Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  doftmusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma dulciolens
Doftmusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor slank musseron i ”Tricholoma caligatum-gruppen”, det vill säga en liten svampgrupp som står nära goliatmusseron (Tricholoma matsutake). Hatten är först välvd med inrullad hattkant, senare utbredd, ca 5–10 cm bred, fjällig av en mängd små ljusbruna-rosabruna tilltryckta fjäll. Foten är upp till 15 cm hög och 2 cm tjock, överst med en hudartad ring. Skivorna är vita och urnupna. Nedanför ringen spricker fotens ljusbruna ytterskikt upp i täta spräckliga tvärband eller bälten. Svampen avger en parfymliknande, sötaktig-fruktartad doft. Jämfört med goliatmusseron är doftmusseronen en mindre, slankare, ljust rosabrun svamp utan stora mörka hattfjäll. Doftmusseronen beskrevs som ny för vetenskapen 1988 och dess typlokal är från Medelpad, Borgsjö, Lombäcken.
Utbredning
Länsvis förekomst för doftmusseron Observationer i  Sverige för doftmusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En mycket sällsynt, nordlig (hemiboreal-boreal) art med ett tiotal spridda fynd i Sverige, från Södermanland och Uppland i söder upp till norra Dalarna (Älvdalen), Medelpad och Jämtland i norr. Den är dessutom rapporterad från Norge, Finland, Ryssland, Estland samt bergsområden i Tjeckien, Slovakien och Schweiz. Troligen förekommer arten även i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C2a(i); D1
Bildar mykorrhiza med gran i äldre barrskog på moss- och kalkrik mark, gärna med gran på kalktallhed. Uppmärksammad och eftersökt med få och spridda fynd i Härjedalen, Dalarna och Jämtland. Ovanlig i hela norra Europa. Fynden från Uppland och Gotland hänför numera till en egen art T. ilkkaii som behandlas separat. Här bedöms T. dulciolens s.str. Bedöms ha minskat starkt och att en fortgående minskning pågår, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre kalkrika kontinuitetsgranskogar. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (3-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (36-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på morfotypens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar morfotypen i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att morfotypen hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2c+3c+4c; C2a(i); D1).
Ekologi
Arten är knuten till gran, med vilken den bildar ektomykorrhiza. Den växer på bördig och vanligtvis något kalkpåverkad mark. En typisk växtmiljö kan benämnas som örtrik, frisk gammal blåbärsgranskog i något fuktigt läge med välutvecklade och stabila mossmattor, exempelvis i brandrefugiala bäckraviner och sluttningar. På lokalerna föreligger troligen en mycket långvarig kontinuitet med gran. På lokalerna uppträder svampen vanligtvis sparsamt med bara enstaka fruktkroppar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma dulciolens Kytöv. - doftmusseron Synonymer Tricholoma caligatum var. dulciolens (Kytöv.) Bon

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C2a(i); D1
Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran i äldre barrskog på moss- och kalkrik mark, gärna med gran på kalktallhed. Uppmärksammad och eftersökt med få och spridda fynd i Härjedalen, Dalarna och Jämtland. Ovanlig i hela norra Europa. Fynden från Uppland och Gotland hänför numera till en egen art T. ilkkaii som behandlas separat. Här bedöms T. dulciolens s.str. Bedöms ha minskat starkt och att en fortgående minskning pågår, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre kalkrika kontinuitetsgranskogar. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (3-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (36-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på morfotypens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar morfotypen i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att morfotypen hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2c+3c+4c; C2a(i); D1).
En medelstor slank musseron i ”Tricholoma caligatum-gruppen”, det vill säga en liten svampgrupp som står nära goliatmusseron (Tricholoma matsutake). Hatten är först välvd med inrullad hattkant, senare utbredd, ca 5–10 cm bred, fjällig av en mängd små ljusbruna-rosabruna tilltryckta fjäll. Foten är upp till 15 cm hög och 2 cm tjock, överst med en hudartad ring. Skivorna är vita och urnupna. Nedanför ringen spricker fotens ljusbruna ytterskikt upp i täta spräckliga tvärband eller bälten. Svampen avger en parfymliknande, sötaktig-fruktartad doft. Jämfört med goliatmusseron är doftmusseronen en mindre, slankare, ljust rosabrun svamp utan stora mörka hattfjäll. Doftmusseronen beskrevs som ny för vetenskapen 1988 och dess typlokal är från Medelpad, Borgsjö, Lombäcken.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för doftmusseron

Länsvis förekomst och status för doftmusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för doftmusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En mycket sällsynt, nordlig (hemiboreal-boreal) art med ett tiotal spridda fynd i Sverige, från Södermanland och Uppland i söder upp till norra Dalarna (Älvdalen), Medelpad och Jämtland i norr. Den är dessutom rapporterad från Norge, Finland, Ryssland, Estland samt bergsområden i Tjeckien, Slovakien och Schweiz. Troligen förekommer arten även i Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma dulciolensKytöv. - doftmusseron
    Synonymer
    Tricholoma caligatum var. dulciolens (Kytöv.) Bon

Arten är knuten till gran, med vilken den bildar ektomykorrhiza. Den växer på bördig och vanligtvis något kalkpåverkad mark. En typisk växtmiljö kan benämnas som örtrik, frisk gammal blåbärsgranskog i något fuktigt läge med välutvecklade och stabila mossmattor, exempelvis i brandrefugiala bäckraviner och sluttningar. På lokalerna föreligger troligen en mycket långvarig kontinuitet med gran. På lokalerna uppträder svampen vanligtvis sparsamt med bara enstaka fruktkroppar.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Arten hotas av alla former av skogsbruksåtgärder, såsom slutavverkning, röjning, gallring, skogsmarksgödsling och körning med traktorer och skogsmaskiner. Arten är troligen uttorkningskänslig och kräver växtplatser med ett kontinuerligt fuktigt mikroklimat. Även slutavverkning eller kraftig gallring i intilliggande skog kan därför vara ett hot om det medför ökad genomblåsning och uttorkning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Skogsområden med arten bör skyddas och undantas från alla skogsbruksåtgärder. Markskador måste undvikas.

Christensen, M. & Heilmann-Clausen, J. 2013. The genus Tricholoma. Fungi of northern Europe, vol. 4. Svampetryck, Danmark.

Kytövuori, I. 1989. The Tricholoma caligatum group in Europe and North Africa. Karstenia vol. 28 (2): 65-77.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma dulciolens, Kytöv. - doftmusseron
    Synonymer
    Tricholoma caligatum var. dulciolens (Kytöv.) Bon
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017