Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  engelskt björnbär

Organismgrupp Kärlväxter Rubus echinatus
Engelskt björnbär Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Engelskt björnbär är ett ganska lågvuxet, vintergrönt björnbär med hår och skaftade glandler på stammarna. Det påminner närmast om raspbjörnbär Rubus radula, men avviker genom skarpt och grovt tandade blad, där uddbladen har en mer rombisk form.
Utbredning
Länsvis förekomst för engelskt björnbär Observationer i  Sverige för engelskt björnbär
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Engelskt björnbär finns i Skåne, dels på några närliggande lokaler på Falsterbohalvön, dels vid Frostavallen i Höörs kommun. Det har sin huvudutbredning i England och Wales, men har förvildats i Norge och tillhör de arter som blivit problematiska när de förts in i Australien. Arten har kommit till Sverige i relativt sen tid, men dess invandring bedöms som spontan. Det är dock inte omöjligt att arten har kommit till Sverige via engelskt virke.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Ett äkta björnbär som är funnet inom två mycket begränsade områden i Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 148 (148-200) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (12-20) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Engelskt björnbär växer i små skogspartier i anslutning till bebyggelse och i en sluttning med bokskog.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Rosaceae (rosväxter), Släkte Rubus (rubusar), Art Rubus echinatus Lindley - engelskt björnbär Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Ett äkta björnbär som är funnet inom två mycket begränsade områden i Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 148 (148-200) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (12-20) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Engelskt björnbär är ett ganska lågvuxet, vintergrönt björnbär med hår och skaftade glandler på stammarna. Det påminner närmast om raspbjörnbär Rubus radula, men avviker genom skarpt och grovt tandade blad, där uddbladen har en mer rombisk form.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för engelskt björnbär

Länsvis förekomst och status för engelskt björnbär baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för engelskt björnbär

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Engelskt björnbär finns i Skåne, dels på några närliggande lokaler på Falsterbohalvön, dels vid Frostavallen i Höörs kommun. Det har sin huvudutbredning i England och Wales, men har förvildats i Norge och tillhör de arter som blivit problematiska när de förts in i Australien. Arten har kommit till Sverige i relativt sen tid, men dess invandring bedöms som spontan. Det är dock inte omöjligt att arten har kommit till Sverige via engelskt virke.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Rubus - äkta björnbär 
  • Art
    Rubus echinatusLindley - engelskt björnbär

Engelskt björnbär växer i små skogspartier i anslutning till bebyggelse och i en sluttning med bokskog.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Buskmark, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
På Falsterbohalvön verkar engelskt björnbär klara sig bra, men kan lätt decimeras genom röjningar och expanderande bebyggelse. Vid Frostavallen kan konkurrensen med andra buskar och träd bli besvärlig, särskilt som klimatet inte är riktigt lika gynnsamt som vid Falsterbo.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att de som bor i eller sköter områdena där engelskt björnbär växer får information om arten, så att buskarna inte röjs bort.

Kurtto, A., Weber, H. E., Lampinen, R. & Sennikov, A. N. (eds.) 2010: Atlas Florae Europaeae. Distribution of Vascular Plants in Europe. 15. Rosaceae (Rubus). — The Committee for Mapping the Flora of Europe & Societas Biologica Fennica Vanamo, Helsinki. 362 pp.

Oredsson, A. 2004. Två nya medlemmar av den svenska floran: engelskt björnbär och skuggbjörnbär. Svensk Bot. Tidskr. 98: 232-237. BILD

Oredsson, A. 2006. Falsterbohalvöns björnbär. Bot. Not. 139 (2): 1-23.

Oredsson, A. 2009. Tre lokaler för barkbjörnbär i Höörs kommun. Bot. Not. 142 (4): 13-17.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Burén 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-08.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Rubus - äkta björnbär 
  • Art
    Rubus echinatus, Lindley - engelskt björnbär
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Burén 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-08.