Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fågelfotsmossa

Organismgrupp Mossor Nogopterium gracile
Fågelfotsmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Växer i gröna, gulgröna eller brunaktiga glesa mattor. De primära skotten är krypande medan de utstående sekundära, 1-3 cm långa skotten är något trädlikt förgrenade och har ibland flagell-lika grenar. Som torra är grenarna kraftigt krökta mot underlaget. Stambladen på de utstående skotten är raka, som fuktiga utåtriktade och som torra upprätta och tilltryckta. De är släta, äggrunda eller brett äggrunda och smalnar gradvis av till en relativt bred spets. Nerven är dubbel eller grenad med 2-3(-4) grenar, och når 30-50 % upp i bladet. Den plana bladkanten är i övre delen oregelbundet och grovt tandad, längre ned gradvis mer fintandad eller nära basen helbräddad. Cellerna i bladmitten är (12-)18-44(-48) × 6-10(-12) µm, avlångt rombformiga eller kort linjära och tjockväggiga. I övre delen av bladet har många celler kraftigt utskjutande övre celländar. Bashörnsgrupperna är stora, avlångt äggrunda och når högt upp längs bladkanten. De består av rombformiga, rundat kvadratiska, bredare än långa, eller nära basen kort rektangulära celler. Nära basen är bashörnscellerna delvis tvåskiktade. Arten är skildkönad och sporkapslar är mycket ovanliga. Kapslarna är upprätta eller lutande, avlångt äggformiga till avlångt cylindriska och sitter på ett långt skaft. Tandkransarna är reducerade. Sporerna är 19-30 µm.
Fågelfotsmossa kan knappast förväxlas med andra arter i vår flora. De i torka krökta grenarna gör att skotten i fält påminner något om fågelfötter, och i övrigt känner man igen arten på de äggrunda bladen med grovtandade övre kanter, kraftigt utskjutande celländar på bladryggen och stora bashörnsgrupper av små celler.
Utbredning
Länsvis förekomst för fågelfotsmossa Observationer i  Sverige för fågelfotsmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fågelfotsmossa förekommer sällsynt i landets sydvästra delar från Halland till Värmland. Ett äldre fynd är dessutom känt från Blekinge, men mossan har inte återfunnits där i modern tid. Fågelfotsmossa har troligen minskat kraftigt i landet, eftersom den försvunnit från många äldre växtplatser. Från år 1989 till 1992 besiktigades 45 av ca 50 då kända lokaler i Sverige och fågelfotsmossan återfanns endast på 15 av dessa (Gustafsson & Hallingbäck 1994). Därefter har ett antal lokaler tillkommit. På de flesta lokalerna är förekomsterna små och med försvagad kondition. Den finns i Danmark, södra Norge och på Island. Arten finns i Europa, Afrika, sydvästra Asien och Nordamerika. Fågelfotsmossan är en i huvudsak suboceanisk till mediterran art. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten växer på sten i silikatstens- eller grönstensbranter, ofta något skuggade av lövträd i klimatiskt gynnade lägen i sydvästra Sverige. Arten har tidigare minskat kraftigt men minskningen verkar nu ha upphört. De ytmässigt mycket små delpopulationerna gör att den ändå bedöms vara sårbar. Ett åtgärdsprogam håller på att tas fram för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (100-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (32-1300) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer främst på klippor av silikatrika material eller grönsten, på varma, skuggiga miljöer i lövskog, men kan sällan även växa som epifyt. Vanligaste biotopen utgörs av sydvända bergbranter intill sjöar och andra klimatiskt gynnsamma lägen. Karaktäristiska följearter är guldlocksmossa Homalothecium sericeum, skogsgrimmia Grimmia hartmannii och fällmossa Antitrichia curtipendula. Den är i Sverige även funnen på träd (på en alm och en numera död ask) i Bohuslän. I västligaste Europa och i Medelhavsområdet kan arten växa även i mycket ljus- och vindexponerade lägen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Leucodontaceae, Släkte Nogopterium (fågelfotsmossor), Art Nogopterium gracile (Hedw.) Crosby & W.R.Buck - fågelfotsmossa Synonymer Pterogonium gracile (Hedw.) Sm., Pterigynandrum gracile Hedw.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten växer på sten i silikatstens- eller grönstensbranter, ofta något skuggade av lövträd i klimatiskt gynnade lägen i sydvästra Sverige. Arten har tidigare minskat kraftigt men minskningen verkar nu ha upphört. De ytmässigt mycket små delpopulationerna gör att den ändå bedöms vara sårbar. Ett åtgärdsprogam håller på att tas fram för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (100-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (32-1300) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Åtgärdsprogram Fastställt
Växer i gröna, gulgröna eller brunaktiga glesa mattor. De primära skotten är krypande medan de utstående sekundära, 1-3 cm långa skotten är något trädlikt förgrenade och har ibland flagell-lika grenar. Som torra är grenarna kraftigt krökta mot underlaget. Stambladen på de utstående skotten är raka, som fuktiga utåtriktade och som torra upprätta och tilltryckta. De är släta, äggrunda eller brett äggrunda och smalnar gradvis av till en relativt bred spets. Nerven är dubbel eller grenad med 2-3(-4) grenar, och når 30-50 % upp i bladet. Den plana bladkanten är i övre delen oregelbundet och grovt tandad, längre ned gradvis mer fintandad eller nära basen helbräddad. Cellerna i bladmitten är (12-)18-44(-48) × 6-10(-12) µm, avlångt rombformiga eller kort linjära och tjockväggiga. I övre delen av bladet har många celler kraftigt utskjutande övre celländar. Bashörnsgrupperna är stora, avlångt äggrunda och når högt upp längs bladkanten. De består av rombformiga, rundat kvadratiska, bredare än långa, eller nära basen kort rektangulära celler. Nära basen är bashörnscellerna delvis tvåskiktade. Arten är skildkönad och sporkapslar är mycket ovanliga. Kapslarna är upprätta eller lutande, avlångt äggformiga till avlångt cylindriska och sitter på ett långt skaft. Tandkransarna är reducerade. Sporerna är 19-30 µm.
Fågelfotsmossa kan knappast förväxlas med andra arter i vår flora. De i torka krökta grenarna gör att skotten i fält påminner något om fågelfötter, och i övrigt känner man igen arten på de äggrunda bladen med grovtandade övre kanter, kraftigt utskjutande celländar på bladryggen och stora bashörnsgrupper av små celler.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fågelfotsmossa

Länsvis förekomst och status för fågelfotsmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fågelfotsmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fågelfotsmossa förekommer sällsynt i landets sydvästra delar från Halland till Värmland. Ett äldre fynd är dessutom känt från Blekinge, men mossan har inte återfunnits där i modern tid. Fågelfotsmossa har troligen minskat kraftigt i landet, eftersom den försvunnit från många äldre växtplatser. Från år 1989 till 1992 besiktigades 45 av ca 50 då kända lokaler i Sverige och fågelfotsmossan återfanns endast på 15 av dessa (Gustafsson & Hallingbäck 1994). Därefter har ett antal lokaler tillkommit. På de flesta lokalerna är förekomsterna små och med försvagad kondition. Den finns i Danmark, södra Norge och på Island. Arten finns i Europa, Afrika, sydvästra Asien och Nordamerika. Fågelfotsmossan är en i huvudsak suboceanisk till mediterran art. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Leucodontaceae  
  • Släkte
    Nogopterium - fågelfotsmossor 
  • Art
    Nogopterium gracile(Hedw.) Crosby & W.R.Buck - fågelfotsmossa
    Synonymer
    Pterogonium gracile (Hedw.) Sm.
    Pterigynandrum gracile Hedw.

Arten växer främst på klippor av silikatrika material eller grönsten, på varma, skuggiga miljöer i lövskog, men kan sällan även växa som epifyt. Vanligaste biotopen utgörs av sydvända bergbranter intill sjöar och andra klimatiskt gynnsamma lägen. Karaktäristiska följearter är guldlocksmossa Homalothecium sericeum, skogsgrimmia Grimmia hartmannii och fällmossa Antitrichia curtipendula. Den är i Sverige även funnen på träd (på en alm och en numera död ask) i Bohuslän. I västligaste Europa och i Medelhavsområdet kan arten växa även i mycket ljus- och vindexponerade lägen.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Luftföroreningar och försurning har angivits som huvudsaklig förklaring till varför 80% av äldre förekomster försvunnit i Sverige (Gustafsson & Hallingbäck 1994). Till en mindre del angavs avverkning som mest sannolik orsak till försvinnandet. Emellertid kan expositionsskyddande träd framför bergbranter hjälpa till att filtrera bort luftföroreningar.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Utsläpp av föroreningar till luft måste snarast minska, i synnerhet försurande sådana. Klippstup med aktuella förekomster av arten bör ges ett ändamålsenligt skydd, som innebär att en vindskyddande kappa av lövträd lämnas framför aktuella bergbranter.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn - NO: Kveilmose, DK: Tæt Fugleklomos, IS: Sveigmosi, GB: Bird´s-foot Wing-moss.

Gustafsson, L. & Hallingbäck, T. 1994. Fågelfotsmossan, Pterogonium gracile, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 88: 143-152.

Hedenäs, L. 2014. Nogopterium gracile fågelfotsmossa s. 317-318. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Nyholm, E. 1954-69. Illustrated moss flora of Fennoscandia 2. Musci. Lund.

Størmer, P. 1969. Mosses with a Western and Southern Distribution in Norway. Oslo, Bergen & Tromsö.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Leucodontaceae  
  • Släkte
    Nogopterium - fågelfotsmossor 
  • Art
    Nogopterium gracile, (Hedw.) Crosby & W.R.Buck - fågelfotsmossa
    Synonymer
    Pterogonium gracile (Hedw.) Sm.
    Pterigynandrum gracile Hedw.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.