Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dynlaxskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Laccaria maritima
Dynlaxskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dynlaxskivling är en brunröd svamp som påminner om den vanliga laxskivlingen men är påfallande robust: hatten kan bli upp till 7 cm bred och foten intill 1 cm tjock. Lamellerna är tjocka och glesa och har en violett skiftning. Den fibriga fotens basala del når ner djupt i sanden och avslutas där med en klump som är beklädd med sandkorn. Fruktkropparna kan växa mer eller mindre tuvformigt. Arten känns lättast igen på den speciella biotopen och på de till skillnad från andra laxskivlingar långsträckta, nästan släta sporerna (mest 10,5–17 x 7–9 µm).
Utbredning
Länsvis förekomst för dynlaxskivling Observationer i  Sverige för dynlaxskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten påträffas sällsynt på sandiga kuststräckor i södra och mellersta Sverige. Enstaka fynd finns från Skåne och södra Halland. Nordligast är den funnen i Medelpad. Arten kan växa även i inlandet, vilket ett fynd vid Vänern i Västergötland 1987 bevisar. Den förekommer sällsynt även i Danmark (8 lokaler enligt utbredningskartan från 1989), Norge (rödlistad) och Finland. Arten är i övrigt känd längs norra Europas kuster (sydligast i Nederländerna), Grönland och Nordamerika. Den tycks vara sällsynt överallt och är rödlistad i tex. Nederländerna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med krypvide (Salix repens), möjligen också med tall. Svampen växer i vandrande sanddyner. Sandrör (Ammophila arenaria) finns ofta på växtplatserna, ibland som enda kärlväxt. Väl eftersökt och uppenbarligen en mycket sällsynt art med liten population, trots att dess miljö synes ha stor utbredning. Möjligen bildas fruktkroppar endast sporadiskt. Svårt att bedöma ev. populationsförändring. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (120-2400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (60). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (6-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (20-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Svampen växer i sanddyner, där den antas kunna bilda mykorrhiza med krypvide (Salix repens), möjligen också med tall. Ofta syns dock ingen tydlig mykorrhiza-partner i närheten. Sandrör (Ammophila arenaria) finns ofta på växtplatserna, ibland som enda kärlväxt.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hundvide
· hundvide
· sandrör
· sandrör
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Hydnangiaceae, Släkte Laccaria, Art Laccaria maritima (Theodor.) Huhtinen - dynlaxskivling Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med krypvide (Salix repens), möjligen också med tall. Svampen växer i vandrande sanddyner. Sandrör (Ammophila arenaria) finns ofta på växtplatserna, ibland som enda kärlväxt. Väl eftersökt och uppenbarligen en mycket sällsynt art med liten population, trots att dess miljö synes ha stor utbredning. Möjligen bildas fruktkroppar endast sporadiskt. Svårt att bedöma ev. populationsförändring. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (120-2400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (60). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (6-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (20-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Dynlaxskivling är en brunröd svamp som påminner om den vanliga laxskivlingen men är påfallande robust: hatten kan bli upp till 7 cm bred och foten intill 1 cm tjock. Lamellerna är tjocka och glesa och har en violett skiftning. Den fibriga fotens basala del når ner djupt i sanden och avslutas där med en klump som är beklädd med sandkorn. Fruktkropparna kan växa mer eller mindre tuvformigt. Arten känns lättast igen på den speciella biotopen och på de till skillnad från andra laxskivlingar långsträckta, nästan släta sporerna (mest 10,5–17 x 7–9 µm).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dynlaxskivling

Länsvis förekomst och status för dynlaxskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dynlaxskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten påträffas sällsynt på sandiga kuststräckor i södra och mellersta Sverige. Enstaka fynd finns från Skåne och södra Halland. Nordligast är den funnen i Medelpad. Arten kan växa även i inlandet, vilket ett fynd vid Vänern i Västergötland 1987 bevisar. Den förekommer sällsynt även i Danmark (8 lokaler enligt utbredningskartan från 1989), Norge (rödlistad) och Finland. Arten är i övrigt känd längs norra Europas kuster (sydligast i Nederländerna), Grönland och Nordamerika. Den tycks vara sällsynt överallt och är rödlistad i tex. Nederländerna.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hydnangiaceae  
  • Släkte
    Laccaria  
  • Art
    Laccaria maritima(Theodor.) Huhtinen - dynlaxskivling

Svampen växer i sanddyner, där den antas kunna bilda mykorrhiza med krypvide (Salix repens), möjligen också med tall. Ofta syns dock ingen tydlig mykorrhiza-partner i närheten. Sandrör (Ammophila arenaria) finns ofta på växtplatserna, ibland som enda kärlväxt.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hundvide - Salix repens (Viktig)
· sandrör - Ammophila arenaria (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Exploatering, grova körskador eller andra drastiska förändringar av vegetationen och markmiljön leder sannolikt till utdöende för dynlaxskivling på platsen. Samtidigt är den beroende av en måttlig störning: igenväxning på grund igenplantering och upphört slitage medför att artens livsvillkor försämras.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas på lämpliga lokaler och dess ekologi klarläggas bättre. Kända växtplatser utsätts inte för exploatering eller kraftiga störningar som körning med tunga fordon. Däremot är en svag påverkan såsom badslitage och djurbete positivt. Även bortröjning av vresros och uppväxande ungträd gynnar dynlaxskivlingen.

Andersson, O. 1950. Larger fungi on sandy grass heaths and sand dunes in Scandinavia. Bot. Not. Suppl. Vol. 2:2.

Elborne, S.A. 1989. Danske klitsvampe. Svampe 19.1–11

Vellinga, 1995. Flora Agaricina Neerlandica 3:103, fig. 99.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2002.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hydnangiaceae  
  • Släkte
    Laccaria  
  • Art
    Laccaria maritima, (Theodor.) Huhtinen - dynlaxskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2002.