Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dårrepe

Organismgrupp Kärlväxter Lolium temulentum
Dårrepe Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dårrepe är ett ettårigt, mörkt grågrönt, vårgroende, 3–8 dm högt gräs. Stråna är vanligen sträva upptill. Stråbladen är sträva på ovansidan och glänsande och kala undertill. Axet är 8–20 cm långt. Småaxen har kanten mot strået, de är 10–15 mm långa, vardera med 4–9 blommor. Skärmfjällen är buktiga, av småaxens längd och ytteragnarna har vanligen upp till 2 cm långa borst. Blomningen sker i juni-september.
Utbredning
Länsvis förekomst för dårrepe Observationer i  Sverige för dårrepe
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Dårrepe har funnits på åtskilliga lokaler men är nu försvunnen; arten sågs senast 1955 förutom ett adventivfynd 1986. Den förekom från Skåne till Bohuslän och tillfälligt norrut till Norrbotten. I Norge var dårrepen relativt vanlig fram till ca 1900, men anges numera som försvunnen. Senast är den belagd som ogräs 1939 och som ruderatväxt 1991. I Danmark var den ett vanligt åkerogräs till slutet av 1800-talet. Den ”danska” dårrepen anges numera som akut hotad och påträffas nästan enbart som ruderatväxt, bl a för att dårrepefrön ingår i vissa fågelfröblandningar. I Finland anges den som tillfällig. Dårrepe har troligen sitt ursprung i medelhavsområdet och angränsande delar av Asien. Den har spritts som ogräs till stora delar av Europa liksom till centrala och södra Afrika, östra Asien, Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Växte i vårsäd på åkrar liksom på ruderatmarker. Senast funnen 1955 som åkerogräs, senast den sågs var 1984 då som adventivfynd. Arten försvann främst på grund av förbättrad ogräsbekämpning. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1955.
Ekologi
Dårrepe växte i vårsäd på åkrar liksom på ruderatmarker och var ofta tillfällig. Den trivs bäst på näringsrik, lerhaltig sandjord eller lättare lerjord.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Lolium (repen), Art Lolium temulentum L. - dårrepe Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Växte i vårsäd på åkrar liksom på ruderatmarker. Senast funnen 1955 som åkerogräs, senast den sågs var 1984 då som adventivfynd. Arten försvann främst på grund av förbättrad ogräsbekämpning. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1955.
Dårrepe är ett ettårigt, mörkt grågrönt, vårgroende, 3–8 dm högt gräs. Stråna är vanligen sträva upptill. Stråbladen är sträva på ovansidan och glänsande och kala undertill. Axet är 8–20 cm långt. Småaxen har kanten mot strået, de är 10–15 mm långa, vardera med 4–9 blommor. Skärmfjällen är buktiga, av småaxens längd och ytteragnarna har vanligen upp till 2 cm långa borst. Blomningen sker i juni-september.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för dårrepe

Länsvis förekomst och status för dårrepe baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dårrepe

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dårrepe har funnits på åtskilliga lokaler men är nu försvunnen; arten sågs senast 1955 förutom ett adventivfynd 1986. Den förekom från Skåne till Bohuslän och tillfälligt norrut till Norrbotten. I Norge var dårrepen relativt vanlig fram till ca 1900, men anges numera som försvunnen. Senast är den belagd som ogräs 1939 och som ruderatväxt 1991. I Danmark var den ett vanligt åkerogräs till slutet av 1800-talet. Den ”danska” dårrepen anges numera som akut hotad och påträffas nästan enbart som ruderatväxt, bl a för att dårrepefrön ingår i vissa fågelfröblandningar. I Finland anges den som tillfällig. Dårrepe har troligen sitt ursprung i medelhavsområdet och angränsande delar av Asien. Den har spritts som ogräs till stora delar av Europa liksom till centrala och södra Afrika, östra Asien, Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Lolium - repen 
  • Art
    Lolium temulentumL. - dårrepe

Dårrepe växte i vårsäd på åkrar liksom på ruderatmarker och var ofta tillfällig. Den trivs bäst på näringsrik, lerhaltig sandjord eller lättare lerjord.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Bättre utsädesrensning men även ogräsmedel och gödsling är negativa faktorer för arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Eftersom det inte finns något inhemskt material av dårrepe att bevara är det främst ett kulturhistoriskt värde att kunna visa upp arten. Det kan ske i allmogeåkrar, botaniska trädgårdar etc.
Dårrepe var förr ett fruktat ogräs, särskilt fuktiga år då den kom till kraftig utveckling. När frön skördas tillsamman med säden blir mjölet giftigt och förorsakar huvudvärk, illamående, balans- och synrubbningar liksom svimning. I "Svensk Botanik" sägs att "Nedriga bedrägerier föröfvades för att få öl och bränvin att bli mera rusgifvande" genom inblandning med dårrepe. Giftigheten lär bero på en svamp, Alternaria tenuis, som i stor utsträckning infekterar dårrepe. Dårrepefrö har hittats i egyptiska kungagravar, som är 4000–5000 år gamla. Utländska namn – NO: Svimling, DK: Giftig Rajgræs, FI: Myrkkyraiheinä, GB: Darnel.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hansen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Ikke-naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 345–357.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Høiland, K. 1993. Truete kulturbetingete planter i Norge. 1 Åkerugras. NINA Utredning 47:1–44.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Karlsson, T. (red) 1992. Floristiska notiser. Svensk Bot. Tidskr. 86: 93–94.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G. E. C. Gads Forlag, København.

Palmstruch, J. W. et al. 1802–43. Svensk Botanik. Stockholm.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Lolium - repen 
  • Art
    Lolium temulentum, L. - dårrepe
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.