Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  enaremaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum boreiforme
Enaremaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Enaremaskros hör till gruppen nordmaskrosor, Taraxacum sect. Borea. Växten är högst 10-15 cm hög. Bladen är lansettlika med tämligen breda, rödvioletta skaft. Ändloben är triangulär, hos inre blad i kanten sågtandad. Sidoloberna, till antalet 3-5, är mer eller mindre klolikt nedböjda, på ryggsidan rikligt tandade eller med någon enstaka grov tand. Tänderna är ofta karaktäristiskt kloformigt böjda. Holken är liten, drygt 1 cm hög, olivgrön med yttre holkfjäll tämligen korta, ca 7-10 x 1,5-2,5 mm och tydligt hinnkantade, ibland med en liten hornbildning nära spetsen. Korgen är liten, högst 3 cm bred, undertill med en gråviolett strimma. Arten är närmast släkt med taigamaskros, T. boreum, men har smalare blad. Sidoflikarna är dessutom mer nedåtriktade samt kloböjda. De yttre holkfjällen har tydlig hinnkant och en knöl nära spetsen, vilka saknas hos taigamaskros. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för enaremaskros Observationer i  Sverige för enaremaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Enaremaskros är beskriven från finska Lappland, och är i de nordiska länderna främst funnen i Norge, där den samlats på åtskilliga lokaler. I Sverige är den tidigare samlad i Dalarna, Härjedalen, Jämtland och Ångermanland. Den har inte återfunnits på någon av dessa sydligare lokaler efter 1968, men är samtidigt dåligt eftersökt. Däremot upptäcktes två nya lokaler i Norrbotten under inventeringen av Norrbottens flora. Arten är sannolikt mycket sällsynt, men det finns som hos flertalet maskrosor ett mörkertal av okänd storlek. Då arten växer på gräsmarker i Norrbotten och biotopen är under försvinnande får arten betraktas som starkt hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Enaremaskros, en art i sektionen nordmaskrosor, har två akuella förekomster i Norrbotten. Fram till 1950-talet samlad även i Dlr, Hjd, Jmt och Ång men ej återfunnen där. Växer på gräsmarker. Mörkertalet kan vara stort. Viss kunskapsbrist! Habitatet hotat i Norrbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (20-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (20-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v); D1).
Ekologi
Växer på friska - torra gräsmarker, men många tidigare fynd är förutom på ängar gjorda på grusplaner, i vägkanter, backar samt på fjällhedar. Arten är funnen i alpin terräng i Härjedalen nära Mittåkläppens topp och även i Norge finns fynd nära 1000-metersnivån. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum boreiforme Sonck - enaremaskros Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Enaremaskros, en art i sektionen nordmaskrosor, har två akuella förekomster i Norrbotten. Fram till 1950-talet samlad även i Dlr, Hjd, Jmt och Ång men ej återfunnen där. Växer på gräsmarker. Mörkertalet kan vara stort. Viss kunskapsbrist! Habitatet hotat i Norrbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (20-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (20-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v); D1).
Enaremaskros hör till gruppen nordmaskrosor, Taraxacum sect. Borea. Växten är högst 10-15 cm hög. Bladen är lansettlika med tämligen breda, rödvioletta skaft. Ändloben är triangulär, hos inre blad i kanten sågtandad. Sidoloberna, till antalet 3-5, är mer eller mindre klolikt nedböjda, på ryggsidan rikligt tandade eller med någon enstaka grov tand. Tänderna är ofta karaktäristiskt kloformigt böjda. Holken är liten, drygt 1 cm hög, olivgrön med yttre holkfjäll tämligen korta, ca 7-10 x 1,5-2,5 mm och tydligt hinnkantade, ibland med en liten hornbildning nära spetsen. Korgen är liten, högst 3 cm bred, undertill med en gråviolett strimma. Arten är närmast släkt med taigamaskros, T. boreum, men har smalare blad. Sidoflikarna är dessutom mer nedåtriktade samt kloböjda. De yttre holkfjällen har tydlig hinnkant och en knöl nära spetsen, vilka saknas hos taigamaskros. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för enaremaskros

Länsvis förekomst och status för enaremaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för enaremaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Enaremaskros är beskriven från finska Lappland, och är i de nordiska länderna främst funnen i Norge, där den samlats på åtskilliga lokaler. I Sverige är den tidigare samlad i Dalarna, Härjedalen, Jämtland och Ångermanland. Den har inte återfunnits på någon av dessa sydligare lokaler efter 1968, men är samtidigt dåligt eftersökt. Däremot upptäcktes två nya lokaler i Norrbotten under inventeringen av Norrbottens flora. Arten är sannolikt mycket sällsynt, men det finns som hos flertalet maskrosor ett mörkertal av okänd storlek. Då arten växer på gräsmarker i Norrbotten och biotopen är under försvinnande får arten betraktas som starkt hotad.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Borea - nordmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum boreiformeSonck - enaremaskros

Växer på friska - torra gräsmarker, men många tidigare fynd är förutom på ängar gjorda på grusplaner, i vägkanter, backar samt på fjällhedar. Arten är funnen i alpin terräng i Härjedalen nära Mittåkläppens topp och även i Norge finns fynd nära 1000-metersnivån. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Växten hotas främst av att gräsmarkernas vegetation sluter sig. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdrift och tramp upphör i betesmarker och på fjällängar, kan inverka negativt på föryngringen. Växten är rödlistad genom att de aktuella lokalerna är få och att dess biotoper i norr är starkt minskande.
Några av de äldre lokalerna bör återinventeras för att fastställa aktuell status. Några individrika lokaler av arten bör identifieras och växtplatserna skötas med hänsyn till växtens ekologiska krav, t.ex. genom att förhindra igenväxning av buskar och gräs. Arten bör hållas under uppsikt och de aktuella lokalerna bör ingå i floraväktarprogram.
Arten är i Norrbottens flora, del III, felaktigt redovisad som Taraxacum boreophilum. Såväl bild, beskrivning som lokalförteckning avser T. boreiforme.

Richards, A.J. (1985): Sectional Nomenclature in Taraxacum (Asteraceae). Taxon 34 (4): 633-644.

Sonck, C. E. 1991: En ny nordlig Taraxacum-art, hörande till sektionen Borea. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 67: 140-142. BILD

Stenberg, L. (red.) 2010. Norrbottens flora III. SBF-förlaget, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Borea - nordmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum boreiforme, Sonck - enaremaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22