Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brun sikelvinge

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Drepana curvatula
Brun sikelvinge Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor nattfjäril med smal kropp i proportion till vingarna. Den liknar härigenom medlemmarna i familjen mätare (Geometridae). Genom framvingespetsens form kan den endast förväxlas med andra sikelvingar. Denna är utdragen och neråtböjd. Vingarna är bruna och mörkt violettgråbruna med mörkbruna, svagt tandade tvärlinjer, av vilka den tydligaste är jämn och böjd från vingspetsen till yttre hälften av framvingens underkant. På en vilande fjäril med utbredda vingar bildar denna linje inre randen av en halvmåne. Arten är i teckningen lik ockragul sikelvinge D. falcataria, som dock alltid är ljusare färgad och har en större mörk diskfläck på framvingen, samt saknar en fortsättning av den tydliga framvingelinjen över på bakvingen. Vingspann 30-39 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för brun sikelvinge Observationer i  Sverige för brun sikelvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brunaktig sikelvinge har i norra delen av utbredningsområdet minskat kraftigt med början under 1970-talet. Fram till 1960-talet var arten känd från samtliga landskap norrut till Värmland, Dalarna och Gästrikland. Senare har även fynd tillförts från Hälsingland. På Gotska sandön är arten påträffad 2008. Efter 1970-talet saknas helt fynd från ett tidigare utbredningscentrum som sträckte sig från centrala Västmanland till södra Dalarna. I Stockholmstrakten där den tidigare var utbredd, speciellt i skärgården, är den idag lokal med få fyndplatser. Idag förekommer den bara mer utbredd i Skåne och Halland norrut till södra Västergötland, Ulricehamn. På Gotland där den påträffades först efter 1960-talet är den ännu lokalt förekommande liksom på Öland och i sydöstra Småland. I de senare områdena har arten ökat något under senare år. Norrut längs östkusten finns från 2000-talet bara fynd från Södertörn i Södermanland, Väddö och Hållnäs i Uppland. I Västsverige har arten en förekomst i Uddevallatrakten. Två fynd har gjorts på Hammarö i Värmland 2009 och ett i Ljungsbro i Östergötland 2004 vilka indikerar att små förekomster ännu finns kvar i inlandet. Statusen i våra grannländer är dåligt känd. I Norge förefaller den inte ha minskat och förekommer ännu utbredd längs Västlandet från Rogaland till Möre-Romsdal. Fynd finns också från Sörlandskusten, i samtliga fylken västerut från Vestfold. Dessa sydligare fynd är samtliga från perioden efter 1960. I Finland var arten åtminstone tidigare starkt utbredd på Åland och i hela södra Finland. De nordligaste fynden når norr om 64°N. I Danmark är arten påträffad i samtliga distrikt, dock med färre fynd längst mot väster. Den anses så utbredd och talrik att fynd inte rapporterats under 1970-90-talet. I Europa är artens utbredning övervägande nordlig och från Centraleuropa omnämns den som mycket sällsynt i de södra delarna av Tyskland medan den är tämligen allmän i norra Tyskland. Från England finns bara ett par fynd som anses vara tillfälliga migranter. Världsutbredningen sträcker sig från Centraleuropa och Norden genom Ryssland och Sibirien till Korea och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(i,ii,iii,iv,v)c(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Brunaktig sikelvinge har under de senaste decennierna minskat och försvunnit från många av sina tidigare lokaler. Larven lever på klibbal på varma sandiga lokaler, längre söderut även i fuktiga bestånd av klibbal. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (536-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i förekomstarean och antalet lokaler eller subpopulationer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(ii,iii)).
Ekologi
Brunaktig sikelvinge är knuten till varma solexponerade miljöer med al. Larven lever både av gråal och klibbal, mer sällan är den påträffad på björk. Författarens erfarenhet är att den helst förekommer där al växer något mer höglänt, även om den inte påträffas högt över havet. Vidare förekommer den där havets vattentemperatur kan bidra till högre nattemperaturer. Detta kan vara av betydelse för att påskynda larvutvecklingen så att parasiteringsgraden kan hållas på en acceptabel nivå. Larven förpuppar sig i en spunnen silkeshylsa mellan sammanspunna gröna löv. Fjärilen flyger i två generationer från slutet av maj till juni och åter från mitten av juli till senare hälften av augusti. Den senare generationen är sannolikt talrikare då det främst är denna som påträffats vid UV-ljusfångst, speciellt under senare år. Generellt förefaller arten ha senare flygperioder än de övriga mer allmänna sikelvingarterna och möjligen kan detta medverka till att den andra generationens avkomma kan få problem med att fullfölja tillväxten före årets första frostnätter. Arten övervintrar i puppstadiet.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· alar
· alar
· björkar
· björkar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Drepanidae (sikelvingar), Släkte Drepana, Art Drepana curvatula (Borkhausen, 1790) - brun sikelvinge Synonymer Phalaena curvatula Borkhausen, 1790, brunaktig sikelvinge

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(i,ii,iii,iv,v)c(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Brunaktig sikelvinge har under de senaste decennierna minskat och försvunnit från många av sina tidigare lokaler. Larven lever på klibbal på varma sandiga lokaler, längre söderut även i fuktiga bestånd av klibbal. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (536-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i förekomstarean och antalet lokaler eller subpopulationer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(ii,iii)).
En medelstor nattfjäril med smal kropp i proportion till vingarna. Den liknar härigenom medlemmarna i familjen mätare (Geometridae). Genom framvingespetsens form kan den endast förväxlas med andra sikelvingar. Denna är utdragen och neråtböjd. Vingarna är bruna och mörkt violettgråbruna med mörkbruna, svagt tandade tvärlinjer, av vilka den tydligaste är jämn och böjd från vingspetsen till yttre hälften av framvingens underkant. På en vilande fjäril med utbredda vingar bildar denna linje inre randen av en halvmåne. Arten är i teckningen lik ockragul sikelvinge D. falcataria, som dock alltid är ljusare färgad och har en större mörk diskfläck på framvingen, samt saknar en fortsättning av den tydliga framvingelinjen över på bakvingen. Vingspann 30-39 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brun sikelvinge

Länsvis förekomst och status för brun sikelvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brun sikelvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brunaktig sikelvinge har i norra delen av utbredningsområdet minskat kraftigt med början under 1970-talet. Fram till 1960-talet var arten känd från samtliga landskap norrut till Värmland, Dalarna och Gästrikland. Senare har även fynd tillförts från Hälsingland. På Gotska sandön är arten påträffad 2008. Efter 1970-talet saknas helt fynd från ett tidigare utbredningscentrum som sträckte sig från centrala Västmanland till södra Dalarna. I Stockholmstrakten där den tidigare var utbredd, speciellt i skärgården, är den idag lokal med få fyndplatser. Idag förekommer den bara mer utbredd i Skåne och Halland norrut till södra Västergötland, Ulricehamn. På Gotland där den påträffades först efter 1960-talet är den ännu lokalt förekommande liksom på Öland och i sydöstra Småland. I de senare områdena har arten ökat något under senare år. Norrut längs östkusten finns från 2000-talet bara fynd från Södertörn i Södermanland, Väddö och Hållnäs i Uppland. I Västsverige har arten en förekomst i Uddevallatrakten. Två fynd har gjorts på Hammarö i Värmland 2009 och ett i Ljungsbro i Östergötland 2004 vilka indikerar att små förekomster ännu finns kvar i inlandet. Statusen i våra grannländer är dåligt känd. I Norge förefaller den inte ha minskat och förekommer ännu utbredd längs Västlandet från Rogaland till Möre-Romsdal. Fynd finns också från Sörlandskusten, i samtliga fylken västerut från Vestfold. Dessa sydligare fynd är samtliga från perioden efter 1960. I Finland var arten åtminstone tidigare starkt utbredd på Åland och i hela södra Finland. De nordligaste fynden når norr om 64°N. I Danmark är arten påträffad i samtliga distrikt, dock med färre fynd längst mot väster. Den anses så utbredd och talrik att fynd inte rapporterats under 1970-90-talet. I Europa är artens utbredning övervägande nordlig och från Centraleuropa omnämns den som mycket sällsynt i de södra delarna av Tyskland medan den är tämligen allmän i norra Tyskland. Från England finns bara ett par fynd som anses vara tillfälliga migranter. Världsutbredningen sträcker sig från Centraleuropa och Norden genom Ryssland och Sibirien till Korea och Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Drepanoidea  
  • Familj
    Drepanidae - sikelvingar 
  • Underfamilj
    Drepaninae  
  • Släkte
    Drepana  
  • Art
    Drepana curvatula(Borkhausen, 1790) - brun sikelvinge
    Synonymer
    Phalaena curvatula Borkhausen, 1790
    brunaktig sikelvinge

Brunaktig sikelvinge är knuten till varma solexponerade miljöer med al. Larven lever både av gråal och klibbal, mer sällan är den påträffad på björk. Författarens erfarenhet är att den helst förekommer där al växer något mer höglänt, även om den inte påträffas högt över havet. Vidare förekommer den där havets vattentemperatur kan bidra till högre nattemperaturer. Detta kan vara av betydelse för att påskynda larvutvecklingen så att parasiteringsgraden kan hållas på en acceptabel nivå. Larven förpuppar sig i en spunnen silkeshylsa mellan sammanspunna gröna löv. Fjärilen flyger i två generationer från slutet av maj till juni och åter från mitten av juli till senare hälften av augusti. Den senare generationen är sannolikt talrikare då det främst är denna som påträffats vid UV-ljusfångst, speciellt under senare år. Generellt förefaller arten ha senare flygperioder än de övriga mer allmänna sikelvingarterna och möjligen kan detta medverka till att den andra generationens avkomma kan få problem med att fullfölja tillväxten före årets första frostnätter. Arten övervintrar i puppstadiet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· alar - Alnus (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
Artens minskning i främst Mellansverige sammanfaller med den period då det småskaliga jordbruket i skogsbygderna och skärgården försvann. Tidigare fanns det avsevärt ljusare albestånd i beteshagar både i Bergslagen och Roslagen. Utan hävd bildar al på marker utanför våta alkärr snabbt mycket täta bestånd av sly där mikroklimatet för larvernas utveckling sannolikt försämras starkt utom i en mer begränsad brynzon. Sannolikt är artens miljökrav lägre söderut där klimatet är generellt varmare. Den stora utbredningen längs norska västkusten antyder att den är härdig mot hög årsnederbörd men kan gynnas av en lång vegetationsperiod i Atlantens närhet. Samtidigt har Västnorge stora arealer gråalskog i branta fjordsluttningar där skogsbruk är nästan omöjligt. Detta är också orsaken till att Norge har en större population av vitryggig hackspett än Sverige.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Sannolikt kan artens status i Mellansverige endast förbättras genom förändringar på landskapsnivå. Arten skulle gynnas av talrikare solöppna albestånd eller blandbestånd med al i främst betade marker i regioner med en mosaikartad topografi. Detta är i dagsläget oförenligt med ekonomiskt mer oberoende jordbruk och framförallt genom att landskapet redan förlorat den mer småskaliga mosaiken av jordbruk med nötboskap och skogsskötsel i skogsbygderna och skärgårdarna. EU-reglerna om ett högsta antal tillåtna träd i beteshägn med miljöersättning gynnar knappast al som räknas som ett mindre värdefullt trädslag. Genom uppslag av rotskott av framförallt gråalen är denna inte populär bland markägare med beteshävdade marker. Hästar och nötboskap äter aldrig alens knoppar eller blad. Detsamma gäller älg och rådjur. Artens nuvarande förekomst i Mellansverige bör undersökas noggrannare. I de fall åtgärder som kan tänkas ha gynnat artens förekomst kan iakttas bör detta också rapporteras. Markägare med förekomst av arten bör informeras om värdet av de bestånd av al som finns på deras marker.
Bengt-Åke Bengtsson har bidragit med värdefulla uppgifter vid författandet av artfaktabladet.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. II teil; Bären, Spinner, Schwärmer und Bohrer. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindeborg, M. 2009. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2008. Ent. Tidskr. 130: 11-20.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Drepanoidea  
  • Familj
    Drepanidae - sikelvingar 
  • Underfamilj
    Drepaninae  
  • Släkte
    Drepana  
  • Art
    Drepana curvatula, (Borkhausen, 1790) - brun sikelvinge
    Synonymer
    Phalaena curvatula Borkhausen, 1790
    brunaktig sikelvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.