Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärgplacodlav

Organismgrupp Lavar Squamarina pachylepidea
Dvärgplacodlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dvärg-placodlav är en skorplav med bladlikt fjällig, 10–15 mm stor bål. Bålfjällen är gulgrönaktiga och ofta något gulpruinösa med kantlober som är 2–3 mm långa och 1–2 mm breda. Den är alltså mer smallobig än de övriga Squamarina-arterna i Sverige. Loberna har ett tydligt barkskikt på undersidan av loberna. Apothecier är vanliga och har en ockrafärgad till rödaktig skiva som ofta är gulgrönaktigt pruinös. Sporerna är 7–10 × 4,0–5,5 µm. Bålen reagerar Pd+ orange. Squamarina pachylepidea påminner i sitt utseende mycket om den allmänna arten kvartslav Protoparmeliopsis muralis men denna har en bål som reagerar Pd+ gult eller Pd– och saknar ett tydligt barkskikt på undersidan av loberna.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärgplacodlav Observationer i  Sverige för dvärgplacodlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är endast känd från ön Lilla Röknen i Vättern i Närke där den hittades 1869. Arten är eftersökt två gånger (senast 1997) utan att återfinnas. I övrigt är arten endast känd från en lokal i Norge i Gudbrandsdalen och möjligen från Alperna. Arten beskrevs 1871 och typmaterialet kommer från Lilla Röknen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Hittades först på en ö i norra Vättern år 1869 varifrån den beskrevs. Där är den eftersökt två gånger (senast 1997) utan att återfinnas. Under 2008 hittades den på en udde vid Vättern i Närke. Växer på exponerade strandklippor av hård grönsten. Antalet reproduktiva individer skattas till 45 (10-90). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-25). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Den växte på exponerade sydvända strandklippor av hård grönsten. Praktiskt taget samtliga följearter som fanns där 1869 återfanns 1997 som t.ex. knagglav Toninia sedifolia och praktlav Xanthoria elegans.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Squamarinaceae, Släkte Squamarina (placodlavar), Art Squamarina pachylepidea (Hellb.) Poelt - dvärgplacodlav Synonymer Placodium saxicolum ssp. pachylepideum Hellb., Lecanora crassa ssp. pachylepidea (Hellb.) Th.Fr., Placodium saxicola var. pachylepideum Hellb., dvärg-placodlav

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Hittades först på en ö i norra Vättern år 1869 varifrån den beskrevs. Där är den eftersökt två gånger (senast 1997) utan att återfinnas. Under 2008 hittades den på en udde vid Vättern i Närke. Växer på exponerade strandklippor av hård grönsten. Antalet reproduktiva individer skattas till 45 (10-90). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-25). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Dvärg-placodlav är en skorplav med bladlikt fjällig, 10–15 mm stor bål. Bålfjällen är gulgrönaktiga och ofta något gulpruinösa med kantlober som är 2–3 mm långa och 1–2 mm breda. Den är alltså mer smallobig än de övriga Squamarina-arterna i Sverige. Loberna har ett tydligt barkskikt på undersidan av loberna. Apothecier är vanliga och har en ockrafärgad till rödaktig skiva som ofta är gulgrönaktigt pruinös. Sporerna är 7–10 × 4,0–5,5 µm. Bålen reagerar Pd+ orange. Squamarina pachylepidea påminner i sitt utseende mycket om den allmänna arten kvartslav Protoparmeliopsis muralis men denna har en bål som reagerar Pd+ gult eller Pd– och saknar ett tydligt barkskikt på undersidan av loberna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärgplacodlav

Länsvis förekomst och status för dvärgplacodlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärgplacodlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är endast känd från ön Lilla Röknen i Vättern i Närke där den hittades 1869. Arten är eftersökt två gånger (senast 1997) utan att återfinnas. I övrigt är arten endast känd från en lokal i Norge i Gudbrandsdalen och möjligen från Alperna. Arten beskrevs 1871 och typmaterialet kommer från Lilla Röknen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Squamarinaceae  
  • Släkte
    Squamarina - placodlavar 
  • Art
    Squamarina pachylepidea(Hellb.) Poelt - dvärgplacodlav
    Synonymer
    Placodium saxicolum ssp. pachylepideum Hellb.
    Lecanora crassa ssp. pachylepidea (Hellb.) Th.Fr.
    Placodium saxicola var. pachylepideum Hellb.
    dvärg-placodlav

Den växte på exponerade sydvända strandklippor av hård grönsten. Praktiskt taget samtliga följearter som fanns där 1869 återfanns 1997 som t.ex. knagglav Toninia sedifolia och praktlav Xanthoria elegans.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Sjöar

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Lokalen är i stort sett oförändrad. Då arten inte är sedd sedan 1869 är hotbilden oklar.

Påverkan
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
Lokalen är mycket artrik och måste skyddas. Arten måste ytterligare eftersökas.

Hellbom, P. J. 1871. Nerikes lafflora. Örebro.

Hellbom, P. J. 1871. Om Nerikes Lafvegetation. Kongl. Svenska Vetenskapsakad. Handl. ser. 2, 9(11): 1–91.

Poelt, J. 1958. Die lobaten Arten der Flechtengattung Lecanora Ach. Sensu ampl. In der Holarktis. Mitt. Bot. StSamml. Munch. 2: 411–589.

Timdal, E. 1983. The genus Squamarina in Scandinavia. Lichenologist 15: 169–179.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Squamarinaceae  
  • Släkte
    Squamarina - placodlavar 
  • Art
    Squamarina pachylepidea, (Hellb.) Poelt - dvärgplacodlav
    Synonymer
    Placodium saxicolum ssp. pachylepideum Hellb.
    Lecanora crassa ssp. pachylepidea (Hellb.) Th.Fr.
    Placodium saxicola var. pachylepideum Hellb.
    dvärg-placodlav
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.