Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  buskvicker

Organismgrupp Kärlväxter Vicia dumetorum
Buskvicker Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Buskvicker är en flerårig ört vars klättrande stjälkar kan bli uppemot två meter långa. Blommorna är röda och sitter i skaftade, glesa klasar. Blomningen sker under högsommaren. Förökningen sker dels med frö, dels vegetativt från den greniga jordstammen. Fröproduktionen har visat sig mycket oregelbunden, och kan vissa år bli helt felslagen trots riklig blomning.
Utbredning
Länsvis förekomst för buskvicker Observationer i  Sverige för buskvicker
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Buskvicker har sitt starkaste fäste i södra Skåne. Flera av dessa förekomster är rikliga. Några lokaler är dock inte nyligen inventerade. I Skåne har växten också försvunnit från åtskilliga lokaler (kvar på 11 st 1991). På flera av de kvarvarande lokalerna har växten också minskat till individantalet. I Småland är buskvicker känd från fem lokaler (först funnen 1980). I Västergötland är den funnen på en lokal. Från Östergötland är minst 6 aktuella lokaler kända (av totalt 14 kända), de flesta ganska individfattiga. Växten har här förgäves eftersökts under senare år på många tidigare kända lokaler. I Närke förekommer arten rikligt på en lokal (upptäckt 1993). I Södermanland är fem såväl individrika som individfattiga lokaler kända och från Uppland en lokal. Vid en inventering 1990–1991 kunde arten ej återfinnas på 30 tidigare lokaler. Växten förefaller helt ha försvunnit från Halland och Öland. Buskvicker har försvunnit från ett antal tidigare kända förekomster men samtidigt också hittats på flera nya. Från Danmark uppges en minskande tendens och växten anses som sårbar. I Europa sträcker sig dess utbredning söderut till Frankrike, Italien och västra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Skåne upp till Närke och Uppland. Buskvicker växer i gles lövskog och lundar, gärna i bryn och snår. En kraftig igenväxning förefaller successivt slå ut växten men omfattande röjningar eller avverkningar tycks ha samma effekt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (50-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 284 (240-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Buskvicker växer i gles lövskog och lundar, gärna i bryn och snår. Växten är i Sverige kalkgynnad och näringskrävande. Flera lokaler utgörs av vägslänter och renar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Vicia (vickrar), Art Vicia dumetorum L. - buskvicker Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Skåne upp till Närke och Uppland. Buskvicker växer i gles lövskog och lundar, gärna i bryn och snår. En kraftig igenväxning förefaller successivt slå ut växten men omfattande röjningar eller avverkningar tycks ha samma effekt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (50-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 284 (240-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Buskvicker är en flerårig ört vars klättrande stjälkar kan bli uppemot två meter långa. Blommorna är röda och sitter i skaftade, glesa klasar. Blomningen sker under högsommaren. Förökningen sker dels med frö, dels vegetativt från den greniga jordstammen. Fröproduktionen har visat sig mycket oregelbunden, och kan vissa år bli helt felslagen trots riklig blomning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för buskvicker

Länsvis förekomst och status för buskvicker baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för buskvicker

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Buskvicker har sitt starkaste fäste i södra Skåne. Flera av dessa förekomster är rikliga. Några lokaler är dock inte nyligen inventerade. I Skåne har växten också försvunnit från åtskilliga lokaler (kvar på 11 st 1991). På flera av de kvarvarande lokalerna har växten också minskat till individantalet. I Småland är buskvicker känd från fem lokaler (först funnen 1980). I Västergötland är den funnen på en lokal. Från Östergötland är minst 6 aktuella lokaler kända (av totalt 14 kända), de flesta ganska individfattiga. Växten har här förgäves eftersökts under senare år på många tidigare kända lokaler. I Närke förekommer arten rikligt på en lokal (upptäckt 1993). I Södermanland är fem såväl individrika som individfattiga lokaler kända och från Uppland en lokal. Vid en inventering 1990–1991 kunde arten ej återfinnas på 30 tidigare lokaler. Växten förefaller helt ha försvunnit från Halland och Öland. Buskvicker har försvunnit från ett antal tidigare kända förekomster men samtidigt också hittats på flera nya. Från Danmark uppges en minskande tendens och växten anses som sårbar. I Europa sträcker sig dess utbredning söderut till Frankrike, Italien och västra Ryssland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Vicia - vickrar 
  • Art
    Vicia dumetorumL. - buskvicker

Buskvicker växer i gles lövskog och lundar, gärna i bryn och snår. Växten är i Sverige kalkgynnad och näringskrävande. Flera lokaler utgörs av vägslänter och renar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
En kraftig igenväxning förefaller att successivt slå ut växten men omfattande röjningar eller avverkningar tycks ha samma effekt. Flera lokaler har skadats i samband med bebyggelse och anläggningsarbeten.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Slutavverkning liksom omfattande röjningar bör undvikas, smärre ingrepp kan däremot få en gynnsam effekt. Ett par av artens lokaler är skyddade som naturreservat. Ytterligare några lokaler, främst i Skåne, bör få motsvarande skydd. Flera av förekomsterna har en även i övrigt mycket artrik flora som gör dem ytterligare skyddsvärda. Orsakerna till växtens tillbakagång bör studeras liksom vad som ligger bakom den starkt reducerade fröproduktionen. Arten bör övervakas av floraväktare.
Växten är lättodlad, och odlas i botaniska trädgårdar i Stockholm, Hälsingborg och Uppsala. Utländska namn – NO: Krattvikke, DK: Krat-Vikke, FI: Pensaikkovirna.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Bot. Förenings medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Bot. Förenings medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Black-Samuelsson, S. 1997. Genetic Variation and Phenotypic Plasticity in the Rare Plant Species Vicia pisiformis L. and V. dumetorum L. (Fabaceae). Acta Univ. Agricult. Suec. Silvestria 30.

Genberg, E. 1977. Östergötlands flora. Stockholm.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Gustafsson, L. 1992. Buskvicker, Vicia dumetorum, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 86: 233–242.

Jessen, K. 1931. The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papilionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 106–120. Svensk Bot. Tidskr. 73: 353–372.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1984. Rev. Örjan Nilsson 1998. ©ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Vicia - vickrar 
  • Art
    Vicia dumetorum, L. - buskvicker
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1984. Rev. Örjan Nilsson 1998. ©ArtDatabanken, SLU 2005.