Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  droppgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada guttulata
Droppgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 7–9 mm. Huvud och mellankropp svarta med röda teckningar på överläpp, käkar, kinder, ögonkanter och munsköldens främre del, samt på framrygg, skulderbucklor, vingplåtar, skutell och postskutell hos honan. Bakkroppen är röd med små gula sidofläckar åtminstone på ryggplåt 2–4, ibland dubblerade på ryggplåt 3–4. Ryggplåtarna har svarta teckningar i varierad utsträckning. En viktig karaktär hos honan är att bakskenbenets spets har tre små svarta tornar av närmast romboid form. Dessa är svagt utvecklade hos hanen och svåra att upptäcka. Hanen liknar honan men har gula teckningar i främre delen av ansiktet och mellankroppen med begränsade röda teckningar och ofta bara två små röda fläckar på skutellen. 
Utbredning
Länsvis förekomst för droppgökbi Observationer i  Sverige för droppgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Droppgökbi var länge endast känd från Skåne, Öland och Gotland. Under 2000-talets första decennium hände dock något oväntat. Först påträffades den som ny i Småland (Kalmar län) 2005, sedan ny för Blekinge 2007. Arten dök därefter upp i Närke, Uppland och Västmanland 2008 och slutligen i Dalarna och Gästrikland 2009. Därmed har den i stort sett täckt in hela värdartens utbredning. Denna drastiska expansion har inte funnit sin förklaring, men sammanfaller delvis med stora inventeringsinsatser med fällor (gulskålar) som fångar stora mängder blombesökande bin. Att arten på några år lyckats sprida sig till regioner där den tidigare saknats kan dock inte förklaras med annat än en faktisk spridningsvåg, sannolikt underlättad av mycket goda väderförhållanden. Huruvida expansionen beror på inflöde av migrerande djur är inte känt, men under några av de aktuella åren har andra biarter, som saknats hos oss, men finns söder om Östersjön, plötsligt dykt upp även här. Det är också för tidigt att bedöma om arten på sikt lyckas etablera sig i den mellansvenska delen av utbredningsområdet. Arten är inte påträffad i Norge eller Finland. I Danmark är arten känd sedan gammalt, men inga aktuella förekomster är kända (senaste belägg 1971). I övrigt förekommer arten i stora delar av Europa och vidare österut ända till Japan. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ac(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Droppgökbi har aktuella populationer Skåne, Blekingen, Småland, Närke, Västmanland, Uppland och på Öland. Det är dock osäkert om den finns kvar på Gotland (senste belägg 1942). Flera nya landskapsfynd tolkas som en tillfällig expansion norrut under de goda åren 2008-2009, men avsaknaden av fynd 2010 antyder kraftig fluktuation. De ev. tillbakagångarna i Skåne och på Gotland och det tidigare stora mörkertalet gör det svårt att skatta den faktiska populationstrenden. Värdarten Andrena labiata förekommer på frisk ängs- och betesmark samt örtrika torrbackar och har minskat i takt med igenväxningen av dessa. Båda arterna kan förväntas svara positivt på ett lätt bete med nöt på ogödslade naturbeten under förutsättning att det inte sker på försommaren och att mosaikstrukturer behålls så att teveronika inte helt betas bort. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (172-2000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i förekomstarean och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(ii,iv)).
Ekologi
Droppgökbi påträffas huvudsakligen på friska eller torra gräsmarker med örtrikt växttäcke. Vägkanter, bryn, buskmarker, golfbanor och igenväxande sandtag, såväl som mindre intensivt utnyttjade naturbetesmarker, inte sällan med fornminnen, är miljöer som arten rapporterats från. Den är boparasit hos blodsandbi Andrena labiata, en art som huvudsakligen samlar pollen från teveronika Veronica chamaedrys. Det innebär att goda bestånd av pollenkällan också indirekt har betydelse för droppgökbiet. Flygtiden sträcker sig från slutet av maj till slutet av juni. Hanar är bara rapporterade under de första veckorna av flygtiden. 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada guttulata Schenck, 1861 - droppgökbi Synonymer knölgetingbi

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ac(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Droppgökbi har aktuella populationer Skåne, Blekingen, Småland, Närke, Västmanland, Uppland och på Öland. Det är dock osäkert om den finns kvar på Gotland (senste belägg 1942). Flera nya landskapsfynd tolkas som en tillfällig expansion norrut under de goda åren 2008-2009, men avsaknaden av fynd 2010 antyder kraftig fluktuation. De ev. tillbakagångarna i Skåne och på Gotland och det tidigare stora mörkertalet gör det svårt att skatta den faktiska populationstrenden. Värdarten Andrena labiata förekommer på frisk ängs- och betesmark samt örtrika torrbackar och har minskat i takt med igenväxningen av dessa. Båda arterna kan förväntas svara positivt på ett lätt bete med nöt på ogödslade naturbeten under förutsättning att det inte sker på försommaren och att mosaikstrukturer behålls så att teveronika inte helt betas bort. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (172-2000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i förekomstarean och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(ii,iv)).
Längd 7–9 mm. Huvud och mellankropp svarta med röda teckningar på överläpp, käkar, kinder, ögonkanter och munsköldens främre del, samt på framrygg, skulderbucklor, vingplåtar, skutell och postskutell hos honan. Bakkroppen är röd med små gula sidofläckar åtminstone på ryggplåt 2–4, ibland dubblerade på ryggplåt 3–4. Ryggplåtarna har svarta teckningar i varierad utsträckning. En viktig karaktär hos honan är att bakskenbenets spets har tre små svarta tornar av närmast romboid form. Dessa är svagt utvecklade hos hanen och svåra att upptäcka. Hanen liknar honan men har gula teckningar i främre delen av ansiktet och mellankroppen med begränsade röda teckningar och ofta bara två små röda fläckar på skutellen. 

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för droppgökbi

Länsvis förekomst och status för droppgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för droppgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Droppgökbi var länge endast känd från Skåne, Öland och Gotland. Under 2000-talets första decennium hände dock något oväntat. Först påträffades den som ny i Småland (Kalmar län) 2005, sedan ny för Blekinge 2007. Arten dök därefter upp i Närke, Uppland och Västmanland 2008 och slutligen i Dalarna och Gästrikland 2009. Därmed har den i stort sett täckt in hela värdartens utbredning. Denna drastiska expansion har inte funnit sin förklaring, men sammanfaller delvis med stora inventeringsinsatser med fällor (gulskålar) som fångar stora mängder blombesökande bin. Att arten på några år lyckats sprida sig till regioner där den tidigare saknats kan dock inte förklaras med annat än en faktisk spridningsvåg, sannolikt underlättad av mycket goda väderförhållanden. Huruvida expansionen beror på inflöde av migrerande djur är inte känt, men under några av de aktuella åren har andra biarter, som saknats hos oss, men finns söder om Östersjön, plötsligt dykt upp även här. Det är också för tidigt att bedöma om arten på sikt lyckas etablera sig i den mellansvenska delen av utbredningsområdet. Arten är inte påträffad i Norge eller Finland. I Danmark är arten känd sedan gammalt, men inga aktuella förekomster är kända (senaste belägg 1971). I övrigt förekommer arten i stora delar av Europa och vidare österut ända till Japan. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada guttulataSchenck, 1861 - droppgökbi
    Synonymer
    knölgetingbi

Droppgökbi påträffas huvudsakligen på friska eller torra gräsmarker med örtrikt växttäcke. Vägkanter, bryn, buskmarker, golfbanor och igenväxande sandtag, såväl som mindre intensivt utnyttjade naturbetesmarker, inte sällan med fornminnen, är miljöer som arten rapporterats från. Den är boparasit hos blodsandbi Andrena labiata, en art som huvudsakligen samlar pollen från teveronika Veronica chamaedrys. Det innebär att goda bestånd av pollenkällan också indirekt har betydelse för droppgökbiet. Flygtiden sträcker sig från slutet av maj till slutet av juni. Hanar är bara rapporterade under de första veckorna av flygtiden. 

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Teveronika är begärlig av betesdjur och betas snabbt bort, särskilt av får. Därför missgynnas både blodsandbi och droppgökbi av högt betestryck. Situationen har länge varit prekär för arten, med få förekomster. I och med den senaste utvecklingen har hotsituationen förbättrats något. 


Påverkan
  • Igenväxning (Viss positiv effekt)
Arten bör särskilt eftersökas på de platser i Svealand där den observerats under senare år för att se om den lyckats etablera sig. För närvarande påkallar inte artens situation några riktade skötselåtgärder. I kärnområdena på Öland och Gotland bör dock alltför hårt bete med får undvikas på de lokaler där arten är känd. 

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1-281.

Edwards, R. & Telfer, M. (red.) 2001. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland. Part 3. Bees, Wasps and Ants Recording Society.

Falk, S.J. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation, no. 35. Peterborough.

Janzon L.-Å., Svensson B.G. & Erlandsson S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112: 93-99.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80: 7-52.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Westrich P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart. 972 s.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada guttulata, Schenck, 1861 - droppgökbi
    Synonymer
    knölgetingbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.