Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarmalmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eupithecia orphnata
Alvarmalmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten mätare dock är den medelstor inom gruppen malmätare. Fjärilen är övervägande grå med svartgrå teckningar på framvingarna. Den är mycket lik den vanliga arten hallonmalmätare Eupithecia subfuscata (castigata), men skiljer sig från denna genom sparsamma rödbruna fjäll innanför framvingekanten och närmare vingspetsen. Framvingen är något mer långsmal. Den bästa karaktären är att bakkroppens tredje led har en tydlig rödbrun behåring och mindre rödbruna fläckar finns även på de övriga bakkroppssegmentens sidor. För säker identifiering krävs en undersökning av genitalierna. Vingspann 17-21 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarmalmätare Observationer i  Sverige för alvarmalmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dyster malmätare är en östlig stäppart som västligast i Nordvästeuropa når fram till Sverige. Den beskrevs från Finland som ny art 1909 och påträffades i Sverige först på Öland 1923. I Sverige var den fram till 1940 påträffad i kustbandet i Södermanland och Uppland samt på Öland och Gotland. Senare har den även påträffats i Blekinge, Småland och Östergötland. Såvitt känt är alla fynd från kusten och de flesta utgör kläckta fjärilar från insamlade larver. En uppgift från Gotska sandön är osäker då det första meddelade fyndet därifrån 1961 dementerades 1965. Arten har alltid betraktats som sällsynt utanför Öland och Gotland, men även där har den under senare år blivit mer lokal och sparsam. I övriga Norden är arten bara känd från Finland där den förekommer från Åland längs sydkusten till Södra Karelen (Etelä-Karjala). I f.d. Västtyskland påträffades arten först 1932 och var då bara känd från Norden och Österrike. Även om arten än i dag kan vara förbisedd i delar av Europa är den nordiska utbredningen exceptionell. Närmaste förekomster finns nämligen i Sydtyskland från östra Bayern till Tjeckien och östra Erzgebirge, i Polen endast ett fynd i Warszawatrakten och i Ryssland västligast i Moskvaområdet. Då artens auktor kommer från Estland har den säkerligen eftersökts i Baltikum, men utan resultat. Världsutbredningen sträcker sig från lägre bergsområden i norra Spanien, sydöstra Frankrike, Italien, Alpernas sydliga delar, södra Österrike och den tätaste förekomsten i Tjeckien, Slovakien och norra Ungern, åter mer uppsplittrad utbredning i centrala Rumänien och sydöstra Balkan till norra Grekland. Det saknas därefter fynd fram till centrala och östra Turkiet, Kaukasus och härifrån i ett förmodat sammanhängande förekomstområde norrut till Moskva och södra Ural. Genom södra Sibirien sträcker sig utbredningsområdet till norra Kazakstan och Centralasiens västra bergsområden sydligast i Alataubergskedjan vid gränsen till Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Dyster malmätare var tidigare utbredd i östra Sverige med förekomster på Öland och Gotland. Arten har av allt att döma försvunnit från fastlandet och finns nu bara på Öland. Dess livsmiljö utgörs av torrängar och alvarmark. Larverna lever på ett flertal lågvuxna örter. Igenväxning av artens i huvudsak torrare ängs- och betesmarker kan troligtvis till stor del förklara artens tillbakagång. Risk finns även att alltför intensivt bete missgynnar den genom att värdväxterna inte tillåts växa upp och blomma. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (6-21). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (24-84) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Dyster malmätare är en värmeälskande art som förekommer i klippig skärgårdsmiljö och på alvar. Den förekommer gärna där alvaret möter det bördigare kulturlandskapet och påträffas t.ex. på Öland främst längs landborgskanten mot Stora Alvaret och i strandnära miljöer på Ölands västsida, båda är platser med genomsnittligt högre nattemperaturer. Valet av värdväxt förefaller mindre betydelsefullt och den uppges från en mängd växtarter som inte är nära besläktade. De flesta har dock det gemensamt att de trivs i störda miljöer, såsom vid grusstränder och på Öland gärna i trädgårdsavskrädeshögar i avslutade mindre kalkbrott, för att nämna ett par miljöer där arten påträffats under senaste 30 åren. Från nordisk litteratur uppges att larverna påträffats på blommor och fröämnen av skräppor och syror Rumex spp., malörtväxter Artemisia spp., renfana Tanacetum vulgare, röllika Achillea millefolium, fibblor Hierachium spp., pilörter (Polygonum) Persicaria spp., johannesörter Hypericum spp., strandlysing Lysimachia vulgaris och i Finland främst på vänderotväxter Valeriana spp. Artens sällsynthet kan bero på mellanartskonkurrens om mer predatorfria nischer, främst från parasitering. Ett stort antal vanliga arter malmätare utnyttjar samma värdväxters blommor och frön. Spridningen av avkomman över många värdväxter kan bero på att larvernas överlevnad fungerar olika på olika växtarter under skilda år. Fjärilarna flyger från mitten av juni till mitten av juli och är enbart nattaktiva. De lockas sparsamt till UV-ljus men går också att håva i pannlampsljus över potentiella värdväxter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eupithecia, Art Eupithecia orphnata W.Petersen, 1909 - alvarmalmätare Synonymer dyster malmätare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Dyster malmätare var tidigare utbredd i östra Sverige med förekomster på Öland och Gotland. Arten har av allt att döma försvunnit från fastlandet och finns nu bara på Öland. Dess livsmiljö utgörs av torrängar och alvarmark. Larverna lever på ett flertal lågvuxna örter. Igenväxning av artens i huvudsak torrare ängs- och betesmarker kan troligtvis till stor del förklara artens tillbakagång. Risk finns även att alltför intensivt bete missgynnar den genom att värdväxterna inte tillåts växa upp och blomma. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (6-21). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (24-84) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
En liten mätare dock är den medelstor inom gruppen malmätare. Fjärilen är övervägande grå med svartgrå teckningar på framvingarna. Den är mycket lik den vanliga arten hallonmalmätare Eupithecia subfuscata (castigata), men skiljer sig från denna genom sparsamma rödbruna fjäll innanför framvingekanten och närmare vingspetsen. Framvingen är något mer långsmal. Den bästa karaktären är att bakkroppens tredje led har en tydlig rödbrun behåring och mindre rödbruna fläckar finns även på de övriga bakkroppssegmentens sidor. För säker identifiering krävs en undersökning av genitalierna. Vingspann 17-21 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarmalmätare

Länsvis förekomst och status för alvarmalmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarmalmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dyster malmätare är en östlig stäppart som västligast i Nordvästeuropa når fram till Sverige. Den beskrevs från Finland som ny art 1909 och påträffades i Sverige först på Öland 1923. I Sverige var den fram till 1940 påträffad i kustbandet i Södermanland och Uppland samt på Öland och Gotland. Senare har den även påträffats i Blekinge, Småland och Östergötland. Såvitt känt är alla fynd från kusten och de flesta utgör kläckta fjärilar från insamlade larver. En uppgift från Gotska sandön är osäker då det första meddelade fyndet därifrån 1961 dementerades 1965. Arten har alltid betraktats som sällsynt utanför Öland och Gotland, men även där har den under senare år blivit mer lokal och sparsam. I övriga Norden är arten bara känd från Finland där den förekommer från Åland längs sydkusten till Södra Karelen (Etelä-Karjala). I f.d. Västtyskland påträffades arten först 1932 och var då bara känd från Norden och Österrike. Även om arten än i dag kan vara förbisedd i delar av Europa är den nordiska utbredningen exceptionell. Närmaste förekomster finns nämligen i Sydtyskland från östra Bayern till Tjeckien och östra Erzgebirge, i Polen endast ett fynd i Warszawatrakten och i Ryssland västligast i Moskvaområdet. Då artens auktor kommer från Estland har den säkerligen eftersökts i Baltikum, men utan resultat. Världsutbredningen sträcker sig från lägre bergsområden i norra Spanien, sydöstra Frankrike, Italien, Alpernas sydliga delar, södra Österrike och den tätaste förekomsten i Tjeckien, Slovakien och norra Ungern, åter mer uppsplittrad utbredning i centrala Rumänien och sydöstra Balkan till norra Grekland. Det saknas därefter fynd fram till centrala och östra Turkiet, Kaukasus och härifrån i ett förmodat sammanhängande förekomstområde norrut till Moskva och södra Ural. Genom södra Sibirien sträcker sig utbredningsområdet till norra Kazakstan och Centralasiens västra bergsområden sydligast i Alataubergskedjan vid gränsen till Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia orphnataW.Petersen, 1909 - alvarmalmätare
    Synonymer
    dyster malmätare

Dyster malmätare är en värmeälskande art som förekommer i klippig skärgårdsmiljö och på alvar. Den förekommer gärna där alvaret möter det bördigare kulturlandskapet och påträffas t.ex. på Öland främst längs landborgskanten mot Stora Alvaret och i strandnära miljöer på Ölands västsida, båda är platser med genomsnittligt högre nattemperaturer. Valet av värdväxt förefaller mindre betydelsefullt och den uppges från en mängd växtarter som inte är nära besläktade. De flesta har dock det gemensamt att de trivs i störda miljöer, såsom vid grusstränder och på Öland gärna i trädgårdsavskrädeshögar i avslutade mindre kalkbrott, för att nämna ett par miljöer där arten påträffats under senaste 30 åren. Från nordisk litteratur uppges att larverna påträffats på blommor och fröämnen av skräppor och syror Rumex spp., malörtväxter Artemisia spp., renfana Tanacetum vulgare, röllika Achillea millefolium, fibblor Hierachium spp., pilörter (Polygonum) Persicaria spp., johannesörter Hypericum spp., strandlysing Lysimachia vulgaris och i Finland främst på vänderotväxter Valeriana spp. Artens sällsynthet kan bero på mellanartskonkurrens om mer predatorfria nischer, främst från parasitering. Ett stort antal vanliga arter malmätare utnyttjar samma värdväxters blommor och frön. Spridningen av avkomman över många värdväxter kan bero på att larvernas överlevnad fungerar olika på olika växtarter under skilda år. Fjärilarna flyger från mitten av juni till mitten av juli och är enbart nattaktiva. De lockas sparsamt till UV-ljus men går också att håva i pannlampsljus över potentiella värdväxter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Arten har av oförklarliga orsaker minskat, vilket särskilt noterats där arten tidigare var relativt lätt att påträffa på södra Öland. Inga moderna fynd finns från fastlandskusten och artens status på Gotland är oklar. På fastlandskusten kan minskningen bero på att skärgårdens öar idag i allt högre utsträckning blir skogklädda, vilket innebär att en mängd vanliga skogslevande fjärilsarter idag bjuder förutsättningar för en rikhaltigare fauna av parasitoider och andra predatorer. Det kan också bero på att antalet varma nischer minskat i en alltmer trädbeskuggad kustmiljö.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör främst eftersökas grundligt innan svar kan ges på lämpliga åtgärder. Några av landskapsangivelserna borde verifieras genom genitalpreparat.
Mats Lindeborg och Jan-Olov Björklund har lämnat värdefull information inför författandet av artfaktabladet.

Hansson, B. 1965. Bidrag till kännedom om Gotska Sandöns fjärilsfauna III. Ent. Tidskr. 86: 178-183.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Mironov, V. 2003. The Geometrid moths of Europe; vol. IV. Larentiinae II. Apollo Books. Stenstrup.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; III Macrolepidoptera. Additamenta. Opusc. ent. 18: 75-87.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Wendel, S. 1957. Fjärilar från Blekinge II. Ent. Tidskr. 78:80-83.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia orphnata, W.Petersen, 1909 - alvarmalmätare
    Synonymer
    dyster malmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.