Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  cylindersjögurka

Organismgrupp Tagghudingar, Sjögurkor Panningia hyndmani
Cylindersjögurka Tagghudingar, Sjögurkor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten, tjockhudad sjögurka som lever nedgrävd i sediment rikt på skalfragment eller annat grövre material.
Längd upp till 6 cm i svenska vatten, men upp till 10 cm långa individer har hittats i andra regioner. Kroppen är tunnformig och förhållandevis knubbig; diametern uppgår till ca 2 cm. Arten är vitgrå, och den tjocka, läderartade huden har ofta en svagt rödaktig ton. Slangfötterna sitter i fem dubbelrader, som hos unga individer kan se ut mer som enkla sicksackrader. Slangfötterna kan dras in nästan helt. Deras sugskivor är kraftiga och håller ofta fast skalfragment och små gruskorn. Tentakelkronan har tio tentakler. Åtta av dem är längre medan de två nedre är korta. De är blekt tonade i brunt eller rosa och relativt glest förgrenade - de längre är något mer förgrenade än de kortare. Kroppsväggens ossikler sitter tätt och består huvudsakligen av släta och ganska tjocka skivor med många små hål. Några av de större skivorna kan ha ett litet, snett utskott sammansatt av några kalkpelare (en s.k. ”pseudospira”) utmed ena kanten. I slangfötter och tentakler finns krumma och något ihåliga, stavformiga kalkkroppar.
Utbredning
Länsvis förekomst för cylindersjögurka Observationer i  Sverige för cylindersjögurka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Cylindersjögurka förekommer i norra Kattegatt, vid Bohusläns kust, i Skagerrak och Nordsjön, längs Norges kust norrut till Nordland (ca 65° N), runt Shetlandsöarna, söder om Färöarna och runt Brittiska öarna samt söderut till Biscayabukten och Medelhavet.
Brattström (1941) anger arten som tämligen allmän i Bohuslän och Jägerskiöld (1971) rapporterar den från 21 lokaler från norra Bohuslän och söderut till norra Kattegat (Nidingen). Arten tycks dock aldrig ha gått ända ned i Öresund. Arten var en av de vanligaste sjögurkorna i Kosterområdet för ett tiotal år sedan, men har under de senaste decennierna gått tillbaka kraftigt och bedöms nu vara sårbar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Panningia hyndmani är en kort tunnformad sjögurka som kan nå en längd av ca 5 cm. Dess färg är vitgrå eller svagt rödaktig och tentaklerna är vita. Arten lever på grus- och skalbottnar, främst utomskärs, från 15-30 meters djup och nedåt. I Atlanten förekommer den ända ned till 1000 m djup. Vanligen täcker den sig med skalfragment och grus. Utanför svenska vatten finns arten från Trondheimsfjorden till Medelhavet. Västerut går den till Färöarna I svenska vatten är arten rapporterad från Bohuslän ned till södra Kattegatt (Nidingen). Arten tycks dock aldrig ha gått ända ned i Öresund. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38)återfanns arten huvudsakligen i Kosterområdet, och rapporterar endast ett fynd från Kattegatt. Arten var en av de vanligaste sjögurkorna i Kosterområdet för ett tiotal år sedan, men har sedan dess gått tillbaka kraftigt i området och återfinns nu huvudsakligen i Singlefjorden och Säcken. Arten rödlistades 2005 som sårbar. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes många fynd i Kattegatt, framförallt på utsjöbankarna. Arten bedöms ha goda förekomster i sitt sydliga utbredningsområde och nedgraderas därför. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (7104-10000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)).
Ekologi
Cylindersjögurka lever på 30-160 meters djup (regionalt grundare eller så djupt som 1 150 m). Den lever nedgrävd i mjukare bottnar rika på grus och framför allt skalrester.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Holothuroidea (sjögurkor), Ordning Dendrochirotida, Familj Cucumariidae (korvsjögurkor), Släkte Panningia, Art Panningia hyndmani (W.Thompson, 1840) - cylindersjögurka Synonymer Holothuria hyndmani W.Thompson, 1840, Panningia hyndmanni (W.Thompson, 1840), Paracucumaria hyndmani (W.Thompson, 1840)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Panningia hyndmani är en kort tunnformad sjögurka som kan nå en längd av ca 5 cm. Dess färg är vitgrå eller svagt rödaktig och tentaklerna är vita. Arten lever på grus- och skalbottnar, främst utomskärs, från 15-30 meters djup och nedåt. I Atlanten förekommer den ända ned till 1000 m djup. Vanligen täcker den sig med skalfragment och grus. Utanför svenska vatten finns arten från Trondheimsfjorden till Medelhavet. Västerut går den till Färöarna I svenska vatten är arten rapporterad från Bohuslän ned till södra Kattegatt (Nidingen). Arten tycks dock aldrig ha gått ända ned i Öresund. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38)återfanns arten huvudsakligen i Kosterområdet, och rapporterar endast ett fynd från Kattegatt. Arten var en av de vanligaste sjögurkorna i Kosterområdet för ett tiotal år sedan, men har sedan dess gått tillbaka kraftigt i området och återfinns nu huvudsakligen i Singlefjorden och Säcken. Arten rödlistades 2005 som sårbar. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes många fynd i Kattegatt, framförallt på utsjöbankarna. Arten bedöms ha goda förekomster i sitt sydliga utbredningsområde och nedgraderas därför. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (7104-10000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)).
En liten, tjockhudad sjögurka som lever nedgrävd i sediment rikt på skalfragment eller annat grövre material.
Längd upp till 6 cm i svenska vatten, men upp till 10 cm långa individer har hittats i andra regioner. Kroppen är tunnformig och förhållandevis knubbig; diametern uppgår till ca 2 cm. Arten är vitgrå, och den tjocka, läderartade huden har ofta en svagt rödaktig ton. Slangfötterna sitter i fem dubbelrader, som hos unga individer kan se ut mer som enkla sicksackrader. Slangfötterna kan dras in nästan helt. Deras sugskivor är kraftiga och håller ofta fast skalfragment och små gruskorn. Tentakelkronan har tio tentakler. Åtta av dem är längre medan de två nedre är korta. De är blekt tonade i brunt eller rosa och relativt glest förgrenade - de längre är något mer förgrenade än de kortare. Kroppsväggens ossikler sitter tätt och består huvudsakligen av släta och ganska tjocka skivor med många små hål. Några av de större skivorna kan ha ett litet, snett utskott sammansatt av några kalkpelare (en s.k. ”pseudospira”) utmed ena kanten. I slangfötter och tentakler finns krumma och något ihåliga, stavformiga kalkkroppar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för cylindersjögurka

Länsvis förekomst och status för cylindersjögurka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för cylindersjögurka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Cylindersjögurka förekommer i norra Kattegatt, vid Bohusläns kust, i Skagerrak och Nordsjön, längs Norges kust norrut till Nordland (ca 65° N), runt Shetlandsöarna, söder om Färöarna och runt Brittiska öarna samt söderut till Biscayabukten och Medelhavet.
Brattström (1941) anger arten som tämligen allmän i Bohuslän och Jägerskiöld (1971) rapporterar den från 21 lokaler från norra Bohuslän och söderut till norra Kattegat (Nidingen). Arten tycks dock aldrig ha gått ända ned i Öresund. Arten var en av de vanligaste sjögurkorna i Kosterområdet för ett tiotal år sedan, men har under de senaste decennierna gått tillbaka kraftigt och bedöms nu vara sårbar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Dendrochirotida  
  • Familj
    Cucumariidae - korvsjögurkor 
  • Släkte
    Panningia  
  • Art
    Panningia hyndmani(W.Thompson, 1840) - cylindersjögurka
    Synonymer
    Holothuria hyndmani W.Thompson, 1840
    Panningia hyndmanni (W.Thompson, 1840)
    Paracucumaria hyndmani (W.Thompson, 1840)

Cylindersjögurka lever på 30-160 meters djup (regionalt grundare eller så djupt som 1 150 m). Den lever nedgrävd i mjukare bottnar rika på grus och framför allt skalrester.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Den troliga förklaringen till artens tillbakagång är ökad sedimentation, till följd av övergödning, men ökad grumlighet på grund av trålning kan också vara en bidragande faktor.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Minska tillförseln av näringsämnen till den marina miljön. Ytterligare kunskap om artens förekomst och ekologi behövs.
Namngivning: Panningia hyndmani (Thompson, 1840). Originalbeskrivning: Holothuria Hyndmani. Annals and Magazine of Natural History 5: 100.
Etymologi: hyndmani (lat.) = efter Dr. George Crawford Hyndman (1796-1867), auktionsförrättare och amatörbiolog från Belfast, som först fann arten i Belfast Bay.
Uttal: [Panníngia hyndmani]

Brattström, H. 1941. Studien über die Echinodermen des Gebietes zwischen Skagerrak und Ostsee, besonders des Öresundes, mit einer Ubersicht über die physische Geographie. Undersökningar över Öresund 27:1-329.

Gislén, T. 1929. Epibioses of the Gullmar Fjord I. A Study in Marine Sociology. Kristinebergs Zoologiska Station 1877-1927 (3):1-123.

Gislén, T. 1930. Epibioses of the Gullmar Fjord II. Marine Sociology. Kristinebergs Zoologiska Station 1877-1927 (4): 1-380.

Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater, utgåva 2. Länstyrelsen, Västra Götaland.

Hayward, P. J. & Ryland, J. S. 1995. Handbook fot he Marine Fauna of Norht-West Europe. Oxford University Press, Oxford.

Høisæter, T. 1990. An annontated check-list of the echinoderms of the Norwegian coast and adjacent waters. Sarsia 75:83-106.

Jägerskiöld, L. A 1971. A Survey of the Marine Benthonic Macro-Fauna along the Swedish West Coast 1921-1938. Acta Reg. Soc. Sci. Litt. Got., Zoologica 6:1-146.

Køie, M., Kristiansen Aa, & Weitemeyer, S. 2000. Havets dyr og planter. Gads Forlag, København.

Madsen, F., Jensenius & Hanse, B. 1994. Echinodermata Holothurioidea. Marine Invertebrates of Scandinavia 9:1-143.

Molander, A. 1928. Animal communities on soft bottom areas in the Gullmar fjord. Kristinebergs Zoologiska Station 1877-1927 (2):1-90.

Mortensen, Th. 1924. Pighude (Echinodermer), Danmarks Fauna 27, 274 pp.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Théel, H. 1907. Om utvecklingen af Sveriges zoologiska hafsstation Kristinenberg och om djurlifvet i angränsande haf och fjordar. Arkiv för Zoologi 4(5):1-136.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Tomas Cedhagen 2004 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Dendrochirotida  
  • Familj
    Cucumariidae - korvsjögurkor 
  • Släkte
    Panningia  
  • Art
    Panningia hyndmani, (W.Thompson, 1840) - cylindersjögurka
    Synonymer
    Holothuria hyndmani W.Thompson, 1840
    Panningia hyndmanni (W.Thompson, 1840)
    Paracucumaria hyndmani (W.Thompson, 1840)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Tomas Cedhagen 2004 (naturvårdsinformation).