Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekgetingbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Xylotrechus antilope
Ekgetingbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En svart, cylindriskt byggd art som blir 8–14 mm lång. På halsskölden och täckvingarna finns tydliga gulvita hårfläckar. På täckvingarna finns dessutom två tydliga, delvis snedställda tvärband. Färgteckningen ger arten ett utseende som liknar en geting och bör vara ett tydligt exempel på s.k. Bates mimikry. Benen och antenner är gulbruna. Benen är påfallande långa, speciellt barkbenen.
Utbredning
Länsvis förekomst för ekgetingbock Observationer i  Sverige för ekgetingbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd i östra Småland, äldre uppgifter finns även från en lokal i Skåne. Närmast i södra Norge. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa österut till Turkiet och Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Larvutvecklingen sker i nyligen döda, solexponerade grenar och klena stammar av ek. Kan även utvecklas i avverkningsavfall på hyggen och röjningsavfall efter åker- och vägkanter. Utbredd i östra Småland, äldre uppgifter finns även från en lokal i Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (150-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (7000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 1200 (600-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (pga ett ökat utnyttjande av flisved (GROT) för energiändamål och röjning i hagmarker pga ändrade miljöersättningsregler). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i nyligen döda grenar och klent stamvirke av ek. Ofta påträffas angreppen i grenar som är 2–3 cm tjocka och som ligger soligt på hyggen och i åkerkanter. Larvgångarna går först 3–4 cm under bark men går sedan ner i veden där även förpuppningen sker. Avverkas ek kontinuerligt inom ett område kan arten bli ganska allmän under en begränsad tid. Utvecklingstiden är antingen ett eller två år. Den fullbildade skalbaggen påträffas från mitten av juni fram till slutet av juli springande på nyligen döda ekgrenar, bl.a. huggningsavfall på hyggen. Den besöker ibland även blommor, främst på flockblomstriga växter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Levande träd
Levande träd
· ekar
· ekar
Dött träd
Dött träd
· ekar
· ekar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Xylotrechus, Art Xylotrechus antilope (Schönherr, 1817) - ekgetingbock Synonymer smal getingbock

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i nyligen döda, solexponerade grenar och klena stammar av ek. Kan även utvecklas i avverkningsavfall på hyggen och röjningsavfall efter åker- och vägkanter. Utbredd i östra Småland, äldre uppgifter finns även från en lokal i Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (150-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (7000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 1200 (600-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (pga ett ökat utnyttjande av flisved (GROT) för energiändamål och röjning i hagmarker pga ändrade miljöersättningsregler). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En svart, cylindriskt byggd art som blir 8–14 mm lång. På halsskölden och täckvingarna finns tydliga gulvita hårfläckar. På täckvingarna finns dessutom två tydliga, delvis snedställda tvärband. Färgteckningen ger arten ett utseende som liknar en geting och bör vara ett tydligt exempel på s.k. Bates mimikry. Benen och antenner är gulbruna. Benen är påfallande långa, speciellt barkbenen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ekgetingbock

Länsvis förekomst och status för ekgetingbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ekgetingbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd i östra Småland, äldre uppgifter finns även från en lokal i Skåne. Närmast i södra Norge. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa österut till Turkiet och Iran.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Cerambycinae  
  • Tribus
    Clytini  
  • Släkte
    Xylotrechus  
  • Art
    Xylotrechus antilope(Schönherr, 1817) - ekgetingbock
    Synonymer
    smal getingbock

Larvutvecklingen sker i nyligen döda grenar och klent stamvirke av ek. Ofta påträffas angreppen i grenar som är 2–3 cm tjocka och som ligger soligt på hyggen och i åkerkanter. Larvgångarna går först 3–4 cm under bark men går sedan ner i veden där även förpuppningen sker. Avverkas ek kontinuerligt inom ett område kan arten bli ganska allmän under en begränsad tid. Utvecklingstiden är antingen ett eller två år. Den fullbildade skalbaggen påträffas från mitten av juni fram till slutet av juli springande på nyligen döda ekgrenar, bl.a. huggningsavfall på hyggen. Den besöker ibland även blommor, främst på flockblomstriga växter.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Har betydelse)
Levande träd (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Arten påträffas endast i områden som är rika på ek. Minskar denna areal kan arten få svårt med kontinuiteten av yngelmaterial. Ett alltmer ökande hot består i att inom den region där arten finns flisas mer än hälften av allt hyggesavfall. Detta minskar kraftigt mängden av det yngelmaterial som arten utnyttjar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Eftersom både denna art och flera andra rödlistade skalbaggar utvecklas i klent grenmaterial inom området är det av största vikt att en del av detta grenmaterial sparas. Förmodligen attraherar hyggesavfallet och de ihopsamlade högarna med grenar äggläggande honor från längre avstånd på sommaren. Flisas detta material senare har grenvirket tjänstgjort som effektiva fångstfällor för arterna. Man bör därför spara delar av det grenmaterial av ek som legat ute på hyggen eller ihopsamlat i högar under sommaren.

Bilý, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 22: 121–122.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken.

Palm, T. 1953. Anteckningar om svenska skalbaggar VII–VIII. Ent. Tidskr. 74: 183–184.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. 16: 325–326.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 2002. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Cerambycinae  
  • Tribus
    Clytini  
  • Släkte
    Xylotrechus  
  • Art
    Xylotrechus antilope, (Schönherr, 1817) - ekgetingbock
    Synonymer
    smal getingbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 2002. © ArtDatabanken, SLU 2006.