Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekbrokmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Dystebenna stephensi
Ekbrokmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Huvudet är vitt med en del mörka fjäll vid sidorna. Antennerna är tydligt ringade i de inre fyra femtedelarna, i spetsdelen vitaktig. Mellankroppen är vit med en båge mörka fjäll tvärs över mitten och ytterst på bakre spetsen. Framvingen vit med stora, mörka fläckar och några brunaktiga stråk mitt inne i vingen. På framkanten finns tre svartaktiga fläckar vid basen, vid mitten och strax innanför spetsen, på bakkanten bara två sådana fläckar. Fransarna kring spetsen har två tydliga delningslinjer. Arten kan knappast förväxlas med någon annan fjärilsart i Sverige. Vingspann 8-11 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för ekbrokmal Observationer i  Sverige för ekbrokmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ekbrokmal upptäcktes i Sverige första gången 1916 i Skåne, Benestad. Därefter har den också påträffats i Blekinge, Småland och Östergötland samt på Öland. Den är ytterst lokal, men kan vara förbisedd då den sällan ses flyga utan mest sitter stilla på grova trädstammar. Även på kända lokaler är arten ganska individfattig. I Danmark har den inte rödklassats men den är sällsynt och lokal och bara funnen i fyra av landets elva zoogeografiska provinser. Arten saknas i Norge och Finland. I övrigt är den känd från Mellan- och Sydeuropa, från Storbritannien i väster till södra Ryssland, Krim och Transkaukasien i öster.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer endast i områden med stora och gamla ekar i södra och östra Götaland. Larven utvecklas i den grova barken på ekstammarna. Arten är känd från ca 8 lokalområden, men bör kunna finnas på minst 15. Ekdöden har under senare tid inneburit att många äldre ekar försvunnit inom utbredningsområdet. Även igenväxning och beskuggning är ett hot och medför kvalitetssänkning av habitaten. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (8-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 19700 (140-39500) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (32-200) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
I Sverige träffar man på ekbrokmal nästan uteslutande på gamla, grova ekar, främst på sådana som står solbelysta i alléer eller mer isolerade, förutsatt att de inte omges av skuggande träd. Ekbrokmal befinner sig i Sydsverige på sin nordgräns och är av den anledningen säkert beroende av det temperaturintervall som solbelysning och grova trädstammar innebär. Fjärilen flyger från slutet av juni till början av augusti, dvs. den flyger egentligen mycket sällan och kommer troligen inte gärna till ljus. Så gott som alla exemplar man träffar på sitter stilla i barkspringor på de grova ekarna, även under varma dagar, men skräms ut av häftiga rörelser. Larven ska leva under barken på gamla ekar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
· hästkastanj
· hästkastanj
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Parametriotidae (märgmalar), Släkte Dystebenna, Art Dystebenna stephensi (Stainton, 1849) - ekbrokmal Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer endast i områden med stora och gamla ekar i södra och östra Götaland. Larven utvecklas i den grova barken på ekstammarna. Arten är känd från ca 8 lokalområden, men bör kunna finnas på minst 15. Ekdöden har under senare tid inneburit att många äldre ekar försvunnit inom utbredningsområdet. Även igenväxning och beskuggning är ett hot och medför kvalitetssänkning av habitaten. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (8-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 19700 (140-39500) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (32-200) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Huvudet är vitt med en del mörka fjäll vid sidorna. Antennerna är tydligt ringade i de inre fyra femtedelarna, i spetsdelen vitaktig. Mellankroppen är vit med en båge mörka fjäll tvärs över mitten och ytterst på bakre spetsen. Framvingen vit med stora, mörka fläckar och några brunaktiga stråk mitt inne i vingen. På framkanten finns tre svartaktiga fläckar vid basen, vid mitten och strax innanför spetsen, på bakkanten bara två sådana fläckar. Fransarna kring spetsen har två tydliga delningslinjer. Arten kan knappast förväxlas med någon annan fjärilsart i Sverige. Vingspann 8-11 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ekbrokmal

Länsvis förekomst och status för ekbrokmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ekbrokmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ekbrokmal upptäcktes i Sverige första gången 1916 i Skåne, Benestad. Därefter har den också påträffats i Blekinge, Småland och Östergötland samt på Öland. Den är ytterst lokal, men kan vara förbisedd då den sällan ses flyga utan mest sitter stilla på grova trädstammar. Även på kända lokaler är arten ganska individfattig. I Danmark har den inte rödklassats men den är sällsynt och lokal och bara funnen i fyra av landets elva zoogeografiska provinser. Arten saknas i Norge och Finland. I övrigt är den känd från Mellan- och Sydeuropa, från Storbritannien i väster till södra Ryssland, Krim och Transkaukasien i öster.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Parametriotidae - märgmalar 
  • Släkte
    Dystebenna  
  • Art
    Dystebenna stephensi(Stainton, 1849) - ekbrokmal

I Sverige träffar man på ekbrokmal nästan uteslutande på gamla, grova ekar, främst på sådana som står solbelysta i alléer eller mer isolerade, förutsatt att de inte omges av skuggande träd. Ekbrokmal befinner sig i Sydsverige på sin nordgräns och är av den anledningen säkert beroende av det temperaturintervall som solbelysning och grova trädstammar innebär. Fjärilen flyger från slutet av juni till början av augusti, dvs. den flyger egentligen mycket sällan och kommer troligen inte gärna till ljus. Så gott som alla exemplar man träffar på sitter stilla i barkspringor på de grova ekarna, även under varma dagar, men skräms ut av häftiga rörelser. Larven ska leva under barken på gamla ekar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
· hästkastanj - Aesculus hippocastanum (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Avverkning av gamla ekar. Kraftig beskuggning av grova ekstammar. Användning av insekticider i grannskapet.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Alléer och grupper med grova ekar bör bevaras under hela sin livstid och om möjligt också efter att de har dött, då många andra organismer har ett absolut behov av ek i förmultningsstadiet. Kring ekar som riskerar att beskuggas bör man ta bort buskar och träd. Där grova träd gränsar mot åkrar bör man inte använda bekämpningsmedel mot insekter.

Koster, S. & Sinev, S. 2003. Momphidae s.l. Microlepidoptera of Europe. Volume 5. Apollo Books. 387 s.

Fauna Europaea (mars 2012). [http://www.faunaeur.org/distribution.php] (Utbredningskarta - Europa)

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994; Bengt Å. Bengtsson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Parametriotidae - märgmalar 
  • Släkte
    Dystebenna  
  • Art
    Dystebenna stephensi, (Stainton, 1849) - ekbrokmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994; Bengt Å. Bengtsson 2012.