Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunstarrsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Sedina buettneri
Brunstarrsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
De spetsiga framvingarna är enfärgat stråfärgade och något längsstrimmiga genom en obetydlig kulörskiftning. Bakvingarna är ljusgrå med ljusare strimmor. Ibland har hela fjärilen en svagt rosa ton, men vanligen är denna inskränkt till bakvingarna. Bakkroppen är relativt lång hos honan. Vingspann 27-34 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunstarrsfly Observationer i  Sverige för brunstarrsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brunstarrflyet var i Europa tidigare känt som en mycket stor raritet, som ursprungligen beskrevs utifrån cirka 15 exemplar insamlade 1856 vid Stettin i furstendömet Pommern i nuvarande Polen. Arten återfanns där först 1913. Högst enstaka exemplar påträffades i början av 1900-talet även i Parisområdet i Frankrike och vid floden Dons mynning norr om Svarta havet. Först 1933 beskrevs artens utvecklingsstadier, vilket resulterade i att den eftersöktes mer aktivt och påträffades oftare. Det ser dock även ut som om arten verkligen har vidgat sin utbredning under 1900-talet. Detta sammanhänger möjligen med att antalet lämpliga livsmiljöer ökat i och med att våtmarker i mindre grad utnyttjas för bete. Ett exemplar av brunstarrflyet påträffades för första gången i Sverige i Skåne: Jonstorp, Lilla Gärslöv 1960, och arten förmodades då vara nyinvandrad. En population upptäcktes dock 1964 i Fyledalen vid Röddinge, och här har arten påträffats varje år sedan dess. Under 1970-talets början upptäcktes ännu en permanent förekomst av arten: i nordvästra Skåne vid Björkeröd på Kullabergs sydsluttning, endast cirka tio km från det första fyndet. Det första fyndet kan således ha varit ett exempel på närmigration. Ytterligare en förekomst upptäcktes 1970 mellan Dalby och Södra Sandby. Brunstarrflyet kan mycket väl ha funnits i landet betydligt längre, då arten först påträffades talrikt när den eftersöktes målinriktat. Arten har senare tagits i enstaka exemplar på flera platser i Skåne. I övrigt är den främst påträffad som migrant i sydöstra Sverige. Antalet fynd har tilltagit i takt med ett ökat antal permanenta fångstfällor på strategiska punkter vid kusten. I Blekinge påträffades den redan 1970 och 2001 i 5 exemplar vid Sölvesborg, på Utlängan 2003 och 2004 samt på Hasslö 2006. En riklig förekomst upptäcktes 2009 vid Valje, Siesjö. På Öland har den påträffats 1991, 1999, 2000, 2003 och 2004 på fyra platser. Under 2006 påträffades 6 exemplar på fyra lokaler, men 2007 och 2008 bara ett exemplar vardera året. På södra Gotland är den funnen 1995, 1996, 1999 och 2003. Det nordligaste fyndet i Södermanland, Trosa 2003 avspeglar en ökning i frekvens under den varma inledningen av millenniet. I Danmark påträffades brunstarrfly första gången 1949 på Falster. Under 1950-talet togs arten flerstädes på Lolland, Falster och Mön. Vidare insamlades den på Bornholm 1951, Nordöstsjälland 1956, Östjylland 1951. I dessa områden är arten under senare år ofta påträffad i stort antal. Mer enstaka fynd har gjorts på Fyn, i Sydjylland och helt tillfälligt i Västjylland 1982. Även om ett flertal nya förekomster har upptäckts i Danmark under senare år utgjordes 48 av totalt 71 inrapporterade fynd under perioden 1961-1986 av enstaka exemplar (n = 1-2). Detta visar att arten har en stor benägenhet till närmigration under år med en ökning av populationstillväxten. I Finland påträffades brunstarrfly första gången 1963 och har fram till och med 1989 påträffats i 58 exemplar, samtliga i de tre sydligaste kustprovinserna utom Åland. Arten betraktas i Finland huvudsakligen som migrerande art, men har möjligen etablerat sig vid Sibbo i Nyland/Uusimaa, där den påträffats under en följd av år. I Estland är arten rapporterad från fyra lokaler 1992. Världsutbredningen omfattar Frankrike, Schweiz (vid Basel), Belgien, Holland, sydligaste England, Tyskland (landets norra del samt längs floden Rhein), Polen, Baltikum, Ungern, östra Österrike, Rumänien och sträcker sig vidare österut till Kaukasusområdet. Isolerade förekomster finns även i nordöstra Asien, där arten är känd från Ussuriområdet, Japan och Kurilerna. Att brunstarrfly varit förbisedd under lång tid förefaller sannolikt med hänsyn till dess mycket speciella biotopkrav, sena flygtid på året och svårigheten att få gynnsamma nattemperaturer för UV-ljusfångst i artens livsmiljö. Värdväxten kan dock också ha ökat i omfång på sina lokaler.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Brunstarrfly är känd från ett antal lokaler spridda över Skåne och Öland. Troligen är arten på tillbakagång i sydöstra Skåne där den visat sig alltmer sporadiskt under andra halvan av 1990-talet, men möjligen på spridning österut. På Öland gjordes bara enstaka fynd under 1990-talet, men det finns flera fynd inrapporterade från 2000-talet vilket kan tyda på att arten nyligen etablerat sig där. Även på Gotland har enstaka fynd gjorts under 1990-talet vilket möjligen kan vara en indikation på att arten håller på att etablera sig, men det är det för tidigt att säga något säkert om. Arten flyger på små kärr eller våtmarker med brunstarr (Carex acutiformis) exempelvis vid Kullaberg, Ravlunda, Röddinge och Toarp. Värdväxten klarar flera år av ohävd, men missgynnas på sikt av igenväxning då mer högväxta kvävegynnade arter konkurrerar ut den. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (17-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23200 (17000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (68-100) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (D1).
Ekologi
Brunstarrflyet förekommer endast i större bestånd av brunstarr Carex acutiformis, en växtart med höga krav på markbeskaffenheten. Brunstarr förekommer i Sverige relativt sällsynt, främst på kalkkärr och vid källdrag. I kalkrikare områden växer den även vid sjö- och åstränder samt i diken. Detta begränsar i hög grad brunstarrflyets möjliga utbredning i Sverige och Finland, medan dess värdväxt förefaller vara mer utbredd i Danmark. Honan lägger sina ägg längs värdväxtens bladkanter. Övervintringen sker i äggstadiet, och de små larverna lever från slutet av april först som minerare i färska skott, senare i stjälken och ned till en handsbredds djup under markytan i roten. Larverna är fullväxta i slutet av juli. Förpuppningen sker inuti stjälken i höjd med markytan under senare hälften av augusti. Arten är svår att påträffa under larvstadiet trots att den angripna plantans mittblad gulnar. I England har larven framgångsrikt kunnat födas upp från äggstadiet på jättegröe Glyceria maxima. Flygperioden infaller i Skåne och Danmark från tredje veckan i september till tredje veckan i oktober, i Finland från början av september. Kläckningen är sannolikt styrd av sjunkande nattemperaturer. Fjärilarna flyger under klara, kyliga nätter endast under en kort tidsperiod med början cirka kl. 22. Mulna och varmare nätter kan svärmningen starta senare och varar då längre. Fjärilen påträffas ofta sittande på undersidan av de bågböjda brunstarrbladen från cirka kl. 20 och mer öppet strax före svärmningen. Den kan även påträffas under parningen vilande på undersidan av brunstarrblad. Fjärilen lockas till UV-ljus, men kommer mycket sällan till jäst fruktsaft.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brunstarr
· brunstarr
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Sedina, Art Sedina buettneri (E.Hering, 1858) - brunstarrsfly Synonymer brunstarrfly

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Brunstarrfly är känd från ett antal lokaler spridda över Skåne och Öland. Troligen är arten på tillbakagång i sydöstra Skåne där den visat sig alltmer sporadiskt under andra halvan av 1990-talet, men möjligen på spridning österut. På Öland gjordes bara enstaka fynd under 1990-talet, men det finns flera fynd inrapporterade från 2000-talet vilket kan tyda på att arten nyligen etablerat sig där. Även på Gotland har enstaka fynd gjorts under 1990-talet vilket möjligen kan vara en indikation på att arten håller på att etablera sig, men det är det för tidigt att säga något säkert om. Arten flyger på små kärr eller våtmarker med brunstarr (Carex acutiformis) exempelvis vid Kullaberg, Ravlunda, Röddinge och Toarp. Värdväxten klarar flera år av ohävd, men missgynnas på sikt av igenväxning då mer högväxta kvävegynnade arter konkurrerar ut den. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (17-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23200 (17000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (68-100) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (D1).
De spetsiga framvingarna är enfärgat stråfärgade och något längsstrimmiga genom en obetydlig kulörskiftning. Bakvingarna är ljusgrå med ljusare strimmor. Ibland har hela fjärilen en svagt rosa ton, men vanligen är denna inskränkt till bakvingarna. Bakkroppen är relativt lång hos honan. Vingspann 27-34 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunstarrsfly

Länsvis förekomst och status för brunstarrsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunstarrsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brunstarrflyet var i Europa tidigare känt som en mycket stor raritet, som ursprungligen beskrevs utifrån cirka 15 exemplar insamlade 1856 vid Stettin i furstendömet Pommern i nuvarande Polen. Arten återfanns där först 1913. Högst enstaka exemplar påträffades i början av 1900-talet även i Parisområdet i Frankrike och vid floden Dons mynning norr om Svarta havet. Först 1933 beskrevs artens utvecklingsstadier, vilket resulterade i att den eftersöktes mer aktivt och påträffades oftare. Det ser dock även ut som om arten verkligen har vidgat sin utbredning under 1900-talet. Detta sammanhänger möjligen med att antalet lämpliga livsmiljöer ökat i och med att våtmarker i mindre grad utnyttjas för bete. Ett exemplar av brunstarrflyet påträffades för första gången i Sverige i Skåne: Jonstorp, Lilla Gärslöv 1960, och arten förmodades då vara nyinvandrad. En population upptäcktes dock 1964 i Fyledalen vid Röddinge, och här har arten påträffats varje år sedan dess. Under 1970-talets början upptäcktes ännu en permanent förekomst av arten: i nordvästra Skåne vid Björkeröd på Kullabergs sydsluttning, endast cirka tio km från det första fyndet. Det första fyndet kan således ha varit ett exempel på närmigration. Ytterligare en förekomst upptäcktes 1970 mellan Dalby och Södra Sandby. Brunstarrflyet kan mycket väl ha funnits i landet betydligt längre, då arten först påträffades talrikt när den eftersöktes målinriktat. Arten har senare tagits i enstaka exemplar på flera platser i Skåne. I övrigt är den främst påträffad som migrant i sydöstra Sverige. Antalet fynd har tilltagit i takt med ett ökat antal permanenta fångstfällor på strategiska punkter vid kusten. I Blekinge påträffades den redan 1970 och 2001 i 5 exemplar vid Sölvesborg, på Utlängan 2003 och 2004 samt på Hasslö 2006. En riklig förekomst upptäcktes 2009 vid Valje, Siesjö. På Öland har den påträffats 1991, 1999, 2000, 2003 och 2004 på fyra platser. Under 2006 påträffades 6 exemplar på fyra lokaler, men 2007 och 2008 bara ett exemplar vardera året. På södra Gotland är den funnen 1995, 1996, 1999 och 2003. Det nordligaste fyndet i Södermanland, Trosa 2003 avspeglar en ökning i frekvens under den varma inledningen av millenniet. I Danmark påträffades brunstarrfly första gången 1949 på Falster. Under 1950-talet togs arten flerstädes på Lolland, Falster och Mön. Vidare insamlades den på Bornholm 1951, Nordöstsjälland 1956, Östjylland 1951. I dessa områden är arten under senare år ofta påträffad i stort antal. Mer enstaka fynd har gjorts på Fyn, i Sydjylland och helt tillfälligt i Västjylland 1982. Även om ett flertal nya förekomster har upptäckts i Danmark under senare år utgjordes 48 av totalt 71 inrapporterade fynd under perioden 1961-1986 av enstaka exemplar (n = 1-2). Detta visar att arten har en stor benägenhet till närmigration under år med en ökning av populationstillväxten. I Finland påträffades brunstarrfly första gången 1963 och har fram till och med 1989 påträffats i 58 exemplar, samtliga i de tre sydligaste kustprovinserna utom Åland. Arten betraktas i Finland huvudsakligen som migrerande art, men har möjligen etablerat sig vid Sibbo i Nyland/Uusimaa, där den påträffats under en följd av år. I Estland är arten rapporterad från fyra lokaler 1992. Världsutbredningen omfattar Frankrike, Schweiz (vid Basel), Belgien, Holland, sydligaste England, Tyskland (landets norra del samt längs floden Rhein), Polen, Baltikum, Ungern, östra Österrike, Rumänien och sträcker sig vidare österut till Kaukasusområdet. Isolerade förekomster finns även i nordöstra Asien, där arten är känd från Ussuriområdet, Japan och Kurilerna. Att brunstarrfly varit förbisedd under lång tid förefaller sannolikt med hänsyn till dess mycket speciella biotopkrav, sena flygtid på året och svårigheten att få gynnsamma nattemperaturer för UV-ljusfångst i artens livsmiljö. Värdväxten kan dock också ha ökat i omfång på sina lokaler.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Sedina  
  • Art
    Sedina buettneri(E.Hering, 1858) - brunstarrsfly
    Synonymer
    brunstarrfly

Brunstarrflyet förekommer endast i större bestånd av brunstarr Carex acutiformis, en växtart med höga krav på markbeskaffenheten. Brunstarr förekommer i Sverige relativt sällsynt, främst på kalkkärr och vid källdrag. I kalkrikare områden växer den även vid sjö- och åstränder samt i diken. Detta begränsar i hög grad brunstarrflyets möjliga utbredning i Sverige och Finland, medan dess värdväxt förefaller vara mer utbredd i Danmark. Honan lägger sina ägg längs värdväxtens bladkanter. Övervintringen sker i äggstadiet, och de små larverna lever från slutet av april först som minerare i färska skott, senare i stjälken och ned till en handsbredds djup under markytan i roten. Larverna är fullväxta i slutet av juli. Förpuppningen sker inuti stjälken i höjd med markytan under senare hälften av augusti. Arten är svår att påträffa under larvstadiet trots att den angripna plantans mittblad gulnar. I England har larven framgångsrikt kunnat födas upp från äggstadiet på jättegröe Glyceria maxima. Flygperioden infaller i Skåne och Danmark från tredje veckan i september till tredje veckan i oktober, i Finland från början av september. Kläckningen är sannolikt styrd av sjunkande nattemperaturer. Fjärilarna flyger under klara, kyliga nätter endast under en kort tidsperiod med början cirka kl. 22. Mulna och varmare nätter kan svärmningen starta senare och varar då längre. Fjärilen påträffas ofta sittande på undersidan av de bågböjda brunstarrbladen från cirka kl. 20 och mer öppet strax före svärmningen. Den kan även påträffas under parningen vilande på undersidan av brunstarrblad. Fjärilen lockas till UV-ljus, men kommer mycket sällan till jäst fruktsaft.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brunstarr - Carex acutiformis (Viktig)
Värdväxten är sårbar för förändringar av vattenföringen i markskiktet. Brunstarrfly hotas av dikning, av höjd vattennivå vid invallning och av igenfyllning av fuktstråk för att vinna fastare mark för vägar eller industrimark. På sikt hotas förekomsterna av brunstarrfly sannolikt även av tilltagande förbuskning och eventuellt även av intensivt bete eller åtgärder för att förbättra betesmark genom plöjning, dikning etc. Arten försvann i England från det först upptäckta förekomstområdet på Isle of Wight, trots att en del av området undantogs från dikning. Arten har möjligen försvunnit från lokalen på Kullaberg där den eftersökts 2012.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
De få idag kända förekomstområdena med större populationer av brunstarrfly, vilka sammanlagt endast utgör ett par hektar, förtjänar någon form av skydd med strikta skötselplaner. Detta skydd bör även omfatta de tillrinningsområden som garanterar områdena en oförändrad markfuktighet och näringstillförsel. Arten bör eftersökas på fler områden i kalkrika trakter där brunstarr förekommer i större bestånd.
Per Stadel Nielsen har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av artfaktabladet.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C. W. K. Gleerups förlag, Lund.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Franzén, M. & Johannesson, M. 2005. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 55-70.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska föreningen, Lund.

Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Nordström, F. 1963. Ett för Sverige nytt nattfly Sedina Urbahn buettneri Hering. Ent. Tidskr. 84(3-4): 315.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1992. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1991. Ent. Tidskr. 113(4): 37-45.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117: 35-48.

Palmqvist, G. 1997. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1996. Ent. Tidskr. 118: 11-27.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31-45.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2002. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123: 53-63.

Palmqvist, G. 2010. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2009. Ent. Tidskr. 131: 5-14.

Pedmanson, R., Tammaru, T. & Viidalepp, J. 1993. Huvitavaid suurliblikaleide Eestist 1992.

Lepidopteroloogiline Informatsioon 8: 38-49.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1967. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna senaste tioårsperiod. Opusc. ent. 32(3): 233-251.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005 och 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Sedina  
  • Art
    Sedina buettneri, (E.Hering, 1858) - brunstarrsfly
    Synonymer
    brunstarrfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005 och 2012.