Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dunmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Tinea dubiella
Dunmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En brunaktig mal med en mörk fläck i diskfältet och en större på diskfältets tvärribba. Larven lever bl.a. på päls och fjädrar i fågelbon och hönshus. Den har bara hittats tre gånger i Sverige.

Vingspann 9–15 mm. Huvudet har rostfärgade, hårlika fjäll och antennen når nästan ut till framvingens spets hos hanen, till ungefär tre fjärdedelar hos honan. Framvingen är ganska mörkt smutsbrun med måttlig glans. På vingytan finns ­oftast bara en mörkbrun fläck vid diskfältets tvärribba, men ibland kan även en liten, mörk fläck synas längre in på vingen och ytterligare en inne i diskfältet. Hyalinfläcken, strax under framvingens framkant nära basen, är mycket smal och kan bara urskiljas med svårighet. Bakvingen är brungrå, något ljusare mot basen. Arten kan knappast skiljas från pälsmal Tinea pellionella men är något mörkare, i synnerhet bakvingen och dess fransar. Den kan förväxlas även med andra arter inom släktet, men de kan skiljas åt på genitalierna. 

Larven är vit med rödbrunt huvud och mörkbrun nackplåt.

Genitalier: Hangenitalierna skiljer sig från dem hos T.?pellionella genom att spetsen på uncus är ­tvådelad och att aedeagus har ganska korta, tunna, nästan jämnsmala cornuti, som slutar i en liten kort, böjd spets (syns inte på bilden). Hos honan är sterigma tydligt uppsvälld under det U-formiga ­gapet mellan de bakre loberna. Denna ansvällning har två rundade, halvt ­genomskinliga strukturer, som övriga arter ­saknar eller på sin höjd har mycket svagt antydda. Antrum har ett par sklerotiserade sidoförstärkningar. Honans genitalier liknar i stort sett dem hos T.?pellionella men kan skiljas på antrums genomskinliga strukturer och på att signa har 2–5 borst som sitter på korta socklar som har formen av stympade koner.
Utbredning
Länsvis förekomst för dunmal Observationer i  Sverige för dunmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har dunmal bara hittats vid tre tillfällen, i sydöstra Skåne (St. Köpinge 23 juli 1967) och på Öland (Högby 18 juli 1976 respektive Ottenby 8 augusti samma år). Samtliga dessa fynd kan ha varit tillfälliga, men arten kan också finnas i de sydliga landskapen utan att man hittills uppmärksammat den. Från Danmark känner man arten från den sydligare halvan och Bornholm. Det finns inga fynd från Norge eller Finland. Arten är i övrigt spridd över hela det holarktiska området men också i flera regioner på södra halvklotet (Australien, Nya Zeeland, Sydafrika etc.).

 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Dunmal är bara känd från två lokaler i vårt land, Stora Köpinge i Skåne (1967) och Öland (1976). Arten bör i vårt land endast kunna utvecklas i något uppvärmda uthus såsom duvslag, hönshus (äldre typ), o.d. Den kan också utvecklas i fågelbon inne i lador och ladugårdar. Arten befinner sig säkert på sin nordgräns här och dess förekomst gynnas av milda vintrar. Larven lever i en cylindrisk eller spolformad säck av det material larven livnär sig på (ull, fjädrar, päls, o.d.). Arten tillhör den grupp malar som är svåra att spåra upp. Inga direkta hot föreligger mot arten annat än att mindre och "ostädade" lantbruk försvinner i den allmänna jordbruksrationaliseringen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Dunmal är i naturen förknippad med fågelbon t.ex. från ladusvala Hirundo rustica, men hittas oftast i uthus t.ex. hönshus. Arten kan även före­komma inomhus. Fullbildade fjärilar kan påträffas under hög- och eftersommaren. Larven äter ylle, hår, fjädrar. Man har även hittat larver i spybollar från ugglor. I övrigt är levnadssättet ungefär detsamma som hos T.?pellionella
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· djur
· djur
· rödmyror
· rödmyror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Tinea, Art Tinea dubiella Stainton, 1859 - dunmal Synonymer Tinea turicencis Müller-Rutz, 1920, mörk pälsmal

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Dunmal är bara känd från två lokaler i vårt land, Stora Köpinge i Skåne (1967) och Öland (1976). Arten bör i vårt land endast kunna utvecklas i något uppvärmda uthus såsom duvslag, hönshus (äldre typ), o.d. Den kan också utvecklas i fågelbon inne i lador och ladugårdar. Arten befinner sig säkert på sin nordgräns här och dess förekomst gynnas av milda vintrar. Larven lever i en cylindrisk eller spolformad säck av det material larven livnär sig på (ull, fjädrar, päls, o.d.). Arten tillhör den grupp malar som är svåra att spåra upp. Inga direkta hot föreligger mot arten annat än att mindre och "ostädade" lantbruk försvinner i den allmänna jordbruksrationaliseringen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En brunaktig mal med en mörk fläck i diskfältet och en större på diskfältets tvärribba. Larven lever bl.a. på päls och fjädrar i fågelbon och hönshus. Den har bara hittats tre gånger i Sverige.

Vingspann 9–15 mm. Huvudet har rostfärgade, hårlika fjäll och antennen når nästan ut till framvingens spets hos hanen, till ungefär tre fjärdedelar hos honan. Framvingen är ganska mörkt smutsbrun med måttlig glans. På vingytan finns ­oftast bara en mörkbrun fläck vid diskfältets tvärribba, men ibland kan även en liten, mörk fläck synas längre in på vingen och ytterligare en inne i diskfältet. Hyalinfläcken, strax under framvingens framkant nära basen, är mycket smal och kan bara urskiljas med svårighet. Bakvingen är brungrå, något ljusare mot basen. Arten kan knappast skiljas från pälsmal Tinea pellionella men är något mörkare, i synnerhet bakvingen och dess fransar. Den kan förväxlas även med andra arter inom släktet, men de kan skiljas åt på genitalierna. 

Larven är vit med rödbrunt huvud och mörkbrun nackplåt.

Genitalier: Hangenitalierna skiljer sig från dem hos T.?pellionella genom att spetsen på uncus är ­tvådelad och att aedeagus har ganska korta, tunna, nästan jämnsmala cornuti, som slutar i en liten kort, böjd spets (syns inte på bilden). Hos honan är sterigma tydligt uppsvälld under det U-formiga ­gapet mellan de bakre loberna. Denna ansvällning har två rundade, halvt ­genomskinliga strukturer, som övriga arter ­saknar eller på sin höjd har mycket svagt antydda. Antrum har ett par sklerotiserade sidoförstärkningar. Honans genitalier liknar i stort sett dem hos T.?pellionella men kan skiljas på antrums genomskinliga strukturer och på att signa har 2–5 borst som sitter på korta socklar som har formen av stympade koner.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dunmal

Länsvis förekomst och status för dunmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dunmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har dunmal bara hittats vid tre tillfällen, i sydöstra Skåne (St. Köpinge 23 juli 1967) och på Öland (Högby 18 juli 1976 respektive Ottenby 8 augusti samma år). Samtliga dessa fynd kan ha varit tillfälliga, men arten kan också finnas i de sydliga landskapen utan att man hittills uppmärksammat den. Från Danmark känner man arten från den sydligare halvan och Bornholm. Det finns inga fynd från Norge eller Finland. Arten är i övrigt spridd över hela det holarktiska området men också i flera regioner på södra halvklotet (Australien, Nya Zeeland, Sydafrika etc.).

 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Tinea  
  • Art
    Tinea dubiellaStainton, 1859 - dunmal
    Synonymer
    Tinea turicencis Müller-Rutz, 1920
    mörk pälsmal

Dunmal är i naturen förknippad med fågelbon t.ex. från ladusvala Hirundo rustica, men hittas oftast i uthus t.ex. hönshus. Arten kan även före­komma inomhus. Fullbildade fjärilar kan påträffas under hög- och eftersommaren. Larven äter ylle, hår, fjädrar. Man har även hittat larver i spybollar från ugglor. I övrigt är levnadssättet ungefär detsamma som hos T.?pellionella

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Inomhusmiljöer

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· djur - Animalia (Viktig)
· rödmyror - Myrmica (Har betydelse)
Namngivning: Tinea dubiella Stainton, 1859. Entomologist’s Weekly Intell. 6: 183. Synonym: Tinea turicencis Müller-Rutz, 1920. Svensk synonym: mörk pälsmal.

Etymologi: dubiella = den lilla tveksamma; dubius (lat.) = tveksam, syftar på dess stora likhet med pälsmalen T.?­pellionella; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Tínea dubiélla]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Tinea  
  • Art
    Tinea dubiella, Stainton, 1859 - dunmal
    Synonymer
    Tinea turicencis Müller-Rutz, 1920
    mörk pälsmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008.