Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  djävulssopp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Rubroboletus satanas
Djävulssopp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor och köttig sopp med ljusgrå, 10–25 cm bred hatt, röda porer och uppsvälld, röd och finmaskigt nätådrig fot. Köttet är gulvitt och blånar något i snitt. Smaken är mild och sötaktig. Lukten hos äldre exemplar är obehaglig. Arten är giftig men ej livsfarlig som ibland uppgivits. Den är en sommar- och höstsvamp.
Utbredning
Länsvis förekomst för djävulssopp Observationer i  Sverige för djävulssopp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Djävulssoppen är i Sverige mest funnen på Gotland, där den sedan lång tid uppträder regelbundet på några få lokaler. 1995 hittades den på två varandra närliggande lokaler på mellersta Öland. Dessutom finns ytterligare ett par gamla uppgifter från andra landskap, men de är mycket osäkra. Sammanlagt är det 8 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 20, vilket motsvarar ungefär 200 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 400 individer enligt IUCN:s definitioner). En väl känd, iögonfallande och noga eftersökt art. Svampen är funnen i sydvästligaste Finland samt på flera lokaler i Danmark. Djävulssoppen är utbredd över norra halvklotets varmtempererade och subtropiska delar och är inte ovanlig i södra Europa. Arten är i Polen och Tyskland ansedd som akut hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Bildar mykorrhiza med ek i kalkrika halvöppna gräsmarker, gärna med inslag av hassel. En tydligt värmekrävande art. En väl känd, iögonfallande och noga eftersökt art. Förekommer bara på Öland och Gotland. Populationen i Sverige är mycket liten och minskande som följd av ffa igenväxning från öppna och halvöppna till slutna skogsmiljöer. Beroende av att lokalerna fortsatt hävdas och inte tillåts växa igen, övertas av barrträd eller att svampens värdträd avverkas. Bedöms starkt missgynnas av EUs miljöstöd där alltför kraftiga röjningsåtgärder krävs för att uppfylla reglerna. Artens fortlevnadsmöjligheter blir förhoppningsvis förbättrad genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för svampar i kalkrika ädellövbärande fodermarker sedan 2009 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (300-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (4752-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (76-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Djävulssoppen bildar mykorrhiza med ek och bok, möjligen även med hassel i halvöppna gräsmarker, gärna med inslag av hassel. De öländska lokalerna är betade. Det är en sydlig och värmekrävande art som på Öland och Gotland påträffas i hävdade lövängar. I Tyskland anses den vara en karaktärsart för kalkrika sydsluttningar med bokskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenteras till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Boletales, Familj Boletaceae, Släkte Rubroboletus, Art Rubroboletus satanas (Lenz) Kuan Zhao & Zhu L.Yang - djävulssopp Synonymer Boletus satanas Lenz, Suillellus satanas (Lenz) Blanco-Dios

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek i kalkrika halvöppna gräsmarker, gärna med inslag av hassel. En tydligt värmekrävande art. En väl känd, iögonfallande och noga eftersökt art. Förekommer bara på Öland och Gotland. Populationen i Sverige är mycket liten och minskande som följd av ffa igenväxning från öppna och halvöppna till slutna skogsmiljöer. Beroende av att lokalerna fortsatt hävdas och inte tillåts växa igen, övertas av barrträd eller att svampens värdträd avverkas. Bedöms starkt missgynnas av EUs miljöstöd där alltför kraftiga röjningsåtgärder krävs för att uppfylla reglerna. Artens fortlevnadsmöjligheter blir förhoppningsvis förbättrad genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för svampar i kalkrika ädellövbärande fodermarker sedan 2009 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (300-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (4752-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (76-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Åtgärdsprogram Fastställt
En stor och köttig sopp med ljusgrå, 10–25 cm bred hatt, röda porer och uppsvälld, röd och finmaskigt nätådrig fot. Köttet är gulvitt och blånar något i snitt. Smaken är mild och sötaktig. Lukten hos äldre exemplar är obehaglig. Arten är giftig men ej livsfarlig som ibland uppgivits. Den är en sommar- och höstsvamp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för djävulssopp

Länsvis förekomst och status för djävulssopp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för djävulssopp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Djävulssoppen är i Sverige mest funnen på Gotland, där den sedan lång tid uppträder regelbundet på några få lokaler. 1995 hittades den på två varandra närliggande lokaler på mellersta Öland. Dessutom finns ytterligare ett par gamla uppgifter från andra landskap, men de är mycket osäkra. Sammanlagt är det 8 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 20, vilket motsvarar ungefär 200 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 400 individer enligt IUCN:s definitioner). En väl känd, iögonfallande och noga eftersökt art. Svampen är funnen i sydvästligaste Finland samt på flera lokaler i Danmark. Djävulssoppen är utbredd över norra halvklotets varmtempererade och subtropiska delar och är inte ovanlig i södra Europa. Arten är i Polen och Tyskland ansedd som akut hotad.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Boletales  
  • Underordning
    Boletineae  
  • Familj
    Boletaceae  
  • Släkte
    Rubroboletus  
  • Art
    Rubroboletus satanas(Lenz) Kuan Zhao & Zhu L.Yang - djävulssopp
    Synonymer
    Boletus satanas Lenz
    Suillellus satanas (Lenz) Blanco-Dios

Djävulssoppen bildar mykorrhiza med ek och bok, möjligen även med hassel i halvöppna gräsmarker, gärna med inslag av hassel. De öländska lokalerna är betade. Det är en sydlig och värmekrävande art som på Öland och Gotland påträffas i hävdade lövängar. I Tyskland anses den vara en karaktärsart för kalkrika sydsluttningar med bokskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenteras till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Svårt att bedöma ev. minskning. Artens överlevnadsmöjligheter kommer förhoppningsvis att förbättras genom att ett riktat åtgärdsprogram tas fram. Arten hotas av att hävden av lövängar och extensivt betade hassellundar upphör, av att enstaka värdträd avverkas eller av att lövbestånd avverkas eller ersätts med annat trädslag.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
För djävulssoppens fortsatta existens i Sverige krävs att växtplatserna bevaras oförändrade. Lövängshävden på de få gotländska lokalerna måste fortsätta, liksom betet på de öländska lokalerna. De exakta växtplatserna bör kartläggas så att skötseln kan planeras med hänsyn till artens krav. Samtliga fyndplatser hyser även flera andra hotade och sällsynta arter.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – DK: Satans rørhat, FI: Piruntatti.

Eriksson, G. 1976. Anteckningar om svampfynd på Gotland, Sverige. Friesia 11: 126–134.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1992.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Boletales  
  • Underordning
    Boletineae  
  • Familj
    Boletaceae  
  • Släkte
    Rubroboletus  
  • Art
    Rubroboletus satanas, (Lenz) Kuan Zhao & Zhu L.Yang - djävulssopp
    Synonymer
    Boletus satanas Lenz
    Suillellus satanas (Lenz) Blanco-Dios
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1992.