Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärgfjällskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lepiota echinella
Dvärgfjällskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dvärgfjällskivlingen bildar helt små fruktkroppar, hatten blir 1–3 cm bred och foten 2–3 cm hög och 1–3 mm tjock. Både hatten och foten har vitbruna till rödbruna fjäll på vit botten. Sporerna är 5–7 x 3,5–4 µm.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärgfjällskivling Observationer i  Sverige för dvärgfjällskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen är rapporterad från tre områden i Sverige med en koncentration till Mittlandsområdet på Öland där tretton fynd har gjorts. I Skåne finns nio fynd, varav fyra från 1940-talet, och dessutom finns ett fynd från Värmland. Svampen är även funnen på nordöstra Jylland i Danmark, där den är rödlistad. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i lövförna och andra växtrester i ädellövskog, hässlen och lund på kalkrik mark. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortsätta minska, framför allt p.g.a. igenväxning av buskrika fodermarker med mosaikstruktur. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (400-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (75). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (112-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Dvärgfjällskivling är en nedbrytare som förekommer i små grupper bland lövförna och andra växtrester på kalkrik, gärna betad mark i torra hässlen. Ibland växer den i grässvål i naturbetesmark i närheten av enbuskar, men då alltid i hasselrika, extensivt betade områden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Lepiota (fjällskivlingar), Art Lepiota echinella Quél. & G.E. Bernard, 1888 - dvärgfjällskivling Synonymer Lepiota setulosa J. E. Lange

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i lövförna och andra växtrester i ädellövskog, hässlen och lund på kalkrik mark. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortsätta minska, framför allt p.g.a. igenväxning av buskrika fodermarker med mosaikstruktur. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (400-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (75). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (112-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Dvärgfjällskivlingen bildar helt små fruktkroppar, hatten blir 1–3 cm bred och foten 2–3 cm hög och 1–3 mm tjock. Både hatten och foten har vitbruna till rödbruna fjäll på vit botten. Sporerna är 5–7 x 3,5–4 µm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärgfjällskivling

Länsvis förekomst och status för dvärgfjällskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärgfjällskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen är rapporterad från tre områden i Sverige med en koncentration till Mittlandsområdet på Öland där tretton fynd har gjorts. I Skåne finns nio fynd, varav fyra från 1940-talet, och dessutom finns ett fynd från Värmland. Svampen är även funnen på nordöstra Jylland i Danmark, där den är rödlistad. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lepiota - fjällskivlingar 
  • Art
    Lepiota echinellaQuél. & G.E. Bernard, 1888 - dvärgfjällskivling
    Synonymer
    Lepiota setulosa J. E. Lange

Dvärgfjällskivling är en nedbrytare som förekommer i små grupper bland lövförna och andra växtrester på kalkrik, gärna betad mark i torra hässlen. Ibland växer den i grässvål i naturbetesmark i närheten av enbuskar, men då alltid i hasselrika, extensivt betade områden.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Arten är beroende av att den miljö den är knuten till förekommer i rimlig omfattning i landskapet. En upphörd betesdrift, med åtföljande igenväxning från öppna och halvöppna miljöer till helt slutna, kommer att missgynna arten. Om igenväxningen fortskrider så att lövträden successivt ersätts av barrträd innebär det ett hot mot artens fortlevnad i området. Även avverkning och körskador eller markberedning är konkreta hot på kända växtplatser.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
De extensivt betade mosaikmiljöerna hålls i fortsatt hävd, kompletterat med naturvårdsinriktade skogliga åtgärder i syfte att upprätthålla en viss luckighet. På sikt bör fler områden i anslutning till kända lokaler skötas på liknande sätt, för att nyetablering ska kunna bli möjlig.
Utländska namn – DK: Finskœllet Parasolhat, FI: Niittyukonsieni.

Hansen, L. & Knudsen, H. (Eds) 1992. Nordic Macromycetes, Vol. 2. sid. 220. Nordsvamp, Copenhagen.

Moser, M. 1983. Die Röhrlinge und Blätterpilze. Kleine Kryptogamenflora. Band II b/2 sid. 243.

Rald, E. 1992. 1991- et godt år for parasolhatte. Svampe 1992/26: 33–39.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lepiota - fjällskivlingar 
  • Art
    Lepiota echinella, Quél. & G.E. Bernard, 1888 - dvärgfjällskivling
    Synonymer
    Lepiota setulosa J. E. Lange
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.