Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dysternopping

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Entoloma griseorubidum
Dysternopping Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dysternopping är en ganska robust, brunaktig nopping med trattskivlingliknande utseende. Hatten är tydligt nedtryckt i mitten och kanten är i början inrullad. Till färgen är den ganska mörkt gråbrun, fibrig eller i mitten småfjällig, ej tydligt hygrofan, glänsande i torka. Lamellerna är en aning nedlöpande, som unga vita, senare smutsrosa av sporerna. Foten är gråbrun och fibrig. Sporerna är 10–14 x 8–11,5 µm, kantiga. Cheilocystider är stora, spolformiga med spetsigt utdragen topp. Dysternopping tillhör den grupp av noppingar som har söljor på hyferna (flertalet har det inte). En närstående art är Entoloma cocles, men den är spensligare, tydligt hygrofan och har annan form på cystiderna.
Utbredning
Länsvis förekomst för dysternopping Observationer i  Sverige för dysternopping
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dysternopping är en sällsynt art, men liksom för de flesta noppingar är utbredning och frekvens dåligt känd. Cirka 10 aktuella lokaler är kända. Hittills har fynd gjorts i Skåne, på Öland, i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland och Södermanland. De flesta fynden har gjorts i Västergötland, vilket säkerligen beror på hög mykologisk aktivitet där under senare år. Endast en lokal är känd i Danmark (Vesterholt & Brandt-Pedersen 1990). Noordeloos (1992) skriver att arten är vitt spridd men sällsynt i Europa. Rödlistad i Danmark (starkt hotad)
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark, men sällsynt också i lövskog på kalkrik mark. Huvuddelen (80-90%) av populationen i landet bedöms förekomma i hävdad och ogödslad gräsmark. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (700-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (14-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (56-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
I litteraturen sägs arten växa både på öppen gräsmark och i lövskog. Ekologin är bristfälligt känd men av de gjorda fynden att döma växer arten på samma slags mark som flertalet andra noppingar och många vaxskivlingar, d.v.s. på hävdad och ogödslad gräsmark. På svenska fyndetiketter nämns ”betesmark” eller ”betesmark med lövträd”, ”betesmark på kalk”, ”gräsrik vägkant”, ”lövskog” och ”alvarmark”. Lokalen i Bohuslän (Sillvik i Torslanda) är en skalgrusbank (NR) som hålls öppen. Fyndbilden tyder klart på att arten är utpräglat kalkgynnad eftersom de flesta lokalerna ligger i kalktrakter. Noordeloos nämner som biotop både löv- och barrskog samt subalpin gräsmark och Dryashed upp till 2500 m i Alperna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Entolomataceae, Släkte Entoloma (rödlingar), Art Entoloma griseorubidum Noordel. - dysternopping Synonymer Entoloma indutoides var. griseorubidum (Noordel.) Noordel., Entoloma indutoides var. griseorubidum (Noordel.) Noordel., Wölfel & Hauskn., Leptonia griseorubida (Noordel.) P.D.Orton

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark, men sällsynt också i lövskog på kalkrik mark. Huvuddelen (80-90%) av populationen i landet bedöms förekomma i hävdad och ogödslad gräsmark. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (700-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (14-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (56-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Dysternopping är en ganska robust, brunaktig nopping med trattskivlingliknande utseende. Hatten är tydligt nedtryckt i mitten och kanten är i början inrullad. Till färgen är den ganska mörkt gråbrun, fibrig eller i mitten småfjällig, ej tydligt hygrofan, glänsande i torka. Lamellerna är en aning nedlöpande, som unga vita, senare smutsrosa av sporerna. Foten är gråbrun och fibrig. Sporerna är 10–14 x 8–11,5 µm, kantiga. Cheilocystider är stora, spolformiga med spetsigt utdragen topp. Dysternopping tillhör den grupp av noppingar som har söljor på hyferna (flertalet har det inte). En närstående art är Entoloma cocles, men den är spensligare, tydligt hygrofan och har annan form på cystiderna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dysternopping

Länsvis förekomst och status för dysternopping baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dysternopping

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dysternopping är en sällsynt art, men liksom för de flesta noppingar är utbredning och frekvens dåligt känd. Cirka 10 aktuella lokaler är kända. Hittills har fynd gjorts i Skåne, på Öland, i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland och Södermanland. De flesta fynden har gjorts i Västergötland, vilket säkerligen beror på hög mykologisk aktivitet där under senare år. Endast en lokal är känd i Danmark (Vesterholt & Brandt-Pedersen 1990). Noordeloos (1992) skriver att arten är vitt spridd men sällsynt i Europa. Rödlistad i Danmark (starkt hotad)
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma griseorubidumNoordel. - dysternopping
    Synonymer
    Entoloma indutoides var. griseorubidum (Noordel.) Noordel.
    Entoloma indutoides var. griseorubidum (Noordel.) Noordel., Wölfel & Hauskn.
    Leptonia griseorubida (Noordel.) P.D.Orton

I litteraturen sägs arten växa både på öppen gräsmark och i lövskog. Ekologin är bristfälligt känd men av de gjorda fynden att döma växer arten på samma slags mark som flertalet andra noppingar och många vaxskivlingar, d.v.s. på hävdad och ogödslad gräsmark. På svenska fyndetiketter nämns ”betesmark” eller ”betesmark med lövträd”, ”betesmark på kalk”, ”gräsrik vägkant”, ”lövskog” och ”alvarmark”. Lokalen i Bohuslän (Sillvik i Torslanda) är en skalgrusbank (NR) som hålls öppen. Fyndbilden tyder klart på att arten är utpräglat kalkgynnad eftersom de flesta lokalerna ligger i kalktrakter. Noordeloos nämner som biotop både löv- och barrskog samt subalpin gräsmark och Dryashed upp till 2500 m i Alperna.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Upphörande hävd med åtföljande igenväxning är det största hotet mot arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Bevarande av fyndplatser och lämpliga biotoper genom fortsatt hävd är främsta åtgärden för arten.

Noordeloos, M. 1992. Entoloma s.l. Fungi Europaei 5. Libreria editrice Giovanna Biella, Saronno.

Vesterholt, J. 1990 & Brandt-Pedersen, T. 1990. Rødblad-underslægten Leptonia (Blåhat) i Danmark og på Færøerne. Svampe 21:23.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma griseorubidum, Noordel. - dysternopping
    Synonymer
    Entoloma indutoides var. griseorubidum (Noordel.) Noordel.
    Entoloma indutoides var. griseorubidum (Noordel.) Noordel., Wölfel & Hauskn.
    Leptonia griseorubida (Noordel.) P.D.Orton
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2005.