Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärgsparv

Organismgrupp Fåglar Emberiza pusilla
Dvärgsparv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dvärgsparven är en liten sparvfågel, endast 12–14 cm i kroppslängd. Den har ett iögonenfallande rödbrunt huvud, med svarta band på hjässans sidor, och vit ögonring. Övriga dräktdetaljer påminner en hel del om sävsparvens, dvs. brun-svartstrimmig ovansida och ljus undersida med smala mörka streck.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärgsparv Observationer i  Sverige för dvärgsparv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dvärgsparven anträffades i Sverige första gången 1815 i Lund. Nästa fynd gjordes 1911 nära Kiruna. Under 1950- och 1960-talen rapporterades flera häckningar från Lappland och Norrbotten och 1965 rapporterades flera par och ett drygt tiotal hanar vid Luspebryggan i Lule lappmark. Åren 1975–2008 konstaterades häckningar vid Luspebryggan 1976–77 och 1979 varefter den sannolikt häckat nästan årligen, vid Överkalix 1976, i Padjelanta 1984, vid Larve i Lule lappmark 1987, vid Ammarnäs i Lycksele lappmark 1983 (trolig häckning) och 1992, i Vadvetjåkka i Torne lappmark 1993, på Haparanda Sandskär 1994, 2002, 2004 och 2006, i Pite skärgård 1995 (trolig häckning), utanför Sorsele i Lycksele lappmark 1996, vid Vuollerim i Lule lappmark 1996, norr om Jokkmokk 2001, i Kiruna kommun 2002, i norra Lappland 2004, i Pajala 2004 (trolig häckning) och i Abisko 2006. Luspebryggan var länge den enda tillförlitliga lokalen för arten, men en ökad ornitologisk aktivitet under 1990- och 2000-talet har visat att den förekommer regelbundet i flera andra områden, t.ex. i trakten av Svappavaara och Soppero. Förutom de ovannämnda häckplatserna har dvärgsparv under senare tid dessutom anträffats under häckningstid på flera lokaler i Lycksele, Pite, Lule och Torne lappmarker samt i Norrbotten, på ett par lokaler i Ångermanland samt dessutom i Åsele lappmark, Jämtland och Dalarna. Med tanke på det stora utbudet av lämpliga häckningsbiotoper är mörkertalet för denna art förmodligen stort och totalpopulationen är beräknad till cirka 150 par (50–450). Dvärgsparvens utbredningsområde omfattar ett bälte i den norra delen av den eurasiska taigan från Anadyrbäckenet till Sovjetiska Karelen. I Finland förekommer arten sparsamt och ojämnt i nordöstligaste Uleåborgs län (Kuusamo) samt i delar av Finska Lappland (Salla, Sodankylä). Beståndet i Finland har beräknats till 1 000–5 000 häckande par men har minskat påtagligt under senare tid. I Norge beräknas populationen till 5-50 par.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)
Dvärgsparv häckar i fuktiga buskrika områden, ofta i fuktig blandskog i kanten av myrar. Den förekommer sällsynt och lokalt, främst i Norrbotten, Torne och Lule lappmark, men har påträffats under häckningstid även i Jämtland och övriga lappmarker. Populationstrenden i Sverige är okänd, men dvärgsparv har minskat kraftigt i Finland sedan 1980. Antalet reproduktiva individer skattas till 320 (100-860). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (200-1800) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Dvärgsparven anländer till Sverige normalt under andra hälften av maj eller början av juni. Arten föredrar fuktiga björk- eller videsnår i taigan eller på skogstundran, men utnyttjar även busksnår i anslutning till floder, slåtterängar och myrar. I Finland förekommer häckning även på fuktiga, igenväxande hyggen och i tät, vegetationsrik björkskog. Häckning i skog tycks vara vanligast efter vårar med kraftiga översvämningar. Boet byggs av grässtjälkar och fodras med fina strån eller renhår och placeras på en skyddad plats på marken. Lägger 4–6 ägg i juni. Åtminstone i Finland förekommer regelbundet två kullar. Ungarna matas främst med insekter och insektslarver. I det stora övervintringsområdet, som sträcker sig från Centralasien och Nordkina till Norra Indien, Indokina och delar av den indonesiska övärlden, lever dvärgsparven även på frön. Svenska dvärgsparvar sträcker huvudsakligen mot sydost men arten anträffas sällsynt även på sträcklokaler i Sydsverige, framför allt i maj och september-oktober. Vid ett fåtal tillfällen har övervintringsförsök gjorts i Sverige.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Lövskog
Lövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Levande träd
Levande träd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Emberizidae (fältsparvar), Släkte Emberiza, Art Emberiza pusilla Pallas, 1776 - dvärgsparv Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)

Dokumentation Dvärgsparv häckar i fuktiga buskrika områden, ofta i fuktig blandskog i kanten av myrar. Den förekommer sällsynt och lokalt, främst i Norrbotten, Torne och Lule lappmark, men har påträffats under häckningstid även i Jämtland och övriga lappmarker. Populationstrenden i Sverige är okänd, men dvärgsparv har minskat kraftigt i Finland sedan 1980. Antalet reproduktiva individer skattas till 320 (100-860). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (200-1800) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Dvärgsparven är en liten sparvfågel, endast 12–14 cm i kroppslängd. Den har ett iögonenfallande rödbrunt huvud, med svarta band på hjässans sidor, och vit ögonring. Övriga dräktdetaljer påminner en hel del om sävsparvens, dvs. brun-svartstrimmig ovansida och ljus undersida med smala mörka streck.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärgsparv

Länsvis förekomst och status för dvärgsparv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärgsparv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dvärgsparven anträffades i Sverige första gången 1815 i Lund. Nästa fynd gjordes 1911 nära Kiruna. Under 1950- och 1960-talen rapporterades flera häckningar från Lappland och Norrbotten och 1965 rapporterades flera par och ett drygt tiotal hanar vid Luspebryggan i Lule lappmark. Åren 1975–2008 konstaterades häckningar vid Luspebryggan 1976–77 och 1979 varefter den sannolikt häckat nästan årligen, vid Överkalix 1976, i Padjelanta 1984, vid Larve i Lule lappmark 1987, vid Ammarnäs i Lycksele lappmark 1983 (trolig häckning) och 1992, i Vadvetjåkka i Torne lappmark 1993, på Haparanda Sandskär 1994, 2002, 2004 och 2006, i Pite skärgård 1995 (trolig häckning), utanför Sorsele i Lycksele lappmark 1996, vid Vuollerim i Lule lappmark 1996, norr om Jokkmokk 2001, i Kiruna kommun 2002, i norra Lappland 2004, i Pajala 2004 (trolig häckning) och i Abisko 2006. Luspebryggan var länge den enda tillförlitliga lokalen för arten, men en ökad ornitologisk aktivitet under 1990- och 2000-talet har visat att den förekommer regelbundet i flera andra områden, t.ex. i trakten av Svappavaara och Soppero. Förutom de ovannämnda häckplatserna har dvärgsparv under senare tid dessutom anträffats under häckningstid på flera lokaler i Lycksele, Pite, Lule och Torne lappmarker samt i Norrbotten, på ett par lokaler i Ångermanland samt dessutom i Åsele lappmark, Jämtland och Dalarna. Med tanke på det stora utbudet av lämpliga häckningsbiotoper är mörkertalet för denna art förmodligen stort och totalpopulationen är beräknad till cirka 150 par (50–450). Dvärgsparvens utbredningsområde omfattar ett bälte i den norra delen av den eurasiska taigan från Anadyrbäckenet till Sovjetiska Karelen. I Finland förekommer arten sparsamt och ojämnt i nordöstligaste Uleåborgs län (Kuusamo) samt i delar av Finska Lappland (Salla, Sodankylä). Beståndet i Finland har beräknats till 1 000–5 000 häckande par men har minskat påtagligt under senare tid. I Norge beräknas populationen till 5-50 par.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza pusillaPallas, 1776 - dvärgsparv

Dvärgsparven anländer till Sverige normalt under andra hälften av maj eller början av juni. Arten föredrar fuktiga björk- eller videsnår i taigan eller på skogstundran, men utnyttjar även busksnår i anslutning till floder, slåtterängar och myrar. I Finland förekommer häckning även på fuktiga, igenväxande hyggen och i tät, vegetationsrik björkskog. Häckning i skog tycks vara vanligast efter vårar med kraftiga översvämningar. Boet byggs av grässtjälkar och fodras med fina strån eller renhår och placeras på en skyddad plats på marken. Lägger 4–6 ägg i juni. Åtminstone i Finland förekommer regelbundet två kullar. Ungarna matas främst med insekter och insektslarver. I det stora övervintringsområdet, som sträcker sig från Centralasien och Nordkina till Norra Indien, Indokina och delar av den indonesiska övärlden, lever dvärgsparven även på frön. Svenska dvärgsparvar sträcker huvudsakligen mot sydost men arten anträffas sällsynt även på sträcklokaler i Sydsverige, framför allt i maj och september-oktober. Vid ett fåtal tillfällen har övervintringsförsök gjorts i Sverige.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog, Lövskog, Myrbiotoper, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Dvärgsparven är inte utsatt för något egentligt hot. Utdikning av myrar för skogsodling eller torvtäkt kan visserligen lokalt förstöra lämpliga biotoper, men i gengäld torde igenväxning av gamla slåttermarker i Norrland under ett övergångsskede leda till att nya biotoper skapas. De svenska dvärgsparvarna utgör en randpopulation och artens abundans här styrs sannolikt främst av populationsutvecklingen i artens kärnområden längre österut.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Det är önskvärt att artens förekomst och populationsutveckling i Norrland följs upp.
Utländska namn – DK: Dværgværling, NO: Dvergspurv, FI: Pikkusirkku, GB: Little Bunting. Dvärgsparven är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Andersson, G., Gerell, R., Källander, H. & Larsson, T. 1968. Anteckningar om dvärgsparvens (Emberiza pusilla) biotopval. Vår Fågelvärld 27: 136–141.

Asplund, M. 1985. Häckning av dvärgsparv i Padjelanta. Vår Fågelvärld 44: 80–81.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Brood, K. & Söderqvist, T. 1967. Dvärgsparven (Emberiza pusilla) för tredje gången funnen häckande i Sverige. Vår Fågelvärld 26: 266–268.

Curry-Lindahl, K. 1962. Dvärgsparven (Emberiza pusilla) anträffad häckande i Sarek, Lappland. Vår Fågelvärld 21: 161–173.

Dahlén, B. 1986. Dvärgsparven i Ångermanland och Sverige. Gråspetten 6: 56–59.

Holm, B. 1970. Fåglar i Norrbotten. Norrbottens natur 26: 171–172.

Väisänen, R.A., Lammi, E. & Koskimies, P. 1998. Muuttuva pesimälinnusto. Ottava, Helsinki. [Finska fågelatlasen, på finska]

Koivunen, P., Nyholm, E.S. & Sulkava, S. 1975. Occurrence and breeding of the little bunting Emberiza pusilla in Kuusamo (NE Finland). Ornis Fennica 52: 85–96.

Mikkola, K. & Koivunen, P. 1986. Über die Brutbiologie und das Vorkommen der Zwergammer (Emberiza pusilla Pall.) in Finnland. Ornis Fennica 43: 1–12.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Swanberg, P.O. 1954. Dvärgsparven (Emberiza pusilla) häckande i Sverige. Vår Fågelvärld 13: 213–240.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Tyrberg 1987. Rev. Tommy Tyrberg 1994, Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza pusilla, Pallas, 1776 - dvärgsparv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Tyrberg 1987. Rev. Tommy Tyrberg 1994, Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.