Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  etternässla

Organismgrupp Kärlväxter Urtica urens
Etternässla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Etternässla är en vårgroende, ettårig ört som normalt är 5-20 cm hög. I motsats till brännässla U. dioica har den han- och honblommor på samma planta. Arten har rikligt med nässelhår på bladen och stjälken. Bladen skiljer sig genom att vara mer ovala och sakna brännässlans hjärtformade bladbas, samt ha djupare sågad bladkant.
Utbredning
Länsvis förekomst för etternässla Observationer i  Sverige för etternässla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Etternässla förekommer ganska sparsamt till sällsynt i hela landet men är avgjort mest frekvent i söder. I Norrland förekommer den främst längs kusten medan den i Jämtland räknas som tillfälligt förekommande. Arten är utbredd i hela Europa, inklusive de nordiska länderna, och österut till nordöstra Asien, samt i Nordafrika och Nordamerika (Hultén & Fries 1986).
Arten har minskat sedan mitten av 1900-talet, och i Bohuslän var den beräknade minskningstakten av antalet lokaler (Sundberg 2015) omkring 45% per decennium (Blomgren m.fl. 2011). Etternässla är rödlistad som Sårbar (VU) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015) och i Tjeckien (Grulich 2012), som Nära hotad (NT) i Schweiz (Moser m.fl. 2002), och som Nationellt utdöd (RE) i Luxemburg (Colling 2005).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Etternässla förekommer sparsamt i främst näringsrika rabatter och odlingar. Arten har en sydlig tyngdpunkt i sin utbredning i landet, men förekommer sällsynt i norra Sverige, och verkar ha minskat rejält under 1900-talet och början av 2000-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ab).
Ekologi
Etternässla är en näringsgynnad växt som främst förekommer på lätta jordar i rabatter och grönsaksodlingar, potatis- och majsåkrar samt på skräpmark kring gårdar. I Halland och på Öland förekommer den även på havsstränder (Georgson m.fl. 1997, Ulla-Britt Andersson i brev). Då den är ettårig och konkurrenskänslig kräver den årlig omröring eller plöjning av marken för att gro och etablera sig.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Urticaceae (nässelväxter), Släkte Urtica (nässlor), Art Urtica urens L. - etternässla Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Etternässla förekommer sparsamt i främst näringsrika rabatter och odlingar. Arten har en sydlig tyngdpunkt i sin utbredning i landet, men förekommer sällsynt i norra Sverige, och verkar ha minskat rejält under 1900-talet och början av 2000-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ab).
Etternässla är en vårgroende, ettårig ört som normalt är 5-20 cm hög. I motsats till brännässla U. dioica har den han- och honblommor på samma planta. Arten har rikligt med nässelhår på bladen och stjälken. Bladen skiljer sig genom att vara mer ovala och sakna brännässlans hjärtformade bladbas, samt ha djupare sågad bladkant.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för etternässla

Länsvis förekomst och status för etternässla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för etternässla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Etternässla förekommer ganska sparsamt till sällsynt i hela landet men är avgjort mest frekvent i söder. I Norrland förekommer den främst längs kusten medan den i Jämtland räknas som tillfälligt förekommande. Arten är utbredd i hela Europa, inklusive de nordiska länderna, och österut till nordöstra Asien, samt i Nordafrika och Nordamerika (Hultén & Fries 1986).
Arten har minskat sedan mitten av 1900-talet, och i Bohuslän var den beräknade minskningstakten av antalet lokaler (Sundberg 2015) omkring 45% per decennium (Blomgren m.fl. 2011). Etternässla är rödlistad som Sårbar (VU) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015) och i Tjeckien (Grulich 2012), som Nära hotad (NT) i Schweiz (Moser m.fl. 2002), och som Nationellt utdöd (RE) i Luxemburg (Colling 2005).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Urticaceae - nässelväxter 
  • Släkte
    Urtica - nässlor 
  • Art
    Urtica urensL. - etternässla

Etternässla är en näringsgynnad växt som främst förekommer på lätta jordar i rabatter och grönsaksodlingar, potatis- och majsåkrar samt på skräpmark kring gårdar. I Halland och på Öland förekommer den även på havsstränder (Georgson m.fl. 1997, Ulla-Britt Andersson i brev). Då den är ettårig och konkurrenskänslig kräver den årlig omröring eller plöjning av marken för att gro och etablera sig.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Arten missgynnas av såväl mekanisk som kemisk ogräsbekämpning samt asfaltering eller singelbeläggning av gamla gårdsplaner. Dess tillbakagång är även till stor del en följd av minskad husbehovsodling av grönsaker, minskad djurhållning och ändrad gödselhantering.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Etternässla gynnas genom att undvika att rensa bort den i odlingar, och genom giftfri odling av främst grönsaker och andra annueller.

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.) 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Colling, G. 2005. Red List of the vascular plants of Luxembourg - Pteridophyta and Spermatophyta. [https://ps.mnhn.lu/recherche/redbook/vascplants/default.htm].

Georgson, K., Johansson, B., Johansson, Y., Kuylenstierna, J, Lenfors, I & Nilsson, N.-G. (red.) 1997. Hallands flora. SBT-redaktionen, Lund.

Grulich, V. 2012. Red List of vascular plants of the Czech Republic: 3rd edition. Preslia 84: 631-645.

Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015. Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken, Norge.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Moser, D.M., Gygax, A., Bäumler, B. & Wyler, N. 2002. Rote Liste der gefährdeten Arten der Schweiz. Farn- und Blütenpflanzen. Bundesamt für Umwelt, Wald und Landschaft, Bern.

Sundberg, S. 2015. Vad är rödlistan och hur bedöms växter och svampar? Svensk Botanisk Tidskrift 109: 208-218. [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/Sundberg_2015_SBT.pdf]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Urticaceae - nässelväxter 
  • Släkte
    Urtica - nässlor 
  • Art
    Urtica urens, L. - etternässla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015