Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brynia

Organismgrupp Mossor Bryhnia scabrida
Brynia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar blekt till mörkt gröna, krypande eller upprätta skott. Skotten är 4-7 cm långa och oregelbundet förgrenade eller oregelbundet fjädergrenade. Stambladens bas är upprätt till utstående. Övre delen av bladet är ibland böjd framåt mot bladet ovanför. Bladen är starkt kupade, hjärtlika till smalt hjärtlika och smalnar i övre delen plötsligt av till ett smalt parti som utgör ca 10 % av bladlängden och ibland är vriden. Bladen är långt och brett nedlöpande på stammen. Grenbladen är mindre och smalare än stambladen. Bladnerven är 46-67 µm bred vid basen och enkel. Den når 70-80 % upp i bladet och slutar ibland i en udd på ryggsidan. Bladkanten är genomgående tandad till kraftigt tandad och bladkantens celler är ibland tydligt bredare än cellerna i resten av bladet. Bladskivans celler är 19-53 × 4-9 µm. På bladets ryggsida sticker många av de övre cellhörnen ut, vilket är ännu tydligare hos grenbladen. Bashörnsgrupperna är stora och tydliga, triangulära, och består av kvadratiska till långt rektangulära och något utvidgade och bleka celler. Arten är skildkönad och har sällan sporkapslar. Sporkapselns lock är koniskt. Kapselskaftet är knottrigt. Sporerna är 13-16 µm.
Brynia kan likna några arter i släktet gräsmossor Brachythecium, framförallt källgräsmossa B. rivulare som växer i samma typ av miljö som brynia. Källgräsmossa är i normala fall större, har mer plana blad och saknar de utstickande cellhörnen på bladens ryggsida som utmärker brynia. Även små former av stor gräsmossa B. rutabulum kan likna brynia, men stor gräsmossa har klenare nerv och även den saknar utstickande cellhörn.
Utbredning
Länsvis förekomst för brynia Observationer i  Sverige för brynia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brynia förekommer sällsynt i sydvästra Sverige och Uppland. Arten har dock inte återfunnits på sina två uppländska lokaler sedan de hittades. Den finns på många växtplatser i södra och västra Norges kustområden (Fremstad 1979). Utanför Norden är arten känd från europeiska Ryssland och Asien (Huttunen m.fl. 2007).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten växer på sandhaltig våt jord i källmiljö, sumpskog och längs bäckar. Den tidigare fortgående minskningen har bromsats då många av de kända förekomsterna har skyddats som reservat. Igenväxning av gran i lövsumpskogar och kvävenedfall påverkar dock fortfarande arten negativt. Arten kräver viss störning eller skötsel då den är konkurrenskänslig och igenväxning av lokalerna kan missgynna populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (300-1300). Antalet lokalområden i landet skattas till 20. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 275 (124-516) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer främst i fuktiga och relativt skuggiga skogsmiljöer i anslutning till källflöden, bäckar eller större vattendrag. Särskilt förekommer arten i relativt näringsrika miljöer som klibbalskog eller annan lövdominerad skog intill källor eller vattendrag. Brynia föredrar ett mark-pH på 5,0-6,9, och saknas både på extremt kalkrika och extremt sura marker (Bohlin m.fl. 1981). Den växer oftast i små fläckar på eller mellan trädrötter, stenar och mindre block som hålls fuktiga av källor eller bäckar. Denna typ av växtplats är ofta artrik med ett antal översvämningståliga arter. Några särskilt individrika lokaler avviker lite från miljön som beskrivs ovan. Där växer arten på bar jord eller sand intill bäckar och åar som har en stor vattenståndsamplitud. Störningen från översvämningen är här omfattande varje vår men brynia verkar ha en bra förmåga att klara det, och klamra sig kvar i låga mattor, gärna mellan rötter på plan mark eller i strandbrinkar intill vattendraget. Marken torkar delvis ut under sommaren och vegetationen är glesare och de direkta följearterna färre. En naturlig vattenståndsregim är sannolikt allra bäst för brynia. Men den klarar under vissa förhållanden även att växa på platser i reglerade vattensystem, t.ex. utmed Nissan.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Ved och bark
Ved och bark
· klibbal
· klibbal
Levande träd
Levande träd
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Brachytheciaceae, Släkte Bryhnia (brynior), Art Bryhnia scabrida (Lindb.) Kaurin - brynia Synonymer Hypnum scabridum Lindb., Brachythecium scabridum (Lindb.) Min Li & Y.F.Wang

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten växer på sandhaltig våt jord i källmiljö, sumpskog och längs bäckar. Den tidigare fortgående minskningen har bromsats då många av de kända förekomsterna har skyddats som reservat. Igenväxning av gran i lövsumpskogar och kvävenedfall påverkar dock fortfarande arten negativt. Arten kräver viss störning eller skötsel då den är konkurrenskänslig och igenväxning av lokalerna kan missgynna populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (300-1300). Antalet lokalområden i landet skattas till 20. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 275 (124-516) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Åtgärdsprogram Fastställt
Bildar blekt till mörkt gröna, krypande eller upprätta skott. Skotten är 4-7 cm långa och oregelbundet förgrenade eller oregelbundet fjädergrenade. Stambladens bas är upprätt till utstående. Övre delen av bladet är ibland böjd framåt mot bladet ovanför. Bladen är starkt kupade, hjärtlika till smalt hjärtlika och smalnar i övre delen plötsligt av till ett smalt parti som utgör ca 10 % av bladlängden och ibland är vriden. Bladen är långt och brett nedlöpande på stammen. Grenbladen är mindre och smalare än stambladen. Bladnerven är 46-67 µm bred vid basen och enkel. Den når 70-80 % upp i bladet och slutar ibland i en udd på ryggsidan. Bladkanten är genomgående tandad till kraftigt tandad och bladkantens celler är ibland tydligt bredare än cellerna i resten av bladet. Bladskivans celler är 19-53 × 4-9 µm. På bladets ryggsida sticker många av de övre cellhörnen ut, vilket är ännu tydligare hos grenbladen. Bashörnsgrupperna är stora och tydliga, triangulära, och består av kvadratiska till långt rektangulära och något utvidgade och bleka celler. Arten är skildkönad och har sällan sporkapslar. Sporkapselns lock är koniskt. Kapselskaftet är knottrigt. Sporerna är 13-16 µm.
Brynia kan likna några arter i släktet gräsmossor Brachythecium, framförallt källgräsmossa B. rivulare som växer i samma typ av miljö som brynia. Källgräsmossa är i normala fall större, har mer plana blad och saknar de utstickande cellhörnen på bladens ryggsida som utmärker brynia. Även små former av stor gräsmossa B. rutabulum kan likna brynia, men stor gräsmossa har klenare nerv och även den saknar utstickande cellhörn.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brynia

Länsvis förekomst och status för brynia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brynia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brynia förekommer sällsynt i sydvästra Sverige och Uppland. Arten har dock inte återfunnits på sina två uppländska lokaler sedan de hittades. Den finns på många växtplatser i södra och västra Norges kustområden (Fremstad 1979). Utanför Norden är arten känd från europeiska Ryssland och Asien (Huttunen m.fl. 2007).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Brachytheciaceae  
  • Släkte
    Bryhnia - brynior 
  • Art
    Bryhnia scabrida(Lindb.) Kaurin - brynia
    Synonymer
    Hypnum scabridum Lindb.
    Brachythecium scabridum (Lindb.) Min Li & Y.F.Wang

Arten växer främst i fuktiga och relativt skuggiga skogsmiljöer i anslutning till källflöden, bäckar eller större vattendrag. Särskilt förekommer arten i relativt näringsrika miljöer som klibbalskog eller annan lövdominerad skog intill källor eller vattendrag. Brynia föredrar ett mark-pH på 5,0-6,9, och saknas både på extremt kalkrika och extremt sura marker (Bohlin m.fl. 1981). Den växer oftast i små fläckar på eller mellan trädrötter, stenar och mindre block som hålls fuktiga av källor eller bäckar. Denna typ av växtplats är ofta artrik med ett antal översvämningståliga arter. Några särskilt individrika lokaler avviker lite från miljön som beskrivs ovan. Där växer arten på bar jord eller sand intill bäckar och åar som har en stor vattenståndsamplitud. Störningen från översvämningen är här omfattande varje vår men brynia verkar ha en bra förmåga att klara det, och klamra sig kvar i låga mattor, gärna mellan rötter på plan mark eller i strandbrinkar intill vattendraget. Marken torkar delvis ut under sommaren och vegetationen är glesare och de direkta följearterna färre. En naturlig vattenståndsregim är sannolikt allra bäst för brynia. Men den klarar under vissa förhållanden även att växa på platser i reglerade vattensystem, t.ex. utmed Nissan.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
· klibbal - Alnus glutinosa (Har betydelse)
Levande träd (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Det begränsade antalet lokaler och troligen, totalt sett, en liten population innebär ett hot mot artens existens. Då arten har dålig tolerans mot ökad exposition och är beroende av fuktiga miljöer innebär avverkning och dikning på eller i omedelbar närhet av lokalerna allvarliga hot. Brynia har försvunnit från åtminstone en tidigare växtplats i landet på grund av ändrad markanvändning.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Kända förekomster måste ges ett ändamålsenligt skydd. Särskild hänsyn bör tas så att expositionsskyddet och grundvattennivån bibehålls. En naturlig vattenståndsregim är sannolikt allra bäst (Weibull, opubl.). Det är dessutom viktigt att poängtera att eftersom arten inom Europa endast förekommer i Norge och Sverige, är Sveriges ansvar för artens överlevnad extra viktig.

Åtgärdsprogram Fastställt
Tidigare så räknades både de nordamerikanska och europeiska populationerna till en och samma art Bryhnia novae-angliae. Utländska namn - NO: Oremose.

Bohlin, A., Gustafsson, L. & Hallingbäck, T. 1981. Mossan Bryhnia novae-angliae i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 75: 215-224.

Fremstad, E. 1979. Distribution and ecology of Bryhnia novae-angliae in Norway. Lindbergia 5: 131-134.

Hedenäs, L. 2014. Bryhnia scabrida brynia, s. 193. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor --Bryophyta: Hookeria-Anomodon. ArtDatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Huttunen, S., A. Gardiner & M. S. Ignatov 2007. Additional comments on the phylogeny of the Brachytheciaceae (Bryophyta). I: Newton, A.E. & R. Tangney (eds.) Pleurocarpous mosses: systematics and evolution. CRC Press, Boca Raton-London-New York (Systematic Association Special Volume 71): 117-143.

Huttunen, S. & M. S. Ignatov 2004. Phylogenetic analysis of Brachytheciaceae (Bryophyta) based on morphology, and sequence level data. - Cladistics 20: 151-183.

Ignatov, M.S. 2015. Brachythecium. - I: Flora of North America. Vol. 28. Mosses, part. 2. (in press).

Ignatov, M. S. & T. Koponen 1996. On the taxonomy of some East Asian Brachythecium (Brachytheciaceae, Musci). - Ann. Bot. Fennici 33: 285-301.

Ignatov, M.S., Milyutina, I.A. & Bobrova, V.K. 2008. Problematic groups of Brachythecium and Eurhynchiastrum (Brachytheciaceae, Bryophyta) and taxonomic solutions suggested by nrITS sequences. Arctoa 17: 113-138.

Ignatov, M. S., I. A. Milyutina & S. Huttunen 2006. On two East Asian species of Brachythecium (Brachytheciaceae, Musci). - J. Hattori Bot. Lab. 100: 191-199.

Nyholm, E. 1954-69. Illustrated moss flora of Fennoscandia 2. Musci. Lund.

Skogen, A. 1990. Mossan Bryhnia novae-angliae på Ängsö i Roslagen. Svensk Bot. Tidskr. 84: 407-409.

Størmer, P. 1939. Bryhnia novae-angliae in Scandinavia. Ann. Bryol. 12: 154-157.

Størmer, P. 1969. Mosses with a Western and Southern Distribution in Norway. Oslo, Bergen & Tromsö.

Weibull, H. opublicerat. Åtgärdsprogram för brynia (remissversion). Naturvårdsverket.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Rev. Tomas Hallingbäck & Henrik Weibull 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Brachytheciaceae  
  • Släkte
    Bryhnia - brynior 
  • Art
    Bryhnia scabrida, (Lindb.) Kaurin - brynia
    Synonymer
    Hypnum scabridum Lindb.
    Brachythecium scabridum (Lindb.) Min Li & Y.F.Wang
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Rev. Tomas Hallingbäck & Henrik Weibull 2015.