Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekgrenbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Exocentrus adspersus
Ekgrenbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska platt, 7 mm lång långhorning med rödbrun kroppsfärg och tydliga gråvita hårband över halssköld och täckvingar. Antennerna är längre än kroppen. Från den närbesläktade lindgrenbocken (E. lusitanus) skiljer sig ekgrenbocken genom att dess antenner är starkt behårade runt om, medan lindgrenbocken enbart har långa hår på antennernas undersida.
Utbredning
Länsvis förekomst för ekgrenbock Observationer i  Sverige för ekgrenbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I norra Europa endast i sydöstra Småland och mellersta Blekinge. Världsutbredningen sträcker sig från Mellan- och Sydeuropa österut till Kaukasus och Syrien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larvutvecklingen sker i klena, nyligen döda kvistar av ek, lind och hassel. Arten verkar dock att ha en preferens för ek i solexponerat läge. I norra Europa endast i sydöstra Småland och mellersta Blekinge. Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (400-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i klena, nyligen döda kvistar av ek, lind och hassel. Arten verkar dock att ha en preferens för ek i solexponerat läge. Larvutvecklingen är tvåårig. Larven lever först under barken på kvistar som endast är ett par centimeter tjocka. Larvgångarna går därefter in i centrum på kvistarna, där förpuppningen sedan sker i början av juni. Den nykläckta skalbaggen påträffas sittande på nyligen döda ekkvistar från mitten av juni. Den sitter ofta stilla på undersidan av kvistarna och är svår att få syn på.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· ekar
· ekar
· hassel
· hassel
· skogslind
· skogslind
Levande träd
Levande träd
· ekar
· ekar
· hassel
· hassel
· skogslind
· skogslind
Dött träd
Dött träd
· ekar
· ekar
· hassel
· hassel
· skogslind
· skogslind
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Exocentrus, Art Exocentrus adspersus Mulsant, 1846 - ekgrenbock Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i klena, nyligen döda kvistar av ek, lind och hassel. Arten verkar dock att ha en preferens för ek i solexponerat läge. I norra Europa endast i sydöstra Småland och mellersta Blekinge. Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (400-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En ganska platt, 7 mm lång långhorning med rödbrun kroppsfärg och tydliga gråvita hårband över halssköld och täckvingar. Antennerna är längre än kroppen. Från den närbesläktade lindgrenbocken (E. lusitanus) skiljer sig ekgrenbocken genom att dess antenner är starkt behårade runt om, medan lindgrenbocken enbart har långa hår på antennernas undersida.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ekgrenbock

Länsvis förekomst och status för ekgrenbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ekgrenbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I norra Europa endast i sydöstra Småland och mellersta Blekinge. Världsutbredningen sträcker sig från Mellan- och Sydeuropa österut till Kaukasus och Syrien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Acanthocinini  
  • Släkte
    Exocentrus  
  • Art
    Exocentrus adspersusMulsant, 1846 - ekgrenbock

Larvutvecklingen sker i klena, nyligen döda kvistar av ek, lind och hassel. Arten verkar dock att ha en preferens för ek i solexponerat läge. Larvutvecklingen är tvåårig. Larven lever först under barken på kvistar som endast är ett par centimeter tjocka. Larvgångarna går därefter in i centrum på kvistarna, där förpuppningen sedan sker i början av juni. Den nykläckta skalbaggen påträffas sittande på nyligen döda ekkvistar från mitten av juni. Den sitter ofta stilla på undersidan av kvistarna och är svår att få syn på.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Levande träd (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Ekgrenbocken har en mycket lokal utbredning i landet, och är enbart genom detta sårbar. Populationerna är normalt ganska individfattiga, men i samband med kontinuerliga avverkningar inom ett område där ekriset får ligga kvar kan arten bli ganska allmän under en kortare tid. Den hotas dock genom sitt krav på en kontinuerlig tillgång till nyligen döda kvistar. Ett alltmer ökande hot är flisning av ekris efter slutavverkningar och gallringar. Det är bl.a. risk för att man genom att lagra högar med ris ute i bestånden lockar djuren att lägga sina ägg där under försommaren. Hela reproduktionen kan sedan helt omintesgöras genom att man flisar kvistarna för biobränsleproduktion.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Man bör i görligaste mån spara allt färskt ekris inom det område där arten förekommer. Detta gäller ej enbart vid slutavverkningar, utan även vid gallringar och röjningar. Flisning av färskt hyggesavfall från ek bör ske innan maj eller också efter att det legat ute två sommrar.

Åtgärdsprogram Fastställt

Andersson, B. 1977. Notiser om svenska skalbaggar. Ent. Tidskr. 98: 101.

Bily, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 22: 151–152.

von Demelt, C. 1966. Die Tierwelt Deutschlands. Teil 52. Bockkäfer: 93–94.

Lundberg, S. 1956. Exocentrus adspersus Muls., en för Sverige ny cerambycid. Ent. Tidskr. 77: 179–180.

Lundberg, S. 1963. Bidrag till kännedom om svenska skalbaggar. 8. Ent. Tidskr. 84: 248.

Lundberg, S. 1993. Skalbaggar i Hornsö- och Strömsrumstrakten i östra Småland. Ent. Tidskr. 114: 94.

Palm, T. 1957. Bidrag till kännedomen om svenska skalbaggars biologi och systematik. 20-22. Ent. Tidskr. 78: 51–53.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Acanthocinini  
  • Släkte
    Exocentrus  
  • Art
    Exocentrus adspersus, Mulsant, 1846 - ekgrenbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.