Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dovresnögräs

Organismgrupp Kärlväxter Phippsia concinna
Dovresnögräs Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dovresnögräs är ett oansenligt, upp till decimeterstort, flerårigt gräs. Det växer i små tuvor och är i regel tydligt rödpigmenterat. De kala stråna är oftast upprätta sent på säsongen (till skillnad från snögräs P. algida, vars strån är nedliggande). Bladslidan är uppblåst och bladen rännformiga med lång och något tillspetsad snärp. Vippan är drygt centimeterlång och får till slut utspärrade grenar. Skärmfjäll kan saknas. Ytteragnarna har långa hår upp emot mitten. Normalt finns endast en ståndare i varje blomma. Ståndarknappen är 0,5–0,7 mm lång. Frukten är smalt spolformad, bredast på eller strax nedanför mitten och tydligt avsmalnande upptill. Blomningen inträffar främst i augusti. Dovresnögräset skiljs från det snarlika snögräset, Phippsia algida, på bl.a. ytteragnarnas hårighet, fruktens form, ståndarknappens storlek och vippans utseende.
Utbredning
Länsvis förekomst för dovresnögräs Observationer i  Sverige för dovresnögräs
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dovresnögräs förekommer på kalfjället i nordvästligaste Härjedalen och sydvästligaste Jämtland. I Norge är den känd från femtontalet lokaler i anslutning till den svenska utbredningen och i Dovreområdet. En viss tillbakagång har konstaterats i Sverige, dels från 1910-talet till 1950-talet och dels från 1950-talet till idag. Vid en inventering av arten 1992 hittades den på sammanlagt tjugotvå lokaler och det totala antalet uppgick till 2000 exemplar. Dovresnögräset har en nordlig eurasiatisk utbredning och finns förutom centralt i den skandinaviska bergkedjan i norra Sibirien och på öar norr därom från Svalbard och Novaja Semlja till Berings sund.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i norvästra Härjedalen och sydvästra Jämtland. Är beroende av kalkrika sent utsmälta snölegor. Är en av de få svenska kärlväxtarterna för vilken vi kan vara ganska säkra på att antalet lokaler redan minskar till följd av ett varmare klimat. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-7500). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (350-480) km² och förekomstarean (AOO) till 88 (80-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Växtplatsen för dovresnögräs är sent utsmälta snölegor (850–1325 m.ö.h.) på kalfjället. Övrig vegetation är ofta sparsam och substratet är oftast bar mineraljord. Kornstorleken är silt med inslag av grus i ytan och enstaka stenar och block. Markens lutning är i regel mycket liten varför växten ofta växer delvis nedsänkt i grunda vattensamlingar. När det gäller pH anges pH 6,0–6,8 för Phippsia concinna-samhället och under inventeringen 1992 bedömdes pH-förhållandena baserat på mossammansättningen vara intermediära till rika. Dovresnögräset växer tillsammans en mängd snölegearter, bl.a. lapparv Cerastium cerastoides, dvärgsyra Koenigia islandica, stennarv Sagina saginoides och snöbräcka Saxifraga rivularis. På mossidan kan nämnas liten snömossa Anthelia juratzkana, nordsnurrmossa Dicranoweisia crispula, skruvknölmossa Oncoporus virens, nordkällmossa Philonotis tomentella och kärrkrokmossa Warnstorfia exannulata.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Phippsia (snögräs), Art Phippsia concinna (Th. Fr.) Lindeb. - dovresnögräs Synonymer Catabrosa concinna

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i norvästra Härjedalen och sydvästra Jämtland. Är beroende av kalkrika sent utsmälta snölegor. Är en av de få svenska kärlväxtarterna för vilken vi kan vara ganska säkra på att antalet lokaler redan minskar till följd av ett varmare klimat. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-7500). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (350-480) km² och förekomstarean (AOO) till 88 (80-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)).
Konventioner Typisk art i 4060 Alpina rishedar (Alpin region (ALP))
Dovresnögräs är ett oansenligt, upp till decimeterstort, flerårigt gräs. Det växer i små tuvor och är i regel tydligt rödpigmenterat. De kala stråna är oftast upprätta sent på säsongen (till skillnad från snögräs P. algida, vars strån är nedliggande). Bladslidan är uppblåst och bladen rännformiga med lång och något tillspetsad snärp. Vippan är drygt centimeterlång och får till slut utspärrade grenar. Skärmfjäll kan saknas. Ytteragnarna har långa hår upp emot mitten. Normalt finns endast en ståndare i varje blomma. Ståndarknappen är 0,5–0,7 mm lång. Frukten är smalt spolformad, bredast på eller strax nedanför mitten och tydligt avsmalnande upptill. Blomningen inträffar främst i augusti. Dovresnögräset skiljs från det snarlika snögräset, Phippsia algida, på bl.a. ytteragnarnas hårighet, fruktens form, ståndarknappens storlek och vippans utseende.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dovresnögräs

Länsvis förekomst och status för dovresnögräs baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dovresnögräs

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dovresnögräs förekommer på kalfjället i nordvästligaste Härjedalen och sydvästligaste Jämtland. I Norge är den känd från femtontalet lokaler i anslutning till den svenska utbredningen och i Dovreområdet. En viss tillbakagång har konstaterats i Sverige, dels från 1910-talet till 1950-talet och dels från 1950-talet till idag. Vid en inventering av arten 1992 hittades den på sammanlagt tjugotvå lokaler och det totala antalet uppgick till 2000 exemplar. Dovresnögräset har en nordlig eurasiatisk utbredning och finns förutom centralt i den skandinaviska bergkedjan i norra Sibirien och på öar norr därom från Svalbard och Novaja Semlja till Berings sund.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Phippsia - snögräs 
  • Art
    Phippsia concinna(Th. Fr.) Lindeb. - dovresnögräs
    Synonymer
    Catabrosa concinna

Växtplatsen för dovresnögräs är sent utsmälta snölegor (850–1325 m.ö.h.) på kalfjället. Övrig vegetation är ofta sparsam och substratet är oftast bar mineraljord. Kornstorleken är silt med inslag av grus i ytan och enstaka stenar och block. Markens lutning är i regel mycket liten varför växten ofta växer delvis nedsänkt i grunda vattensamlingar. När det gäller pH anges pH 6,0–6,8 för Phippsia concinna-samhället och under inventeringen 1992 bedömdes pH-förhållandena baserat på mossammansättningen vara intermediära till rika. Dovresnögräset växer tillsammans en mängd snölegearter, bl.a. lapparv Cerastium cerastoides, dvärgsyra Koenigia islandica, stennarv Sagina saginoides och snöbräcka Saxifraga rivularis. På mossidan kan nämnas liten snömossa Anthelia juratzkana, nordsnurrmossa Dicranoweisia crispula, skruvknölmossa Oncoporus virens, nordkällmossa Philonotis tomentella och kärrkrokmossa Warnstorfia exannulata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
En svag ökning av temperaturen under nittonhundratalet och således mindre och färre snölegor gör att platser som tidigare hyste dovresnögräs har växt igen med annan vegetation. Den allt surare nederbörden i de sydliga fjällen är ett hot som ökar. Det är lätt att tänka sig att en art som lever i smältvatten tar stor skada av lägre pH-värden i nederbörden.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Dovresnögräset utveckling i förhållande till, främst försurningen, bör noggrant följas i området. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Sprikjesnøgras, DK: Dovre-Snegræs.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens flora. Lund.

Elven, R. 1986. Kommentar til snøgras-slekta (Phippsia) og nyfunn av sprikesnøgras (Phippsia concinna) i Sor-Norge. Blyttia 44 : 126–133.

Gjaerevoll, O. 1956. The Plantcommunities of the Scandinavian Alpine Snow-beds. Det kgl norske videnskabers selskabs skrifter band I. Trondheim. Gjaerevoll, O. & Sørensen, N.A. 1954. Plantegeografiske problemer i Oppdalsfjellene. Blyttia 12: 117–152.

Holmberg, O.R. 1924. Die Gattung Phippsia und ihre Arten. Bot. Not. 77: 126–160.

Hylander, N. 1952. Nordisk kärlväxtflora. Stockholm.

Kilander, S. 1955. Kärlväxternas övre gränser på fjäll i sydvästra Jämtland samt angränsande delar av Härjedalen och Norge. Acta Phytogeographica Suecica 35.

Lange, T. 1935. Anteckningar till Jämtlandsfloran III; Fjällarter, Bot. Not. 88: 227–243.

Lange, T. 1938. Jämtlands kärlväxtflora. Acta botanica fennica 21.

Lönnell, N. 1993. Dovresnögräs Phippsia concinna i Sverige. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Lönnell, N. 1994. Återfynd av dovresnögräs - Phippsia concinna i Härjedalen och Jämtland. Rödbläran 6 (3–4): 16–19.

Smith, H. 1914. Catabrosa concinna Th. Fr. *algidiformis nov. subsp. und ihre Nächstverwandten. Svensk Bot. Tidskr. 8: 245–252.

Smith, H. 1920. Vegetationen och dess utvecklingshistoria i det centralsvenska högfjällsområdet. Norrländskt Handbibliotek 9.

Smith, H. 1957. En botanisk undersökning av Neans dalgång. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens avhandlingar i naturskyddsärenden nr 16.

Åström, S. 1998. Dovresnögräset – Phippsia concinna – på Blåhammarkläppen. Rödbläran 10 (2): 6–7.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Lönnell 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Phippsia - snögräs 
  • Art
    Phippsia concinna, (Th. Fr.) Lindeb. - dovresnögräs
    Synonymer
    Catabrosa concinna
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Lönnell 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.