så värmekrävande vid sin nordgräns att larvutvecklingen tar betydligt längre tid än för de närbesläktade arterna, och att den längre utvecklingsperioden gör den mer exponerad för predation. Detta skulle möjligen kunna leda till att brokigt ängsfly konkurreras ut i andra biotoper än den skuggiga bokskogsmiljö som de närbesläktade arterna endast utnyttjar i ringa omfattning. De tre arternas flygperioder infaller ofta samtidigt, men mellan första och andra veckan i juli kan brokigt ängsfly vara den talrikare av dem i bokskog i Danmark.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Arten hotas av kalavverkning samt av granplantering efter avverkning av bokskog på rikare markunderlag eller annan ädellövskog med inslag av alkärr. Arealen bokskog har visserligen ökat under senare år, men i statistiken görs ingen skillnad på s.k. hedbokskog som oftare har ett fältskikt som liknar det i magrare blandskog eller oftare endast ett heltäckande markskikt av lövförna. Sannolikt hotas arten starkt av utdikning av smärre kärrområden i skogsmark, samt upprätning och fördjupning av befintliga smärre bäckar och äldre diken. Den delade tidigare på ett par platser livsmiljö med den nationellt utdöda arten förgyllt metallfly, Lamprotes c-aureum, som levde i fuktstråk i varma avsnitt av ädellövskog med aklejruta.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens utvecklingsstadier bör närmare undersökas för att dess livsmiljö mer exakt ska kunna avgränsas. Brokigt ängsfly utgör i Sverige en i en lång rad rödlistade insektsarter vilka kräver relativt orörd bokskog eller ädellövskog med lång kontinuitet. Sådana miljöer med förekomst av arten bör kartläggas noggrannare.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges Fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Östermarie.

Gustafsson, B., Bengtsson, B. Å. & Palmqvist, G. 2012. Landskapsrapporter av fjärilar som finns i artportalen men som ej har publicerats i Entomologisk tidskrift, Ent. Tidskr. 133: 81-84.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75-87.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135-139.

Pedmanson, R., Tammaru, T. & Viidalepp, J. 1993. Huvitavaid suurliblikaleide Eestist 1992. Lepidopteroloogiline Informatsioon 8: 38-49.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1957. De senaste tio årens nytillskott av svenska storfjärilar (Lep.). Opusc. ent. 22(2-3): 143-160.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2010 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Oligia  
  • Art
    Oligia versicolor, (Borkhausen, 1792) - brokigt ängsfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2010 & 2012.