Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekhästmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Camponotus fallax
Ekhästmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Munsköldens framkant är inskuren på mitten, medan den hos släktets övriga arter är rak eller något konvex.
Arbetare: Längd 4–9 mm. Kropp glänsande brunsvart till svart med ljuskantad framrygg och ställvis med en svagt rödaktig ton. Huvud och mellankropp är något mindre blank än bakkroppen. Käkar, antenner och ben är ljusare, ofta rödaktiga. Behåringen är något kortare och glesare än hos exempelvis jordhästmyra Camponotus ligniperda.
Drottning: Längd 8–10 mm. Mindre än de andra hästmyredrottningarna. Färg och behåring som hos arbetaren.
Hane: Längd 7–8 mm. Mindre, mer glänsande och mindre hårig än de andra hästmyrehanarna. Kroppen är brunsvart och försedd med vitaktiga vingar, framvingarna dock med gul framkant och gult vingmärke.
Utbredning
Länsvis förekomst för ekhästmyra Observationer i  Sverige för ekhästmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Nordeuropa är arten endast funnen i några få grova, ihåliga ekar vid Strömsholm i Västmanland. Utbredningen i övrigt sträcker sig från Marocko och Mindre Asien i söder till mellersta Frankrike och norra Polen i norr samt Kazakstan i öster.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Med stor sannolikhet är förekomsten i Strömsholm (Västmanland) - några få träd - den enda i Nordeuropa. Här finns en uppenbar fara för ett successionsglapp i lämpliga ekar. Då artens habitat (äldre hålekar) är välundersökta är den antagligen inte förbisedd. Ingen synbar minskning sedan 1960-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (10-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (8-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Ekhästmyra är en värmekrävande art som har små samhällen med upp till något hundratal arbetare och en drottning. Bona finns under bark eller i död ved i levande, ofta gamla lövträd (hos oss grova ekar), såväl i sluten skog som mer öppet (exempelvis alléträd). Arbetarna näringssöker ensamma. Myrorna vistas nästan enbart uppe i träden och är mest aktiva under kvällen och natten. De är skygga och springer undan, blir orörliga eller låter sig falla till marken om en människa närmar sig. Svärmningen sker i maj.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Camponotus (hästmyror), Art Camponotus fallax (Nylander, 1856) - ekhästmyra Synonymer Formica fallax Nylander, 1856

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Med stor sannolikhet är förekomsten i Strömsholm (Västmanland) - några få träd - den enda i Nordeuropa. Här finns en uppenbar fara för ett successionsglapp i lämpliga ekar. Då artens habitat (äldre hålekar) är välundersökta är den antagligen inte förbisedd. Ingen synbar minskning sedan 1960-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (10-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (8-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Munsköldens framkant är inskuren på mitten, medan den hos släktets övriga arter är rak eller något konvex.
Arbetare: Längd 4–9 mm. Kropp glänsande brunsvart till svart med ljuskantad framrygg och ställvis med en svagt rödaktig ton. Huvud och mellankropp är något mindre blank än bakkroppen. Käkar, antenner och ben är ljusare, ofta rödaktiga. Behåringen är något kortare och glesare än hos exempelvis jordhästmyra Camponotus ligniperda.
Drottning: Längd 8–10 mm. Mindre än de andra hästmyredrottningarna. Färg och behåring som hos arbetaren.
Hane: Längd 7–8 mm. Mindre, mer glänsande och mindre hårig än de andra hästmyrehanarna. Kroppen är brunsvart och försedd med vitaktiga vingar, framvingarna dock med gul framkant och gult vingmärke.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ekhästmyra

Länsvis förekomst och status för ekhästmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ekhästmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Nordeuropa är arten endast funnen i några få grova, ihåliga ekar vid Strömsholm i Västmanland. Utbredningen i övrigt sträcker sig från Marocko och Mindre Asien i söder till mellersta Frankrike och norra Polen i norr samt Kazakstan i öster.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Camponotini  
  • Släkte
    Camponotus - hästmyror 
  • Art
    Camponotus fallax(Nylander, 1856) - ekhästmyra
    Synonymer
    Formica fallax Nylander, 1856

Ekhästmyra är en värmekrävande art som har små samhällen med upp till något hundratal arbetare och en drottning. Bona finns under bark eller i död ved i levande, ofta gamla lövträd (hos oss grova ekar), såväl i sluten skog som mer öppet (exempelvis alléträd). Arbetarna näringssöker ensamma. Myrorna vistas nästan enbart uppe i träden och är mest aktiva under kvällen och natten. De är skygga och springer undan, blir orörliga eller låter sig falla till marken om en människa närmar sig. Svärmningen sker i maj.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
De mycket fåtaliga samhällena och låga populationsnivån utgör det största hotet mot arten. Tillfälligheter kan göra att arten försvinner. Brist på lämpliga hålträd begränsar troligen artens vidare utbredning i landet. Sannolikt är den svenska utpostlokalen särskilt känslig för ogynnsamma förändringar av lokalklimat som kan förorsakas av förtätning och igenväxning av de skogsbestånd där boträd finns.
Hindra åverkan på de träd som bebos av myran samt gynna uppkomsten av nya hålträd i Strömsholmsområdet. Arten bör övervakas och dess boträdspreferens närmare undersökas så att åtgärder kan vidtas som gynnar arten och stärker dess population.
Etymologi: fallax (lat.) = bedräglig.
Uttal: [Kamponótus fállax].

Collingwood, C. A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 8.

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.

Douwes, P. 2012. Camponotus fallax ekhästmyra, s. 135. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Forsslund, K.-H. 1957. Svenska myror. 15–19. Ent. Tidskr. 78:32–40.

Seifert, B. 1996. Ameisen: beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Seifert, B. 2007. Die Ameisen Mittel- und Nordeuropas. Lutra. Bautzen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 1997. Rev. Björn Cederberg 2002, Per Douwes 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Camponotini  
  • Släkte
    Camponotus - hästmyror 
  • Art
    Camponotus fallax, (Nylander, 1856) - ekhästmyra
    Synonymer
    Formica fallax Nylander, 1856
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 1997. Rev. Björn Cederberg 2002, Per Douwes 2012.