Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  eklackticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Ganoderma resinaceum
Eklackticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Eklacktickans fruktkropp är ettårig, kraftig, upp till 30 cm bred och 10 cm tjock vid basen, m el m konsolformad med insnörd till brett vidväxt bas eller med kort, tjock, sidoställd fot. Översidan är ojämn med några få breda zoner. Den är först gulbrun, senare mörkt rödbrun och som gammal nästan svartlila och har en tunn, först glänsande, sedan matt lackskorpa. Hattkanten är hos tillväxande exemplar vitaktig till blekt beige. Porytan är först ljusgrå och blir senare ljusbrun, och har 3–4 porer/mm. Porlagret är ej zonerat och upp till 30 mm tjockt. Hattköttet är ljust, träfärgat utom i en 5–10 mm bred zon över porlagret, där det är brunt till mörkbrunt. Hela svampen är mycket lätt som torr. Sporpulvret är brunt.
Utbredning
Länsvis förekomst för eklackticka Observationer i  Sverige för eklackticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är eklackticka känd från Blekinge, Skåne och Halland. 6 kända aktuella lokaler i landet (2005). Knuten till ett exklusivt substrat och noga eftersökt. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 15, vilket motsvarar ungefär 25 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 50 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 50-60 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 50 åren p.g.a. minskande tillgång på grova levande ekar. Den är rapporterad från några få lokaler i Danmark (Lolland, Köpenhamn), och dessa ansågs tidigare markera artens nordgräns. Arten är känd från Storbritannien, Central- och Sydeuropa och blir vanligare söderut. Rapporterad från Georgien och Iran. Arten är rödlistad i Danmark, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare på stambaser av gamla, grova, levande ekar i ängsekskog och hagmark. Troligen värmegynnad art. Knuten till ett exklusivt substrat och eftersökt. Total population i landet liten. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 120 (56-240). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (14-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (14240-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (64-150) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Eklacktickan är nedbrytare eller möjligen en svag parasit på gamla grova levande ekar. Den bildar fruktkroppar vid trädbasen. En värmegynnad art, som påträffas i ängsekskog och hagmark. De danska fynden är också gjorda på ek, som tycks utgöra artens viktigaste substrat. Arten har söderut även blivit funnen på al, bok, platan och vide. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par ekar på varje lokal. Varje ek rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan ha fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor, Parasit
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Polyporaceae, Släkte Ganoderma, Art Ganoderma resinaceum Boud. - eklackticka Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare på stambaser av gamla, grova, levande ekar i ängsekskog och hagmark. Troligen värmegynnad art. Knuten till ett exklusivt substrat och eftersökt. Total population i landet liten. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 120 (56-240). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (14-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (14240-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (64-150) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Eklacktickans fruktkropp är ettårig, kraftig, upp till 30 cm bred och 10 cm tjock vid basen, m el m konsolformad med insnörd till brett vidväxt bas eller med kort, tjock, sidoställd fot. Översidan är ojämn med några få breda zoner. Den är först gulbrun, senare mörkt rödbrun och som gammal nästan svartlila och har en tunn, först glänsande, sedan matt lackskorpa. Hattkanten är hos tillväxande exemplar vitaktig till blekt beige. Porytan är först ljusgrå och blir senare ljusbrun, och har 3–4 porer/mm. Porlagret är ej zonerat och upp till 30 mm tjockt. Hattköttet är ljust, träfärgat utom i en 5–10 mm bred zon över porlagret, där det är brunt till mörkbrunt. Hela svampen är mycket lätt som torr. Sporpulvret är brunt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för eklackticka

Länsvis förekomst och status för eklackticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för eklackticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är eklackticka känd från Blekinge, Skåne och Halland. 6 kända aktuella lokaler i landet (2005). Knuten till ett exklusivt substrat och noga eftersökt. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 15, vilket motsvarar ungefär 25 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 50 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 50-60 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 50 åren p.g.a. minskande tillgång på grova levande ekar. Den är rapporterad från några få lokaler i Danmark (Lolland, Köpenhamn), och dessa ansågs tidigare markera artens nordgräns. Arten är känd från Storbritannien, Central- och Sydeuropa och blir vanligare söderut. Rapporterad från Georgien och Iran. Arten är rödlistad i Danmark, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Ganoderma  
  • Art
    Ganoderma resinaceumBoud. - eklackticka

Eklacktickan är nedbrytare eller möjligen en svag parasit på gamla grova levande ekar. Den bildar fruktkroppar vid trädbasen. En värmegynnad art, som påträffas i ängsekskog och hagmark. De danska fynden är också gjorda på ek, som tycks utgöra artens viktigaste substrat. Arten har söderut även blivit funnen på al, bok, platan och vide. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par ekar på varje lokal. Varje ek rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan ha fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Arten är i Halland funnen inom ett naturreservat som ställvis växer igen med sly och buskar. Ogynnsam beskuggning kan hota värdträdens vitalitet vilket förkortar den tid svampen har möjlighet att fortleva. Avverkning av värdträd och av potentiella värdträd i omgivningen utgör också akuta hot. Arten hotas på sikt av att olikåldriga bestånd med grov ek alltmer försvinner

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Kända värdträd måste få stå kvar så länge som möjligt och hållas fria från skuggande träd och buskar. Potentiella värdträd på artens växtplatser måste sparas i största möjliga utsträckning.
Utländska namn – DK: Gyldenbrun lakporesvamp.

Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening. Stockholm.

Petersen, J. H. 1983. Lakporesvampene (Ganoderma) i Danmark og Europa. Svampe 7: 1–11.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1992. Rev. Stellan Sunhede 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Ganoderma  
  • Art
    Ganoderma resinaceum, Boud. - eklackticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1992. Rev. Stellan Sunhede 1997.