Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekfjällknäppare

Organismgrupp Skalbaggar, Knäppare och halvknäppare Lacon querceus
Ekfjällknäppare Skalbaggar, Knäppare och halvknäppare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ekfjällknäppare är, med en kroppslängd av 9–12 mm, den minsta av våra Lacon-arter. Den har mörkbrun, tät fjällbeklädnad samt några band av ljust guldgula fjäll tvärs över täckvingarna. Antennerna är påfallande korta och kan fällas in i fåror under halsskölden, vars bakhörn är påfallande långt och spetsigt utdragna. Arten har, liksom flertalet andra knäppare, hoppförmåga om den hamnar på rygg.
Utbredning
Länsvis förekomst för ekfjällknäppare Observationer i  Sverige för ekfjällknäppare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd från Öland. Sentida fynd endast i Halltorps hage. Av de 33 insamlade exemplar som uppges i Nilssons & Baranowskis sammanställning över vedknäppare (1994) härstammar alla från Halltorp och de flesta (30 ex.) togs under 1970-talet. Ett fynd från Halltorp gjordes redan på 1800-talet. Ett exemplar är dessutom hittat vid Mellböda 1943. Arten saknas i våra nordiska grannländer och är närmast påträffad i Litauen och Polen. Världsutbredningen är begränsad till Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Lever i nedbruten ved i gamla, grova ekar; både stående rötskadade träd och lågor. Den är känd för att leva kvar under längre tider i några få träd. Endast känd från Öland. Sentida fynd endast i Halltorps hage. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 80 (20-500) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-32) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i nedbruten ved i gamla, grova ekar, både stående rötskadade träd och lågor. Arten kan utvecklas i samma träd under åtskilliga decennier. Biologin är beskriven av Husler (1940). Larven uppges leva i död ekved som är genomvävd av ett gulvitt svampmycel (möjligen av svavelticka) och livnär sig förmodligen i huvudsak som rovdjur på andra insektslarver. Den fullbildade skalbaggen tycks övervintra i veden. Den är nattaktiv och attraheras av savflöden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Levande träd
Levande träd
· ekar
· ekar
Dött träd
Dött träd
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Elateridae (knäppare), Släkte Lacon, Art Lacon querceus (Herbst, 1784) - ekfjällknäppare Synonymer Adelocera quercea (Herbst, 1784)

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Lever i nedbruten ved i gamla, grova ekar; både stående rötskadade träd och lågor. Den är känd för att leva kvar under längre tider i några få träd. Endast känd från Öland. Sentida fynd endast i Halltorps hage. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 80 (20-500) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-32) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 6. Bestämmelsen gäller hela landet
Ekfjällknäppare är, med en kroppslängd av 9–12 mm, den minsta av våra Lacon-arter. Den har mörkbrun, tät fjällbeklädnad samt några band av ljust guldgula fjäll tvärs över täckvingarna. Antennerna är påfallande korta och kan fällas in i fåror under halsskölden, vars bakhörn är påfallande långt och spetsigt utdragna. Arten har, liksom flertalet andra knäppare, hoppförmåga om den hamnar på rygg.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ekfjällknäppare

Länsvis förekomst och status för ekfjällknäppare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ekfjällknäppare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd från Öland. Sentida fynd endast i Halltorps hage. Av de 33 insamlade exemplar som uppges i Nilssons & Baranowskis sammanställning över vedknäppare (1994) härstammar alla från Halltorp och de flesta (30 ex.) togs under 1970-talet. Ett fynd från Halltorp gjordes redan på 1800-talet. Ett exemplar är dessutom hittat vid Mellböda 1943. Arten saknas i våra nordiska grannländer och är närmast påträffad i Litauen och Polen. Världsutbredningen är begränsad till Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Elateroidea  
  • Familj
    Elateridae - knäppare 
  • Underfamilj
    Agrypninae  
  • Tribus
    Agrypnini  
  • Släkte
    Lacon  
  • Art
    Lacon querceus(Herbst, 1784) - ekfjällknäppare
    Synonymer
    Adelocera quercea (Herbst, 1784)

Larvutvecklingen sker i nedbruten ved i gamla, grova ekar, både stående rötskadade träd och lågor. Arten kan utvecklas i samma träd under åtskilliga decennier. Biologin är beskriven av Husler (1940). Larven uppges leva i död ekved som är genomvävd av ett gulvitt svampmycel (möjligen av svavelticka) och livnär sig förmodligen i huvudsak som rovdjur på andra insektslarver. Den fullbildade skalbaggen tycks övervintra i veden. Den är nattaktiv och attraheras av savflöden.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Levande djur (Har betydelse)
· leddjur - Arthropoda (Har betydelse)
De lokaler där arten förekommer ligger så lång ifrån varandra att inget utbyte av individer mellan dem kan ske, och L. querceus lever nu endast kvar i ett fåtal träd i ett ytterst fragmenterat landskap. I Halltorps hage erbjuds arten i dagens läge ganska få “jätteekar”. Det är naturligtvis mycket viktigt att det finns tillräckligt många gamla hålekar på lokalerna så att inga kontinuitetsglapp uppstår. Eftersom man kan misstänka att antalet fullbildade skalbaggar som varje år kläcks från de få träd där den ännu finns är mycket lågt, och eftersom skalbaggarna attraheras av och aggregeras runt savflöden skulle insamling av djur runt dessa utgöra ett allvarligt hot mot artens överlevnad. Den är därför fridlyst i hela Sverige.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
På de lokaler där arten är känd är det viktigt att man, förutom att skydda samtliga gamla hålekar som nu finns där, även planerar för en successsion av passande träd i framtiden. Eftersom arten utnyttjar både stående gamla träd och grova lågor av ek är det viktigt att även liggande träd sparas. Skulle ytterligare fynd göras på lokaler utan skydd i Kalmar län bör åtgärder för att freda dessa områden och gynna arten omedelbart genomföras.

Horion, A. 1953. Faunistik der deutschen Käfer. III: 179–181. München.

Husler, F. & J. 1940. Studien über die Biologie der Elateriden. Mitt. der Münchener Ent. Gesellsch. XXX: 231.

Lundberg, S., Baranowski, R. & Nylander, U. 1971. Några intressanta skalbaggsfynd i Halltorps hage. Ent. Tidskr. 72: 287.

Nilsson, S. & Baranowski, R. 1994. Indikatorer på jätteträdskontinuitet – svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd. Ent. Tidskr. 115: 81–97.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 242. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1997. Rev. Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Elateroidea  
  • Familj
    Elateridae - knäppare 
  • Underfamilj
    Agrypninae  
  • Tribus
    Agrypnini  
  • Släkte
    Lacon  
  • Art
    Lacon querceus, (Herbst, 1784) - ekfjällknäppare
    Synonymer
    Adelocera quercea (Herbst, 1784)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1997. Rev. Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.