Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dofttaggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Hydnellum suaveolens
Dofttaggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En marklevande lätt igenkännlig taggsvamp. Fruktkropparna är ganska stora, sega, läderartade till korkartade och nästan alltid med inväxta barr och strån. Karaktäristiskt för dofttaggsvampen är att den har en stark kryddartad lukt, som av anis, kumarin eller lavendel. Torkade exemplar behåller ofta lukten en lång tid. En annan bra artkaraktär är att köttet är blåaktigt och zonerat. Blå taggsvamp, Hydnellum caeruleum, har också zonerat kött och kan påminna om dofttaggsvampen, men den blåa taggsvampen har mjölaktig lukt och köttet i fotbasen är orange.
Utbredning
Länsvis förekomst för dofttaggsvamp Observationer i  Sverige för dofttaggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dofttaggsvampens utbredning i Sverige sträcker sig från Västergötland, norra Småland och Gotland till Norrbotten. Den är funnen på ganska många lokaler och har omkring 300 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. krympande areal äldre ängsgranskog. Eventuellt kompenseras detta i viss mån av nyetablering, men den är då beroende av kvarvarande populationer i äldre skog. Dofttaggsvampen förekommer i Norge och Finland, men inte i Danmark. I övriga Europa är den vitt utbredd, men saknas i låglänta delar av Västeuropa. Arten finns också i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med gran, huvudsakligen i äldre ängsgranskog. Uppmärksammad och lätt identifierbar art. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. avverkning och minskande areal äldre ängsgranskog de senaste 50 åren. Eventuellt kompenseras detta i viss mån av nyetablering eftersom arten ibland kan uppträda i yngre uppväxande skog. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1500 (300-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Dofttaggsvampen bildar mykorrhiza med gran i framför allt äldre barrskog, helst äldre ängsgranskog eller örtrik granskog av frisk lågörttyp, med bl.a. blåsippa, vispstarr och harsyra. Ibland förekommer den även i blåbärsgranskog, men då nästan alltid i fläckvis rikare partier, t.ex. i små svackor eller sluttningar. Dofttaggsvampen uppträder huvudsakligen i äldre barrskog, särskilt i s.k. ”bondeskogar” som haft en trädkontinuitet. Fruktkropparna uppträder vanligtvis sammanvuxna i stora grupper, gärna utmed små skogsstigar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon eller några platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Hydnellum (korktaggsvampar), Art Hydnellum suaveolens (Scop.:Fr.) P. Karst. - dofttaggsvamp Synonymer Hydnum suaveolens Scop.:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran, huvudsakligen i äldre ängsgranskog. Uppmärksammad och lätt identifierbar art. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. avverkning och minskande areal äldre ängsgranskog de senaste 50 åren. Eventuellt kompenseras detta i viss mån av nyetablering eftersom arten ibland kan uppträda i yngre uppväxande skog. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1500 (300-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Typisk art i 9050 Näringsrik granskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
En marklevande lätt igenkännlig taggsvamp. Fruktkropparna är ganska stora, sega, läderartade till korkartade och nästan alltid med inväxta barr och strån. Karaktäristiskt för dofttaggsvampen är att den har en stark kryddartad lukt, som av anis, kumarin eller lavendel. Torkade exemplar behåller ofta lukten en lång tid. En annan bra artkaraktär är att köttet är blåaktigt och zonerat. Blå taggsvamp, Hydnellum caeruleum, har också zonerat kött och kan påminna om dofttaggsvampen, men den blåa taggsvampen har mjölaktig lukt och köttet i fotbasen är orange.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dofttaggsvamp

Länsvis förekomst och status för dofttaggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dofttaggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dofttaggsvampens utbredning i Sverige sträcker sig från Västergötland, norra Småland och Gotland till Norrbotten. Den är funnen på ganska många lokaler och har omkring 300 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. krympande areal äldre ängsgranskog. Eventuellt kompenseras detta i viss mån av nyetablering, men den är då beroende av kvarvarande populationer i äldre skog. Dofttaggsvampen förekommer i Norge och Finland, men inte i Danmark. I övriga Europa är den vitt utbredd, men saknas i låglänta delar av Västeuropa. Arten finns också i Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Hydnellum - korktaggsvampar 
  • Art
    Hydnellum suaveolens(Scop.:Fr.) P. Karst. - dofttaggsvamp
    Synonymer
    Hydnum suaveolens Scop.:Fr.

Dofttaggsvampen bildar mykorrhiza med gran i framför allt äldre barrskog, helst äldre ängsgranskog eller örtrik granskog av frisk lågörttyp, med bl.a. blåsippa, vispstarr och harsyra. Ibland förekommer den även i blåbärsgranskog, men då nästan alltid i fläckvis rikare partier, t.ex. i små svackor eller sluttningar. Dofttaggsvampen uppträder huvudsakligen i äldre barrskog, särskilt i s.k. ”bondeskogar” som haft en trädkontinuitet. Fruktkropparna uppträder vanligtvis sammanvuxna i stora grupper, gärna utmed små skogsstigar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon eller några platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Dofttaggsvampen hotas huvudsakligen av slutavverkning. Den överlever sannolikt inte en avverkning eftersom den är beroende de levande barrträdens rötter. Troligen missgynnas den av allt för hård gallring eller plockhuggning om huggningen inte efterföljs av skogsbete. Betesdjuren håller den täta vegetationen nere som annars växer upp vid ökat ljusinsläpp, och som gör det svårt för marksvampar att växa upp. Ett annat hot kan vara gödsling, s.k. vitaliseringsgödsling av skogsmark som missgynnar många arter mykorrhizasvampar.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Virkesrika, äldre barrskogar med hög bonitet, på bättre jordar är en bristvara i befintliga, skyddade områden i Sverige. Därför måste fler örtrika barrskogar, särskilt de med trädkontinuitet, skyddas i större utsträckning än vad som tidigare gjorts. Områden med dofttaggsvamp bör inte gallras eller plockhuggas om inte huggningen efterföljs av skogsbete.
Utländska namn – NO: Duftbrunpigg, FIN: Tuoksuorakas

Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze der Schweiz. Band 2. Nichtblätterpilze. Verlag Mykologia, Luzern.

Krieglsteiner, G.J. 2000. Die Grosspilze Baden-Württembergs. Band 1. Verlag Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart.

Maas Gesteranus, R.A. 1975. Die terrestrischen Stachelpilze Europas. Verh. Kon. Ned. Akad. Wetensch., Afd Natuurk., Tweede Reeks 65.

Nitare, J. (red.) 2000. Signalarter – indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Jönköping.

Ryman, S & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Strid, Å. 1984. Svenska taggsvampar. V. Släktet Hydnellum. Jordstjärnan 5(2): 14–21.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Hydnellum - korktaggsvampar 
  • Art
    Hydnellum suaveolens, (Scop.:Fr.) P. Karst. - dofttaggsvamp
    Synonymer
    Hydnum suaveolens Scop.:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.