Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärgserradella

Organismgrupp Kärlväxter Ornithopus perpusillus
Dvärgserradella Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dvärgserradella är en ettårig ört med 0,5–3 dm långa, nedliggande, finludna stjälkar. Bladen är mångpariga (vanligen 5–10 par) med uddblad. Blommorna sitter i 3–6- blommiga, trådfint skaftade huvuden i bladvecken. Kronan är 3–4 mm lång och vit med röda nerver. Baljorna är 1–2 cm långa, utstående, vanligen något uppåtböjda, m el m håriga, ledade samt har en klo i spetsen. Fruktsamlingen liknar härigenom en fågelfot. Arten blommar från juni till augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärgserradella Observationer i  Sverige för dvärgserradella
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dvärgserradella är etablerad i Skåne, främst i östra delen (50-tal lokaler), samt i Blekinge (10-tal lokaler), Västergötland (2), på Öland (1), i östra Småland (5) och Halland (2). Längre norrut är den tillfällig. Den upptäcktes i Sverige först omkring 1835 och är, åtminstone delvis, inkommen med gräsfrö från Tyskland. Arten har möjligen blivit något vanligare i Skåne under 1900-talet. Troligen beror ökningen i så fall på att tidigare åkrar blivit insådda med frö av hårdsvingel Festuca stricta vari dvärgserradella funnits med som förorening. De två arterna växer ofta tillsammans. I övriga Norden förekommer dvärgserradella endast i Danmark. Världsutbredningen omfattar resten av Europa, Nordafrika och Kanarieöarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Främst i Skåne (50-tal lokaler), i övriga landskap Öland, Blekinge, Småland, Västergötland och Halland finns enstaka lokaler. Växer bland annat på sandhedar och dyner, vägslänter och trädesåkrar. Arten är konkurrenssvag olika typer av igenväxning misgynnar den. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2500-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 228 (175-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Dvärgserradella växer på närings-, humus- och kalkfattiga sandhedar och dyner, ruderatmark, vägslänter, i trädesåkrar eller trädgårdar. Sandhedarna karakteriseras av borsttåtel Corynephorus canescens. Arten är konkurrenssvag i tät vegetation och trivs bäst i sparsam växtlighet på fläckvis obevuxen mark med visst slitage.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Ornithopus (serradellor), Art Ornithopus perpusillus L. - dvärgserradella Synonymer Klovicker

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Främst i Skåne (50-tal lokaler), i övriga landskap Öland, Blekinge, Småland, Västergötland och Halland finns enstaka lokaler. Växer bland annat på sandhedar och dyner, vägslänter och trädesåkrar. Arten är konkurrenssvag olika typer av igenväxning misgynnar den. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2500-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 228 (175-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv)c(iv)).
Dvärgserradella är en ettårig ört med 0,5–3 dm långa, nedliggande, finludna stjälkar. Bladen är mångpariga (vanligen 5–10 par) med uddblad. Blommorna sitter i 3–6- blommiga, trådfint skaftade huvuden i bladvecken. Kronan är 3–4 mm lång och vit med röda nerver. Baljorna är 1–2 cm långa, utstående, vanligen något uppåtböjda, m el m håriga, ledade samt har en klo i spetsen. Fruktsamlingen liknar härigenom en fågelfot. Arten blommar från juni till augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärgserradella

Länsvis förekomst och status för dvärgserradella baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärgserradella

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dvärgserradella är etablerad i Skåne, främst i östra delen (50-tal lokaler), samt i Blekinge (10-tal lokaler), Västergötland (2), på Öland (1), i östra Småland (5) och Halland (2). Längre norrut är den tillfällig. Den upptäcktes i Sverige först omkring 1835 och är, åtminstone delvis, inkommen med gräsfrö från Tyskland. Arten har möjligen blivit något vanligare i Skåne under 1900-talet. Troligen beror ökningen i så fall på att tidigare åkrar blivit insådda med frö av hårdsvingel Festuca stricta vari dvärgserradella funnits med som förorening. De två arterna växer ofta tillsammans. I övriga Norden förekommer dvärgserradella endast i Danmark. Världsutbredningen omfattar resten av Europa, Nordafrika och Kanarieöarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Ornithopus - serradellor 
  • Art
    Ornithopus perpusillusL. - dvärgserradella
    Synonymer
    Klovicker

Dvärgserradella växer på närings-, humus- och kalkfattiga sandhedar och dyner, ruderatmark, vägslänter, i trädesåkrar eller trädgårdar. Sandhedarna karakteriseras av borsttåtel Corynephorus canescens. Arten är konkurrenssvag i tät vegetation och trivs bäst i sparsam växtlighet på fläckvis obevuxen mark med visst slitage.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Skogsplantering, igenväxning och uppodling är de huvudsakliga hoten mot dvärgserradellan. Vid för svagt betestryck kan ljung ta överhanden. I betesmark missgynnas arten om grässvålen blir jämn och sluten. Även gödsling är ett hot.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Det är nödvändigt att dvärgserradellans lokaler hålls öppna, helst genom bete, så att markblottor uppkommer. Gödsling bör undvikas. Vägkantsförekomsterna bör man ta hänsyn till vid slåtter, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Dvergserradella, DK: Liden Fugleklo, FI: Kääpiölinnunjalka, GB: Bird´s-foot.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3-49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Ivararsson, G. 1993. Dvärgserradella Ornithopus perpusillus funnen i Habo. Calluna 10 (2): 20–21.

Jessen, K. 1931. The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papilionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Johansson, K.-A. & Carlsson, R.-G. 1995. Dvärgseradella Ornithopus perpusillus påträffad på Öland. Krutbrännaren 4 (3): 97.

Johansson, K.-A. 2005. Dvärgserradella (Ornithopus perpusillus) funnen i Segerstorp utanför Skövde. Calluna 22 (4): 17.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Olsson, K.-A. 1983. Floran i Fjälkestad. Svensk Bot. Tidskr. 77: 367–409.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Weimarck, H. 1950. Bidrag till Skånes flora. 45. Some phytogeographical aspects of the Scanian flora. Bot. Not. 103: 133–144.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Ornithopus - serradellor 
  • Art
    Ornithopus perpusillus, L. - dvärgserradella
    Synonymer
    Klovicker
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.