Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  druvsjöpung

Organismgrupp Manteldjur Molgula siphonalis
Druvsjöpung Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten solitär, äggformig art som sitter löst nedgrävd, och vars mantel ibland har så många och långa rothår att djuren ser ”raggiga” ut.

En solitär och äggformig art som växer upprätt och blir på sin höjd drygt 2 cm lång. På mantelns yta finns flera långa utskott (rothår), som ibland bildar en tät ragg. På rothåren sitter ofta sandkorn, småsten, skalfragment, lerpartiklar och foraminiferer (skalamöbor). Manteln är tunn och något genomskinlig. Atrialsifonen, som är betydligt längre än munsifonen, är slät och saknar såväl rothår som påväxt. Den sitter mitt på djurets översida, medan den betydligt kortare munsifonen är förskjuten något framåt och åt sidan. När atrialsifonen är fullt utsträckt blir den så tunn och genomskinlig att man kan se muskelbanden i den. Helhetsintrycket kan därför bli att djuret liknar en havsborstmask som sticker upp ur en sandboll. Området runt sifonernas bas är oftast slätt och saknar såväl påväxt som rothår. Den stora skillnaden i sifonernas längd är karakteristisk för arten.
Inre anatomi: Gälkorgen har ungefär 15 större, grenade (bipinnata) muntentakler, varav en del kan vara mycket stora. Dessutom finns många mindre, ogrenade muntentakler. Gälkorgen har sju veck på vardera sidan, vilka vart och ett har 4-6 (hos äldre individer upp till 12) längsgående blodkärl. Gälspringorna är långsmala och kan vara lätt böjda. Flimmerorganet är hästskoformigt med öppningen mot vänster. Rygglisten är bred och slät, dvs. saknar flikar längs kanten. Första delen av tarmen är smal, andra delen av tarmslingan är lös, lätt böjd och tydligt ”öppen”. Den senare delen av tarmslingan ligger runt vänstra gonaden, medan den högra gonaden ligger precis ovanför den relativt stora och lätt böjda njursäcken. Varje gonad innehåller ett stort ovarium, på vilket det sitter många mindre testiklar. Magen är relativt kort och omgiven av tarmkörtlar. Analöppningen har en nedåtböjd och läpplik kant som sitter fast på gälkorgens utsida.
Utbredning
Länsvis förekomst för druvsjöpung Observationer i  Sverige för druvsjöpung
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer druvsjöpung i Bohuslän (på Lophelia-revet i Säcken). Därifrån sträcker sig dess utbredningsområde vidare upp längs Norges kust till Vita havet och Svalbard samt västerut till Färöarna, Island, Grönland och de arktiska delarna av östra Nordamerika (söderut till Maine).
Jägerskiöld påträffade arten på en lokal i Säckenområdet, och därtill föreligger ett sentida troligt fynd i Kosterområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En solitär sjöpung med karakteristiska långa och talrika kutikulahår. Arten är täckt av fina skal- och sandpartiklar. Det totala utbredningsområdet inkluderar Västra Norge, Färöarna, Spetsbergen, Island samt Vita havet. I svenska vatten endast känd från Bohuslän. Jägerskiöld gjorde ett fynd av arten i Säckenområdet, därtill ett sentida troligt fynd i Kosterområdet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Druvsjöpung sitter löst nedgrävd i bottenmaterialet, förankrad med sina rottrådar. Det förekommer också att den sitter fast på ett hårdare underlag, t.ex. ett skal i en lös grusbotten, med en liten del av undersidan. Den är solitär och sitter varken tillsammans med andra individer av den egna arten eller med andra arter. Arten lever på mjuka bottnar eller skalgrus på 30-100 meters djup (det största dokumenterade djupet är 300 m).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Stolidobranchiata, Familj Molgulidae (kulsjöpungar), Släkte Molgula, Art Molgula siphonalis M.Sars, 1859 - druvsjöpung Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En solitär sjöpung med karakteristiska långa och talrika kutikulahår. Arten är täckt av fina skal- och sandpartiklar. Det totala utbredningsområdet inkluderar Västra Norge, Färöarna, Spetsbergen, Island samt Vita havet. I svenska vatten endast känd från Bohuslän. Jägerskiöld gjorde ett fynd av arten i Säckenområdet, därtill ett sentida troligt fynd i Kosterområdet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten solitär, äggformig art som sitter löst nedgrävd, och vars mantel ibland har så många och långa rothår att djuren ser ”raggiga” ut.

En solitär och äggformig art som växer upprätt och blir på sin höjd drygt 2 cm lång. På mantelns yta finns flera långa utskott (rothår), som ibland bildar en tät ragg. På rothåren sitter ofta sandkorn, småsten, skalfragment, lerpartiklar och foraminiferer (skalamöbor). Manteln är tunn och något genomskinlig. Atrialsifonen, som är betydligt längre än munsifonen, är slät och saknar såväl rothår som påväxt. Den sitter mitt på djurets översida, medan den betydligt kortare munsifonen är förskjuten något framåt och åt sidan. När atrialsifonen är fullt utsträckt blir den så tunn och genomskinlig att man kan se muskelbanden i den. Helhetsintrycket kan därför bli att djuret liknar en havsborstmask som sticker upp ur en sandboll. Området runt sifonernas bas är oftast slätt och saknar såväl påväxt som rothår. Den stora skillnaden i sifonernas längd är karakteristisk för arten.
Inre anatomi: Gälkorgen har ungefär 15 större, grenade (bipinnata) muntentakler, varav en del kan vara mycket stora. Dessutom finns många mindre, ogrenade muntentakler. Gälkorgen har sju veck på vardera sidan, vilka vart och ett har 4-6 (hos äldre individer upp till 12) längsgående blodkärl. Gälspringorna är långsmala och kan vara lätt böjda. Flimmerorganet är hästskoformigt med öppningen mot vänster. Rygglisten är bred och slät, dvs. saknar flikar längs kanten. Första delen av tarmen är smal, andra delen av tarmslingan är lös, lätt böjd och tydligt ”öppen”. Den senare delen av tarmslingan ligger runt vänstra gonaden, medan den högra gonaden ligger precis ovanför den relativt stora och lätt böjda njursäcken. Varje gonad innehåller ett stort ovarium, på vilket det sitter många mindre testiklar. Magen är relativt kort och omgiven av tarmkörtlar. Analöppningen har en nedåtböjd och läpplik kant som sitter fast på gälkorgens utsida.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för druvsjöpung

Länsvis förekomst och status för druvsjöpung baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för druvsjöpung

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer druvsjöpung i Bohuslän (på Lophelia-revet i Säcken). Därifrån sträcker sig dess utbredningsområde vidare upp längs Norges kust till Vita havet och Svalbard samt västerut till Färöarna, Island, Grönland och de arktiska delarna av östra Nordamerika (söderut till Maine).
Jägerskiöld påträffade arten på en lokal i Säckenområdet, och därtill föreligger ett sentida troligt fynd i Kosterområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Molgulidae - kulsjöpungar 
  • Släkte
    Molgula  
  • Art
    Molgula siphonalisM.Sars, 1859 - druvsjöpung

Druvsjöpung sitter löst nedgrävd i bottenmaterialet, förankrad med sina rottrådar. Det förekommer också att den sitter fast på ett hårdare underlag, t.ex. ett skal i en lös grusbotten, med en liten del av undersidan. Den är solitär och sitter varken tillsammans med andra individer av den egna arten eller med andra arter. Arten lever på mjuka bottnar eller skalgrus på 30-100 meters djup (det största dokumenterade djupet är 300 m).

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Eftersom arten är så dåligt känd är det svårt att uttala sig om eventuella hot
Då hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En ökad kunskap om arten, dess ekologi och status i svenska vatten är önskvärd
Namngivning: Molgula siphonalis M. Sars, 1859. Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania 1858: 65.
Etymologi: siphonalis = rörliknande; sipho (lat. av gr. siphon) = rör; suffixet -alis (lat.)
Uttal: [Mólgula sifonális]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Molgulidae - kulsjöpungar 
  • Släkte
    Molgula  
  • Art
    Molgula siphonalis, M.Sars, 1859 - druvsjöpung
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).