Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunkulla

Organismgrupp Kärlväxter Gymnadenia nigra
Brunkulla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brunkulla är en lågvuxen orkidé med mörkt svartröda, chokladvaniljdoftande blommor tätt samlade i stjälktoppen. I Skandinavien sker frösättningen utan befruktning (apogami). Plantornas storlek varierar mellan olika år beroende på väderleksförhållandena. Blomningstiden varierar (15 juni till 15 juli), men normalt börjar blomningen i centrala Jämtland någon vecka tidigare än i fjällen. Antalet blommande exemplar varierar kraftigt mellan olika år. Fröna mognar efter 3–6 veckor och varje individ bildar ca 4000 frön.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunkulla Observationer i  Sverige för brunkulla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har brunkulla sin huvudutbredning i centrala Jämtland, där den växer på kulturbetingade lokaler. Arten förekommer i naturligt öppna miljöer nära fjällen i Härjedalen och västra Jämtland. Den är tidigare känd från Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Efter sekelskiftet och särskilt sedan 1950-talet har antalet lokaler minskat drastiskt. På initiativ av Jämtland-Härjedalens naturskyddsförbund startades 1978 "Aktion Brunkulla" med stöd av bl a Världsnaturfonden, WWF. Antalet lokaler i Jämtland, som 1975 var ca 85, uppgick 1985 till ca 75. Den negativa trend som kunde noteras vid 1975 års inventering med en halvering av antalet lokaler sedan 1960 hade brutits. Totalt i landet torde nu finnas ca 2000 exemplar. På de flesta lokaler finns mindre än 25, omkring 15 lokaler har 50–100, och sex har mer än 100 exemplar. Det finns således ca 20 verkligt livskraftiga bestånd. De senaste åren har även några nyupptäckta lokaler rapporterats. I Norge förekommer brunkulla främst i Oppland och Tröndelag. Här liksom i Sverige växer brunkullan i såväl naturlig som kulturpåverkad vegetation. Dessutom finns en förekomst i Troms. Närstående men ej identiska former finns i Syd- och Mellaneuropas bergstrakter. De till brunkulla tidigare räknade populationerna i Åsele och Lycksele lappmarker har visat sig vara en egen art, brudkulla Gymnigritella runei.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Brunkulla är en skandinavisk endem med ca 75 aktuella lokaler i Jämtland och Härjedalen. Växer främst i slåtterängar eller före detta slåtterängar som idag hävdas genom bete. Förefaller tyvärr fortfarande försvinna från omkring en lokal per år. För kraftigt och för tidigt bete samt för tidig slåtter utgör hot mot arten. Ett åtgärdsprogram för perioden 2013-2017 har nyligen tagits fram. Antalet reproduktiva individer skattas till 1750 (250-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14756 km² och förekomstarean (AOO) till 284 (250-330) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Brunkulla växer på sina kulturbetingade lokaler på torr- fuktig mark, t.o.m. rikkärrskanter och i ett fall på torvmark i ett kärrstråk. Den betraktas som kalkgynnad, men undersökningar har visat mycket varierande kalciumhalter på lokalerna. Även underlaget varierar, från sandiga–leriga till mycket mullrika jordar. Ett genomgående drag är det låga fosforvärdet. Även de fjällnära lokalerna varierar, från torra, artfattiga Nardus-hedar med låga kalciumhalter till tämligen frodiga, kalkrika Dryas-hedar. Det är således svårt att hitta några förhållanden som är specifika för lokaler med brunkulla. Arten lever i symbios med en svamp och kanske är svampens förekomst avgörande för brunkullans trivsel.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Gymnadenia (brudsporrar), Art Gymnadenia nigra (L.) Rchb. f. - brunkulla Synonymer Nigritella angustifolia, Nigritella nigra (L.) Rchb. f., Brunyxne

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Brunkulla är en skandinavisk endem med ca 75 aktuella lokaler i Jämtland och Härjedalen. Växer främst i slåtterängar eller före detta slåtterängar som idag hävdas genom bete. Förefaller tyvärr fortfarande försvinna från omkring en lokal per år. För kraftigt och för tidigt bete samt för tidig slåtter utgör hot mot arten. Ett åtgärdsprogram för perioden 2013-2017 har nyligen tagits fram. Antalet reproduktiva individer skattas till 1750 (250-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14756 km² och förekomstarean (AOO) till 284 (250-330) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Konventioner CITES bilaga B, Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Brunkulla är en lågvuxen orkidé med mörkt svartröda, chokladvaniljdoftande blommor tätt samlade i stjälktoppen. I Skandinavien sker frösättningen utan befruktning (apogami). Plantornas storlek varierar mellan olika år beroende på väderleksförhållandena. Blomningstiden varierar (15 juni till 15 juli), men normalt börjar blomningen i centrala Jämtland någon vecka tidigare än i fjällen. Antalet blommande exemplar varierar kraftigt mellan olika år. Fröna mognar efter 3–6 veckor och varje individ bildar ca 4000 frön.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunkulla

Länsvis förekomst och status för brunkulla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunkulla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har brunkulla sin huvudutbredning i centrala Jämtland, där den växer på kulturbetingade lokaler. Arten förekommer i naturligt öppna miljöer nära fjällen i Härjedalen och västra Jämtland. Den är tidigare känd från Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Efter sekelskiftet och särskilt sedan 1950-talet har antalet lokaler minskat drastiskt. På initiativ av Jämtland-Härjedalens naturskyddsförbund startades 1978 "Aktion Brunkulla" med stöd av bl a Världsnaturfonden, WWF. Antalet lokaler i Jämtland, som 1975 var ca 85, uppgick 1985 till ca 75. Den negativa trend som kunde noteras vid 1975 års inventering med en halvering av antalet lokaler sedan 1960 hade brutits. Totalt i landet torde nu finnas ca 2000 exemplar. På de flesta lokaler finns mindre än 25, omkring 15 lokaler har 50–100, och sex har mer än 100 exemplar. Det finns således ca 20 verkligt livskraftiga bestånd. De senaste åren har även några nyupptäckta lokaler rapporterats. I Norge förekommer brunkulla främst i Oppland och Tröndelag. Här liksom i Sverige växer brunkullan i såväl naturlig som kulturpåverkad vegetation. Dessutom finns en förekomst i Troms. Närstående men ej identiska former finns i Syd- och Mellaneuropas bergstrakter. De till brunkulla tidigare räknade populationerna i Åsele och Lycksele lappmarker har visat sig vara en egen art, brudkulla Gymnigritella runei.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Gymnadenia - brudsporrar 
  • Art
    Gymnadenia nigra(L.) Rchb. f. - brunkulla
    Synonymer
    Nigritella angustifolia
    Nigritella nigra (L.) Rchb. f.
    Brunyxne

Brunkulla växer på sina kulturbetingade lokaler på torr- fuktig mark, t.o.m. rikkärrskanter och i ett fall på torvmark i ett kärrstråk. Den betraktas som kalkgynnad, men undersökningar har visat mycket varierande kalciumhalter på lokalerna. Även underlaget varierar, från sandiga–leriga till mycket mullrika jordar. Ett genomgående drag är det låga fosforvärdet. Även de fjällnära lokalerna varierar, från torra, artfattiga Nardus-hedar med låga kalciumhalter till tämligen frodiga, kalkrika Dryas-hedar. Det är således svårt att hitta några förhållanden som är specifika för lokaler med brunkulla. Arten lever i symbios med en svamp och kanske är svampens förekomst avgörande för brunkullans trivsel.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
På kulturmarksförekomsterna är det främsta hotet upphörande bete och slåtter. Även felaktig ängsskötsel och för hårt bete vid fel tid ingår i hotbilden. På några lokaler har uppgrävning konstaterats.

Påverkan
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
"Aktion brunkulla" har omfattat försök med olika skötselåtgärder, detaljkartering av lokaler, vegetationsundersökningar m m. Tre lokaler betas sedan några år. Lokala naturskyddsföreningar och hembygdsföreningar hjälper till med slåtter på vissa lokaler, vilket måste fortsätta. Återinplantering, fröförökade plantor sattes ut 1994 (2 år gamla), den första blommade 2004 och dess fortfarande levande ”syskon” från samma plantering har ännu (2006) inte blommat. Denna verksamhet måste fortsätta och ytterligare lokaler kommer att bli föremål för skötsel. Flera lokaler har föreslagits till reservat och detta bör genomföras. Det är angeläget att studera artens reproduktionsbiologi. Ett åtgärdsprogram för brunkulla ska upprättas och det kommer att ge förslag på fler lämpliga åtgärder. Arten bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Brunkulla är fridlyst. Försök med förökning av brunkulla med frö pågår och även utsättande av plantor i naturen under kontrollerade former. Den skandinaviska brunkullan är unik och endemisk, vilket gör den särskilt skyddsvärd. Utländska namn – NO: Svartkurle, DK: Brunkulle, FI: Ruskokämmekkä, GB: Black Vanilla Orchid.

Björkbäck, F., Jerbo, A.-L. & Lundqvist, J. 1986. Aktion Brunkulla. Förändringar inom brunkullepopulationer i Jämtland 1975–1986. Stencil. Naturhistoriska riksmuseet.

Björkbäck, F. & Lundqvist, J. 1997. Några nya och intresanta lokaler för brunkulla, Nigritella nigra, i Jämtland. Svensk Bot. Tidskr. 90: 301–306.

Björkbäck, F. & Lundqvist, J. 2005. Brunkullan (Nigritella nigra (L) Rchb. Fil.) i Jämtland och Härjedalen - ekologi, populationsutveckling och skötselaspekter. (Ett utdrag från artikeln). Rödbläran 17 (1): 13–23.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens flora. Lund.

Engelskjøn, T. & Skifte, O. 1984. Forekomsten av svartkurle, Nigritella nigra, i Nordreisa, Troms. Blyttia 42: 138–142.

Ericsson, S. 1997. Om brudkulla, Gymnigritella runei, och dess ursprung. Svensk Bot. Tidskr. 91: 139–142.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Imby, L. 1976. Brunkullans (Nigritella nigra (L.) Rchb. fil.) utbredning i Sverige. Ekologi samt naturvårdssynpunkter. Stencil. Naturhistoriska riksmuseet.

Malmgren, S. 1988. Förökning av brunkulla (Nigritella nigra) från frön. Rödbläran 1 (2): 3–5.

Moen, A. 1988. Flora and vegetation of Sölendet Nature Reserve. Universitetet i Trondheim, Vitenskapsmuseet.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1977. Projekt Linné rapporterar 49–63. Svensk Bot. Tidskr. 71: 205–224.

Teppner, H. & Klein, E. 1985. Karyologie und Fortpflanzungsmodus von Nigritella (Orchidaceae - Orchideae), inkl. N. archiducis-joannis spec. nov. und zweier Neukombinationen. Phyton (Horn) 25: 147–176.

Wetterhall, C.-O. 2005. Projekt brunkulla – bokslut. Rödbläran 17 (2): 8–13.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Folke Björkbäck, Jim Lundqvist & Örjan Nilsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Gymnadenia - brudsporrar 
  • Art
    Gymnadenia nigra, (L.) Rchb. f. - brunkulla
    Synonymer
    Nigritella angustifolia
    Nigritella nigra (L.) Rchb. f.
    Brunyxne
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Folke Björkbäck, Jim Lundqvist & Örjan Nilsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006.