Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunörtspetsvivel

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Squamapion cineraceum
Brunörtspetsvivel Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 1,7–2,3 mm lång vivel med kullrig, långsträckt kropp. Kropp och ben är enfärgat svarta, översidan ger ett något gråaktigt intryck p.g.a. en gles vit behåring. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunörtspetsvivel Observationer i  Sverige för brunörtspetsvivel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne (Benestad) och Öland, där sammanlagt ett halvdussin lokaler är kända från Vickleby i söder till Högsrum i norr. Arten var inte påträffad sedan 1958 när den 2003 och 2004 återfanns på två olika lokaler. Den har troligen till viss del varit förbisedd. Närmast i sydöstra Finland, Ryska Karelen och Baltikum (Estland, Litauen). Världsutbredningen sträcker sig från Europa (ej Iberiska halvön och Grekland) till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Lever i Sverige på brunört (Prunella vulgaris). Också i Tyskland och England främst på brunört. Från Frankrike och Ryska Karelen uppges däremot olika arter av mynta (Mentha spp.) som värdväxt. På olika slag av öppna gräsmarker, t.ex. i bryn och öppningar i anslutning till skog, på fuktiga till friska ängs- och hagmarker, längs vägar, stundom även på eller nära stränder av varierande fuktighet. Svenska fynd är gjorda på beteshävdade fuktängar. Endast känd från Öland. Fram till 1960 påträffad på ca 5 lokaler. Några senare fynd har ej varit kända, men arten upptäcktes 2003 och 2004 på två lokaler. Möjligen har den varit förbisedd p.g.a. att dess biologi varit dåligt känd. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (40-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i Sverige på brunört (Prunella vulgaris). Också i Tyskland och England främst på brunört. Från Frankrike och Ryska Karelen uppges däremot olika arter av mynta (Mentha spp.) som värdväxt. På olika slag av öppna gräsmarker, t.ex. i bryn och öppningar i anslutning till skog, på fuktiga till friska ängs- och hagmarker, längs vägar, stundom även på eller nära stränder av varierande fuktighet. Svenska fynd är gjorda på beteshävdade fuktängar. Larvutvecklingen är okänd, men sker möjligen i rötterna av värdväxten. Den nykläckta imagon uppträder sent på sommaren. I Sverige är talrika exemplar funna i blomställningar av brunört i september. I södra Polen har fullbildade skalbaggar observerats från slutet av juli till slutet av september. I övriga Mellaneuropa föreligger fynd från perioden april-oktober.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brunört
· brunört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Apionidae (spetsvivlar), Släkte Squamapion, Art Squamapion cineraceum (Wencker, 1864) - brunörtspetsvivel Synonymer Apion cineraceum Wencker, 1864

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Lever i Sverige på brunört (Prunella vulgaris). Också i Tyskland och England främst på brunört. Från Frankrike och Ryska Karelen uppges däremot olika arter av mynta (Mentha spp.) som värdväxt. På olika slag av öppna gräsmarker, t.ex. i bryn och öppningar i anslutning till skog, på fuktiga till friska ängs- och hagmarker, längs vägar, stundom även på eller nära stränder av varierande fuktighet. Svenska fynd är gjorda på beteshävdade fuktängar. Endast känd från Öland. Fram till 1960 påträffad på ca 5 lokaler. Några senare fynd har ej varit kända, men arten upptäcktes 2003 och 2004 på två lokaler. Möjligen har den varit förbisedd p.g.a. att dess biologi varit dåligt känd. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (40-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En 1,7–2,3 mm lång vivel med kullrig, långsträckt kropp. Kropp och ben är enfärgat svarta, översidan ger ett något gråaktigt intryck p.g.a. en gles vit behåring. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunörtspetsvivel

Länsvis förekomst och status för brunörtspetsvivel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunörtspetsvivel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne (Benestad) och Öland, där sammanlagt ett halvdussin lokaler är kända från Vickleby i söder till Högsrum i norr. Arten var inte påträffad sedan 1958 när den 2003 och 2004 återfanns på två olika lokaler. Den har troligen till viss del varit förbisedd. Närmast i sydöstra Finland, Ryska Karelen och Baltikum (Estland, Litauen). Världsutbredningen sträcker sig från Europa (ej Iberiska halvön och Grekland) till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Kalcapiini  
  • Släkte
    Squamapion  
  • Art
    Squamapion cineraceum(Wencker, 1864) - brunörtspetsvivel
    Synonymer
    Apion cineraceum Wencker, 1864

Lever i Sverige på brunört (Prunella vulgaris). Också i Tyskland och England främst på brunört. Från Frankrike och Ryska Karelen uppges däremot olika arter av mynta (Mentha spp.) som värdväxt. På olika slag av öppna gräsmarker, t.ex. i bryn och öppningar i anslutning till skog, på fuktiga till friska ängs- och hagmarker, längs vägar, stundom även på eller nära stränder av varierande fuktighet. Svenska fynd är gjorda på beteshävdade fuktängar. Larvutvecklingen är okänd, men sker möjligen i rötterna av värdväxten. Den nykläckta imagon uppträder sent på sommaren. I Sverige är talrika exemplar funna i blomställningar av brunört i september. I södra Polen har fullbildade skalbaggar observerats från slutet av juli till slutet av september. I övriga Mellaneuropa föreligger fynd från perioden april-oktober.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brunört - Prunella vulgaris (Viktig)
Hotbilden är svårbedömd, men sannolikt är igenväxning genom upphört bete/hävd och igenplantering är ett hot mot befintliga lokaler.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas. Upprätthåll betes- eller slåtterhävd av fuktängar.

Cmoluch, Z. 1971. Studien über Rüsselkäfer (Coleoptera, Curculionidae) xerothermer Pflanzenassoziationen der Lubliner Hochebene. Acta Zoologica Cracoviensia 16(2): 29–216.

Dieckmann, L. 1977. Beiträge zur Insektenfauna der DDR: Coleoptera - Curculionidae (Apioninae). Beiträge zur Entomologie 27: 7–143.

Fägerström, C., Lundkvist, H. 2004. Intressanta skalbaggsfynd från Öland (4). Lucanus 9 (2): 63-67.

Gønget, H. 1997. The Brentidae (Coleoptera) of northern Europe. Fauna Ent. Scand. Vol. 10. Brill, Leiden.

Hyman, P. S. (M. S. Parsons rev.). 1992. A review of the scarce and threatened Coleoptera of Great Britain. Part 1. UK Nature Conservation No. 3. The UK Joint Nature Conservation Committee, Peterborough.

Lohse, G.-A. 1981. Unterfamilie: Apioninae. I: Freude, H., K. W. Harde & G.-A. Lohse (red.). Die Käfer Mitteleuropas. Band 10. Goecke & Evers, Krefeld, ss. 127–183.

Lundberg, S. 1981. Sällsynta skalbaggar i Halltorps hage. Entomologisk Tidskrift 102: 135–137.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1997. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Kalcapiini  
  • Släkte
    Squamapion  
  • Art
    Squamapion cineraceum, (Wencker, 1864) - brunörtspetsvivel
    Synonymer
    Apion cineraceum Wencker, 1864
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1997. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2016.