Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dansk stensöta

Organismgrupp Kärlväxter Polypodium interjectum
Dansk stensöta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dansk stensöta liknar mycket vår vanliga stensöta Polypodium vulgare, men har jämförelsevis större och bredare blad, på vilka de nedre bladflikarna ofta är längre än de mellersta medan de övre ofta rätt abrupt minskar i storlek till en “hopsnörpt“ översta del av bladskivan. Sporgömmessamlingarna på bladens undersida skall, åtminstone i outvecklade stadier, vara ovala snarare än cirkelrunda, och sporerna mognar och sprids normalt senare än hos (vanlig) stensöta: under hösten och vintern (Ljungstrand 2010). Alla dessa karaktärer är dock relativa och ej heller fullt pålitliga, så för en säker bestämning måste man samla in blad med sporgömmessamlingar i fullt utvecklat stadium för att granska dessa under mikroskop. Vad som närmare skall studeras är antalet av två olika slags celler i sporangiernas vägg: tunnväggiga basalceller, vilka sitter mellan sporangieskaftet och de viktiga tjockväggiga annuluscellerna, vilka senare lätt igenkännes på sina gulbruna, kraftigt förstärkta cellväggar (teckningar finns hos såväl Nielsen & Johnsen 2000 som Ljungstrand 2010, fotografier hos Andersson & Gunnarsson 2015). Det genomsnittliga antalet av dels de tunnväggiga basalcellerna, dels de tjockväggiga annuluscellerna skiljer dansk stensöta (2-4, 6-10) från både (vanlig) stensöta (1, 10-16) och hybridstensöta P. interjectum ´ vulgare (P. ´ mantoniae; 1-2, 9-15), varvid man bör notera att den sistnämnda hybriden har felslagna, hopskrumpna sporer (Nielsen & Johnsen 2000, Ljungstrand 2010).
Utbredning
Länsvis förekomst för dansk stensöta Observationer i  Sverige för dansk stensöta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dansk stensöta är i Sverige, hittills, känd från Mölle och Kullaberg i Skåne (Ljungstrand 2010, Harmaja 2012), södra Öland (Andersson & Gunnarsson 2011, 2012, 2015) samt sydligaste Tjörn i mellersta Bohuslän (Ljungstrand 2010, Jonasson 2010, Blomgren 2011). Hybriden mellan dansk stensöta och stensöta har, förutom i Skåne och på Öland, även upptäckts på ön Tjurkö i östra Blekinge (Fröberg 2012), vilket antyder att även “artren“ dansk stensöta kan finnas i Blekinge. Bestånden nedanför och uppe på Kullaberg omfattar minst ett dussin kloner fördelade på tre åtskilda lokaler vid Svarta hallar (nära Karl XII:s skansar), Norra Strandvägen och Döneslider. På Öland är arten känd dels från Resmokorridoren på Stora Alvarets västra del och Hasselkarsten i Sandby på dess nordöstra del, dels från Vickleby ädellövskog nedom Västra landborgen, med totalt omkring tio identifierade kloner (Artportalen 2015). På Tjörn har blott två kloner identifierats som dansk stensöta (Jonasson 2011). Inom övriga Norden är arten känd från många lokaler i Danmark, mest på öarna (utom Bornholm), men även på östra Jylland, medan den i Norge hittills endast är med säkerhet påvisad på Rennesøy med närliggande öar i Rogaland samt på Børøya vid Bømlo i Hordaland (Nielsen & Johnsen 2000, Lid m.fl. 2005, Øllgaard 2006, Ljungstrand 2010, Artskart 1.6 2015). I övrigt har dansk stensöta en i stort sett europeisk utbredning, varvid den dock saknas i de östligare och nordligare, mer kontinentala delarna, och även är sällsynt i Medelhavsområdet (Ljungstrand 2010). Dansk stensöta är rödlistad som Sårbar (VU) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015), som Nära hotad (NT) i Schweiz (Moser m.fl. 2002), samt som Kunskapsbrist (DD) i Ungern (Király 2007).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Dansk stensöta påträffades för första gången i Sverige 2010, och är 2013 känd från fyra lokaler i Skåne, Bohuslän och på Öland. Växtplatserna utgörs av kustnära strandsnår (Skåne), klippskreva (Bohuslän) och karst med enbuskar samt ädellövskog (Öland). Arten är sannolikt sällsynt men förbisedd då den är svår att skilja från stensöta. Antalet reproduktiva individer skattas till 250 (20-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (4-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (24600-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (16-800) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Dansk stensöta är i Sverige huvudsakligen knuten till örtrika snårsamhällen på basrikt underlag: grönstenar i Skåne och Bohuslän, karstsprickor i sedimentär kalksten på Öland, men i det sistnämnda landskapet är arten även anträffad i näringsrik ädellövskog på kalkrikt underlag. De skånska och bohuslänska förekomsterna är inte blott geologiskt utan även termiskt gynnade, i det att de befinner sig i eller strax nedom värmeuppsamlande sydbranter. De öländska lokalerna är däremot belägna på jämförelsevis plan mark. De norska fyndorterna är av samma slag som de västsvenska, medan de danska visar en högre diversitet: här förekommer arten ofta på stenmurar, stundom även i näringsfattigare skog, men å andra sidan har ju större delen av de danska öarna ett nog så basrikt geologiskt underlag.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning Polypodiales (stensöteordningen), Familj Polypodiaceae (stensöteväxter), Släkte Polypodium (stensötor), Art Polypodium interjectum Shivas - dansk stensöta Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Dokumentation Dansk stensöta påträffades för första gången i Sverige 2010, och är 2013 känd från fyra lokaler i Skåne, Bohuslän och på Öland. Växtplatserna utgörs av kustnära strandsnår (Skåne), klippskreva (Bohuslän) och karst med enbuskar samt ädellövskog (Öland). Arten är sannolikt sällsynt men förbisedd då den är svår att skilja från stensöta. Antalet reproduktiva individer skattas till 250 (20-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (4-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (24600-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (16-800) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Dansk stensöta liknar mycket vår vanliga stensöta Polypodium vulgare, men har jämförelsevis större och bredare blad, på vilka de nedre bladflikarna ofta är längre än de mellersta medan de övre ofta rätt abrupt minskar i storlek till en “hopsnörpt“ översta del av bladskivan. Sporgömmessamlingarna på bladens undersida skall, åtminstone i outvecklade stadier, vara ovala snarare än cirkelrunda, och sporerna mognar och sprids normalt senare än hos (vanlig) stensöta: under hösten och vintern (Ljungstrand 2010). Alla dessa karaktärer är dock relativa och ej heller fullt pålitliga, så för en säker bestämning måste man samla in blad med sporgömmessamlingar i fullt utvecklat stadium för att granska dessa under mikroskop. Vad som närmare skall studeras är antalet av två olika slags celler i sporangiernas vägg: tunnväggiga basalceller, vilka sitter mellan sporangieskaftet och de viktiga tjockväggiga annuluscellerna, vilka senare lätt igenkännes på sina gulbruna, kraftigt förstärkta cellväggar (teckningar finns hos såväl Nielsen & Johnsen 2000 som Ljungstrand 2010, fotografier hos Andersson & Gunnarsson 2015). Det genomsnittliga antalet av dels de tunnväggiga basalcellerna, dels de tjockväggiga annuluscellerna skiljer dansk stensöta (2-4, 6-10) från både (vanlig) stensöta (1, 10-16) och hybridstensöta P. interjectum ´ vulgare (P. ´ mantoniae; 1-2, 9-15), varvid man bör notera att den sistnämnda hybriden har felslagna, hopskrumpna sporer (Nielsen & Johnsen 2000, Ljungstrand 2010).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dansk stensöta

Länsvis förekomst och status för dansk stensöta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dansk stensöta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dansk stensöta är i Sverige, hittills, känd från Mölle och Kullaberg i Skåne (Ljungstrand 2010, Harmaja 2012), södra Öland (Andersson & Gunnarsson 2011, 2012, 2015) samt sydligaste Tjörn i mellersta Bohuslän (Ljungstrand 2010, Jonasson 2010, Blomgren 2011). Hybriden mellan dansk stensöta och stensöta har, förutom i Skåne och på Öland, även upptäckts på ön Tjurkö i östra Blekinge (Fröberg 2012), vilket antyder att även “artren“ dansk stensöta kan finnas i Blekinge. Bestånden nedanför och uppe på Kullaberg omfattar minst ett dussin kloner fördelade på tre åtskilda lokaler vid Svarta hallar (nära Karl XII:s skansar), Norra Strandvägen och Döneslider. På Öland är arten känd dels från Resmokorridoren på Stora Alvarets västra del och Hasselkarsten i Sandby på dess nordöstra del, dels från Vickleby ädellövskog nedom Västra landborgen, med totalt omkring tio identifierade kloner (Artportalen 2015). På Tjörn har blott två kloner identifierats som dansk stensöta (Jonasson 2011). Inom övriga Norden är arten känd från många lokaler i Danmark, mest på öarna (utom Bornholm), men även på östra Jylland, medan den i Norge hittills endast är med säkerhet påvisad på Rennesøy med närliggande öar i Rogaland samt på Børøya vid Bømlo i Hordaland (Nielsen & Johnsen 2000, Lid m.fl. 2005, Øllgaard 2006, Ljungstrand 2010, Artskart 1.6 2015). I övrigt har dansk stensöta en i stort sett europeisk utbredning, varvid den dock saknas i de östligare och nordligare, mer kontinentala delarna, och även är sällsynt i Medelhavsområdet (Ljungstrand 2010). Dansk stensöta är rödlistad som Sårbar (VU) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015), som Nära hotad (NT) i Schweiz (Moser m.fl. 2002), samt som Kunskapsbrist (DD) i Ungern (Király 2007).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Polypodiaceae - stensöteväxter 
  • Släkte
    Polypodium - stensötor 
  • Art
    Polypodium interjectumShivas - dansk stensöta

Dansk stensöta är i Sverige huvudsakligen knuten till örtrika snårsamhällen på basrikt underlag: grönstenar i Skåne och Bohuslän, karstsprickor i sedimentär kalksten på Öland, men i det sistnämnda landskapet är arten även anträffad i näringsrik ädellövskog på kalkrikt underlag. De skånska och bohuslänska förekomsterna är inte blott geologiskt utan även termiskt gynnade, i det att de befinner sig i eller strax nedom värmeuppsamlande sydbranter. De öländska lokalerna är däremot belägna på jämförelsevis plan mark. De norska fyndorterna är av samma slag som de västsvenska, medan de danska visar en högre diversitet: här förekommer arten ofta på stenmurar, stundom även i näringsfattigare skog, men å andra sidan har ju större delen av de danska öarna ett nog så basrikt geologiskt underlag.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Dansk stensöta missgynnas sannolikt av upphörande hävd med därpå följande igenväxning, även om den i Vickleby på Öland förefaller trivas i ett hässle med skogsek Quercus robur, något som dock inte hör till de mörkare skogstyperna. Även skogsplantering och exploatering (särskilt för bebyggelse) kan utgöra potentiella hot, även om dessa hot förmodligen inte är överhängande för de idag kända svenska lokalerna för dansk stensöta.
Dansk stensöta är förmodligen förbisedd i Sverige, varför en efter arten speciellt inriktad inventering på lokaler med stensötor på basrikt underlag troligtvis skulle kunna ge nya fyndorter. I viss mån har detta redan skett genom att författaren efter sitt eget fynd på Kullaberg uppmanade ett flertal andra botanister i Sydsverige att eftersöka dansk stensöta och erbjöd sig att granska insamlade belägg. De redan kända förekomsterna bör följas av floraväktare, även om övervakningen är något svårare än vanligt, då arten är “kryptisk“ (= svåridentifierbar i fält). De flesta kända växtplatserna ligger inom skyddade områden.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2011. Intressanta fynd från inventeringen säsongen 2011. Krutbrännaren 20(3): 79-87, 88-109.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2012. Inventeringen av Öland, läget 2012. Krutbrännaren 21(3): 59-70, 71-81, 82-93.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2015. Dansk stensöta Polypodium interjectum på ny lokal. Krutbrännaren 24(1): 38, 40.

Artportalen 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 11 november 2015].

Artskart 1.6 2015. Artsdatabanken og GBIF-Norge. [http://artskart.artsdatabanken.no] [uttag 25 november 2015].

Blomgren, E. 2011. Växtförteckning. I: Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.), Bohusläns flora, 178-661. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Fröberg, L. 2012. Kompletteringar till kärlväxtfloran i Blekinge. Svensk Botanisk Tidskrift 106(2): 67-99.

Harmaja, H. 2012. The oldest record of Polypodium interjectum in Sweden, with notes on the variability of P. vulgare. Annales Botanici Fennici 49(1-2): 13-20.

Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015. Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken, Norge.

Jonasson, I. 2010. Dansk stensöta funnen i Bohuslän. Vrivrånge 38: 12-14.

Jonasson, I. 2011. Ett år på Tjörn. Dagbok från markerna. Båtdokgruppen, Skärhamn.

Király, G. (red.) 2007. Red list of the vascular flora of Hungary. Saját kiadás, Sopron.

Lid, J., Lid, D.T. [& Elven, R.] (m.fl.) 2005. Norsk flora. 7. utgåva. Det Norske Samlaget, Oslo.

Ljungstrand, E. 2010. Dansk stensöta äntligen funnen i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 104(6): 371-376.

Moser, D.M., Gygax, A., Bäumler, B. & Wyler, N. 2002. Rote Liste der gefährdeter Arten der Schweiz. Farn- und Blütenpflanzen. Bundesamt für Umwelt, Wald und Landschaft, Bern.

Nielsen, H. & Johnsen, J.I. 2000. Polypodium L. I: Jonsell, B. & Karlsson, T. (red.), Flora Nordica. Volume 1. Lycopodiaceae to Polygonaceae: 41-42.

Øllgaard, B. 2006. Karsporeplanter, Pteridophyta. I: Frederiksen, S., Rasmussen, F.N. & Seberg, O. (red.), Dansk flora. Gyldendal, Köpenhamn: 31-57.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2015. © Artdatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Polypodiaceae - stensöteväxter 
  • Släkte
    Polypodium - stensötor 
  • Art
    Polypodium interjectum, Shivas - dansk stensöta
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2015. © Artdatabanken, SLU 2015