Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  buskskvätta

Organismgrupp Fåglar Saxicola rubetra
Buskskvätta Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Buskskvättan är en karakteristisk småfågel som är lätt att få syn när den sitter i toppen av en stängselstolpe, uppstickande tistel eller en buske. Hanen är brokig med rödgult bröst, svartbrun ovansida med mörkare örontäckare, tydligt vitt ögonbrynstreck och en vit vingfläck. Från utkiksplatsen dyker den snabbt ner i vegetationen för att fånga insekter. Trots sina öppna vanor är den ganska okänd för ”vanligt folk”.
Buskskvättans sång är ett ”kort, pressat gnissel”, som varieras konstant i detaljerna. Den kan innehålla mästerliga härmningar av andra arter (inte minst av rosenfink), men känns oftast igen på rösten. När ungarna är utflugna är de mycket ljudliga och varnar enträget med ett typiskt ”hyit-teck-teck”.
Utbredning
Länsvis förekomst för buskskvätta Observationer i  Sverige för buskskvätta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar allmänt-tämligen allmänt över hela landet, ända upp till nordligaste Norrland. Den är allmännast i jordbrukslandskap i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlandskusten men är också vanlig på större hyggen och öppna myrar i hela Sverige. Den förekommer också sparsamt i fjällbjörkregionen men mest i anslutning till myrar i dalgångarna. En skånsk studie visade att tätheterna av buskskvätta är betydligt lägre i de mest intensivt odlade delarna jämfört med mellanbygden (<1 par/km2 jämfört med 5 par/km2). Den svenska populationen av buskskvätta har senast uppskattats till omkring 250 000 par, vilket är något lägre än tidigare uppskattningar från slutet av 1900-talet. Buskskvättan har enligt Svensk fågeltaxering haft minskande populationer alltsedan 1975, men minskningen har accelererat under den senare perioden och var under tioårsperioden efter 2004 ca 20%. Minskningen i jordbrukslandskapet döljs troligen i någon mån av hur mängden lämpliga häckningsmiljöer på hyggen varierar. Ringmärkningsdata från Falsterbo och Ottenby bekräftar nedgången. Enligt den gemensamma europeiska fågelövervakningen Pan European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS) har det sammantaget över Europa skett en måttlig nedgång under perioden 1980--2012. De senaste decennierna minskar buskskvättan även i våra grannländer Danmark, Norge och Finland. Buskskvättan finns för övrigt i huvudsak i västra Palearktis österut genom Ryssland till centrala Sibirien. Huvuddelen av världspopulationen (>75%) finns i Europa, där den bara saknas i medelhavsområdet samt allra längst i norr. Även österut undviker de varmare delarna. Inom en stor del av utbredningsområdet överlappar den geografiskt med svarthakad buskskvätta, som dock har en mer sydlig utbredning än buskskvättan. De båda arterna föredrar också olika häckningsmiljöer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Buskskvätta häckar på ängs- och hedmark, kalhyggen, dikesrenar och glest bevuxna myrar. Den förekommer över hela landet. Arten har uppvisat minskande population alltsedan 1975 men tidigare bedömts som LC eftersom den inte uppfyllt minskningskriterierna. Minskningstakten har emellertid ökat under senare tid vilket medför att den nu blir bedömd som NT. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (14-30) % under de senaste 10 åren. Arten uppvisar liknande populationsminskningar i Finland och Danmark. Under de senaste 30 åren har minskningen i Sverige uppgått till 34-50 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter, sommarpunktrutter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Ekologi
Buskskvättan häckar i en lång rad olika biotoper på öppen mark, som jordbruksmarker, kalhyggen, hedar och glest bevuxna myrar. I jordbrukslandskapet förekommer den oftast på dikesrenar, utmed vägar, invid betesmarker eller i anslutning till glest trädbevuxna åkerholmar. Buskskvättan föredrar medelhög, varierad gräshöjd och visst inslag av gammal fjolårsvegetation tycks inte störa artens förekomst. Hårdbetade marker passar inte lika bra. Vid upphörd hävd kan arten till en början finnas kvar eller t.o.m. Den försvinner först när busk- och trädskiktet blivit för ymnigt. På kalhyggen väljer den gärna kanter mot myrar eller fuktstråk, men den försvinner oftast när de planterade träden är över två meter höga. I övrigt är det generellt vanligare att revir ligger på frisk eller fuktig mark, men buskskvättan accepterar också torrare platser och undviker blötare delar av t.ex. högmossar. I de mest intensivt brukade slättområdena är den betydligt sparsammare, men förekommer även i helåkersbygden i anslutning till extensivt utnyttjade restbiotoper invid diken, skogsbryn, unga trädplanteringar och smärre täkter. Ett gemensamt drag för alla häckningsmiljöer är att de saknar eller har ett glest trädskikt, har tät vegetation med skydd för boet och med mellanliggande lägre vegetation för födosök. En god tillgång på låga utkiksposter för sång och födosökande är mycket viktigt. Arten förekommer normalt inte intill bebyggelse, men däremot ofta utmed vägar. Buskskvättan är en insektsätare, och födan tas i vegetation eller på marken. Boet läggs i tät vegetation, oftast inne i en grästuva, i gräsmark, en dikesren, jordvall eller stenmur. 5-7 ägg som ruvas i 12-13 dygn. Ungarna lämnar vanligen boet efter 13--15 dygn. Ytterligare en vecka efter att de är flygga trycker de på marken vid fara och studier i mellaneuropa har visat att de då är känsliga för tidig vallskörd, liksom för att tas av fyrbenta rovdjur. Efter att ungarna blivit flygga ser man ofta buskskvättorna sitta i familjegrupper på låga utposter i reviret eller på omgivande åkermark. De är inte helt självständiga förrän efter ca 1 månad. I Sverige lägger arten bara en kull, men i t.ex. Storbritannien två kullar. Predation och dess inverkan är dåligt känt men bopredation sker förmodligen främst från mårddjur samt kråk- och rovfåglar. Buskskvättan är en långflyttare och anländer till häckplatserna från sista dagarna i april och under maj. Bortflyttningen sker främst i augusti. Underlag från fågelstationerna visar en tydlig tendens till att fåglarna anländer allt tidigare om våren och lämnar landet tidigare om hösten. Denna förändring i fenologi uppgår till närmare en veckas förskjutning de senaste 30 åren och tycks vara generell för många flyttfåglar. Övervintring sker i Afrika söder om Sahara, dit de anländer redan i september. Studier i Nigeria tyder på att de är ortstrogna sina övervintringskvarter och att de håller födorevir även vintertid.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Havsstrand
Havsstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Muscicapidae (flugsnappare), Släkte Saxicola (buskskvättor), Art Saxicola rubetra (Linnaeus, 1758) - buskskvätta Synonymer Motacilla Rubetra Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Buskskvätta häckar på ängs- och hedmark, kalhyggen, dikesrenar och glest bevuxna myrar. Den förekommer över hela landet. Arten har uppvisat minskande population alltsedan 1975 men tidigare bedömts som LC eftersom den inte uppfyllt minskningskriterierna. Minskningstakten har emellertid ökat under senare tid vilket medför att den nu blir bedömd som NT. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (14-30) % under de senaste 10 åren. Arten uppvisar liknande populationsminskningar i Finland och Danmark. Under de senaste 30 åren har minskningen i Sverige uppgått till 34-50 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter, sommarpunktrutter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Buskskvättan är en karakteristisk småfågel som är lätt att få syn när den sitter i toppen av en stängselstolpe, uppstickande tistel eller en buske. Hanen är brokig med rödgult bröst, svartbrun ovansida med mörkare örontäckare, tydligt vitt ögonbrynstreck och en vit vingfläck. Från utkiksplatsen dyker den snabbt ner i vegetationen för att fånga insekter. Trots sina öppna vanor är den ganska okänd för ”vanligt folk”.
Buskskvättans sång är ett ”kort, pressat gnissel”, som varieras konstant i detaljerna. Den kan innehålla mästerliga härmningar av andra arter (inte minst av rosenfink), men känns oftast igen på rösten. När ungarna är utflugna är de mycket ljudliga och varnar enträget med ett typiskt ”hyit-teck-teck”.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för buskskvätta

Länsvis förekomst och status för buskskvätta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för buskskvätta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar allmänt-tämligen allmänt över hela landet, ända upp till nordligaste Norrland. Den är allmännast i jordbrukslandskap i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlandskusten men är också vanlig på större hyggen och öppna myrar i hela Sverige. Den förekommer också sparsamt i fjällbjörkregionen men mest i anslutning till myrar i dalgångarna. En skånsk studie visade att tätheterna av buskskvätta är betydligt lägre i de mest intensivt odlade delarna jämfört med mellanbygden (<1 par/km2 jämfört med 5 par/km2). Den svenska populationen av buskskvätta har senast uppskattats till omkring 250 000 par, vilket är något lägre än tidigare uppskattningar från slutet av 1900-talet. Buskskvättan har enligt Svensk fågeltaxering haft minskande populationer alltsedan 1975, men minskningen har accelererat under den senare perioden och var under tioårsperioden efter 2004 ca 20%. Minskningen i jordbrukslandskapet döljs troligen i någon mån av hur mängden lämpliga häckningsmiljöer på hyggen varierar. Ringmärkningsdata från Falsterbo och Ottenby bekräftar nedgången. Enligt den gemensamma europeiska fågelövervakningen Pan European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS) har det sammantaget över Europa skett en måttlig nedgång under perioden 1980--2012. De senaste decennierna minskar buskskvättan även i våra grannländer Danmark, Norge och Finland. Buskskvättan finns för övrigt i huvudsak i västra Palearktis österut genom Ryssland till centrala Sibirien. Huvuddelen av världspopulationen (>75%) finns i Europa, där den bara saknas i medelhavsområdet samt allra längst i norr. Även österut undviker de varmare delarna. Inom en stor del av utbredningsområdet överlappar den geografiskt med svarthakad buskskvätta, som dock har en mer sydlig utbredning än buskskvättan. De båda arterna föredrar också olika häckningsmiljöer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Saxicola - buskskvättor 
  • Art
    Saxicola rubetra(Linnaeus, 1758) - buskskvätta
    Synonymer
    Motacilla Rubetra Linnaeus, 1758

Buskskvättan häckar i en lång rad olika biotoper på öppen mark, som jordbruksmarker, kalhyggen, hedar och glest bevuxna myrar. I jordbrukslandskapet förekommer den oftast på dikesrenar, utmed vägar, invid betesmarker eller i anslutning till glest trädbevuxna åkerholmar. Buskskvättan föredrar medelhög, varierad gräshöjd och visst inslag av gammal fjolårsvegetation tycks inte störa artens förekomst. Hårdbetade marker passar inte lika bra. Vid upphörd hävd kan arten till en början finnas kvar eller t.o.m. Den försvinner först när busk- och trädskiktet blivit för ymnigt. På kalhyggen väljer den gärna kanter mot myrar eller fuktstråk, men den försvinner oftast när de planterade träden är över två meter höga. I övrigt är det generellt vanligare att revir ligger på frisk eller fuktig mark, men buskskvättan accepterar också torrare platser och undviker blötare delar av t.ex. högmossar. I de mest intensivt brukade slättområdena är den betydligt sparsammare, men förekommer även i helåkersbygden i anslutning till extensivt utnyttjade restbiotoper invid diken, skogsbryn, unga trädplanteringar och smärre täkter. Ett gemensamt drag för alla häckningsmiljöer är att de saknar eller har ett glest trädskikt, har tät vegetation med skydd för boet och med mellanliggande lägre vegetation för födosök. En god tillgång på låga utkiksposter för sång och födosökande är mycket viktigt. Arten förekommer normalt inte intill bebyggelse, men däremot ofta utmed vägar. Buskskvättan är en insektsätare, och födan tas i vegetation eller på marken. Boet läggs i tät vegetation, oftast inne i en grästuva, i gräsmark, en dikesren, jordvall eller stenmur. 5-7 ägg som ruvas i 12-13 dygn. Ungarna lämnar vanligen boet efter 13--15 dygn. Ytterligare en vecka efter att de är flygga trycker de på marken vid fara och studier i mellaneuropa har visat att de då är känsliga för tidig vallskörd, liksom för att tas av fyrbenta rovdjur. Efter att ungarna blivit flygga ser man ofta buskskvättorna sitta i familjegrupper på låga utposter i reviret eller på omgivande åkermark. De är inte helt självständiga förrän efter ca 1 månad. I Sverige lägger arten bara en kull, men i t.ex. Storbritannien två kullar. Predation och dess inverkan är dåligt känt men bopredation sker förmodligen främst från mårddjur samt kråk- och rovfåglar. Buskskvättan är en långflyttare och anländer till häckplatserna från sista dagarna i april och under maj. Bortflyttningen sker främst i augusti. Underlag från fågelstationerna visar en tydlig tendens till att fåglarna anländer allt tidigare om våren och lämnar landet tidigare om hösten. Denna förändring i fenologi uppgår till närmare en veckas förskjutning de senaste 30 åren och tycks vara generell för många flyttfåglar. Övervintring sker i Afrika söder om Sahara, dit de anländer redan i september. Studier i Nigeria tyder på att de är ortstrogna sina övervintringskvarter och att de håller födorevir även vintertid.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand, Havsstrand, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
· gräs - Poaceae (Har betydelse)
Orsakerna till de senaste decenniernas stora nedgångar är delvis okänt, men hotfaktorer som igenläggning av öppna diken, minskande areal åkerrenar och annan marginalmark i jordbrukslandskapet missgynnar starkt buskskvättan och många andra jordbruksfåglar. Vegetationsförändringar i kantzoner (bl.a. genom eutrofiering) kan också tänkas vara negativt för arten. Den allmänna avvecklingen av ett småskaligt landskap (mellanbygd) och en polarisering av landskapet i renodlad skogs- resp. jordbruksbygd med allt färre betesdjur är också negativt för buskskvättan. Siffror från England visar på en kraftig nedgång av insektsfaunan i hårt utnyttjat jordbrukslandskap, även om liknande undersökningar saknas för Sverige är bilden säkerligen liknande. Nerläggning av jordbruksmark kan skapa lämpliga buskskvättemiljöer men är på sikt ett stort hot. Tidigarelagd skörd på slåttervallar är en faktor som man visat är mycket negativ i Mellaneuropa, eftersom det är stor risk att ungarna dödas, antingen i boet eller som utflugna. På myrar är den ökade igenväxningen med träd negativt. Andra möjliga bakomliggande orsaker till nedgångarna innefattar bl.a. händelser under flyttning/övervintring. Studier i övervintringsområdet i Västafrika tyder dock på att det är osannolikt att minskningen beror på att det saknas lämpliga miljöer i övervintringsområdet.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Breda åtgärder med stort genomslag inom jordbruket behövs för att vända den negativa trenden för många arter i jordbrukslandskapet. Buskskvättans häckningsbiotoper, främst dikesrenar, stenmurar och andra småbiotoper, måste bevaras. Brynmiljöer och extensivt hävdade buskrika betesmarker i jordbrukslandskapet behöver fortsatt skötsel. Senarelagd vallslåtter minskar dödligheten hos ungar och gynnar även många andra jordbruksfåglar som kornknarr, sånglärka och storspov. Möjligen kan skörd inifrån fältet och utåt (”in-out-mowing”) som visat sig öka ungöverlevnaden hos kornknarr vara positivt även för buskskvättan. Våtmarksrestaureringar och anläggande av dammar i åkerlandskapet är positivt för buskskvättan. Ett måttligt betestryck, eller sent bete, kan vara positivt för buskskvättan och flera andra fågelarter. Kunskaperna om buskskvättans populationsdynamik, ekologi, flyttningsvägar, övervintring och hotbild är mycket dåligt kända. Det bedöms därför vara angeläget med mer inventeringar och forskning om arten.
Utländska namn - NO: Buskskvett, DK: Bynkefugl, FI: Pensastasku, GB: Whinchat.

Barshep Y., Ottosson U., Waldenström J. & Hulme M. 2012. Non-breeding ecology of the Whinchat Saxicola rubetra in Nigeria. Ornis Svecica 22: 25-32.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

BirdLife International 2015. Species factsheet: Saxicola rubetra. Downloaded from http://www.birdlife.org on 09/04/2015.

Hulme, M. F. & Cresswell, W. 2012. Density and behaviour of Whinchats Saxicola rubetra on African farmland suggest that winter habitat conditions do not limit European breeding populations. Ibis 154: 680-692.

Sandkvist, M., Pärt, T., Wretenberg, J. & Söderström, B. 2005. Häckfåglar i jordbrukslandskapet. Rapport, Länsstyrelsen i Skåne län.

Strebel, G., Jacot, A., Horch, P. & Spaar, R. 2015. Effects of grassland intensification on Whinchats Saxicola rubetra and implications for conservation in upland habitats. Ibis, 157: 250-259.

Tome, D. & Denac, D. 2012. Survival and development of predator avoidance in the post-fledging period of the Whinchat (Saxicola rubetra): consequences for conservation measures. Journal of Ornithology 153: 131--138.

Moreno, J. 1988. Buskskvätta Saxicola rubetra. I: Andersson, S. (red). Fåglar i jordbrukslandskapet. Sveriges Ornitologiska förening. Stockholm.

Ottoson, U. m.fl. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. Sveriges Ornitologiska Förening. Halmstad.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (cited 2015-04-20).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Saxicola - buskskvättor 
  • Art
    Saxicola rubetra, (Linnaeus, 1758) - buskskvätta
    Synonymer
    Motacilla Rubetra Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson