Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fårmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum retroversum
Fårmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fårmaskros hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Den blir cirka 10-15 cm hög. Bladen är mörkt gröna, har särskilt uppåt i bladet korta, breda och kortspetsade sidoflikar, vilka som regel är klolikt nedböjda eller åtminstone med ovankanten starkt konvex. Holken är rätt ljus med nästan uppåtriktade, smala, tydligt hinnkantade ytterholkfjäll, vilka på undersidan nära spetsen bär ett tydligt hornutskott. Korgarna är små, ca 3 cm breda, med strålblommor som undertill har en mörk, röd- eller brunviolett strimma. Stift och märken är mycket mörka och saknar pollen. Arten liknar hällmaskros, T. decipiens, men skiljs på bladens bredare och mer kortspetsade sidoflikar. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för fårmaskros Observationer i  Sverige för fårmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fårmaskrosen är i Sverige funnen på Gotland på ett 10-tal lokaler, flertalet kring Visby under perioden 1909-1946, men har ej återfunnits på någon av dessa. Ett tidigt fynd (1907) finns även från Blekinge. Arten upptäcktes efter nästan 60 år på en ny lokal på Fårö utanför Gotland 2005. Några belägg finns även från Småland, men dessa behöver granskas ytterligare. Dessutom finns en gammal uppgift från Västervik, där arten skall ha bestämts av H. Dahlstedt, men belägg saknas. I Lange (1911) anges arten även från Blekinge och Öland, något som inte kunnat bekräftas. Även om det finns ett mörkertal, särskilt på Gotland, är fårmaskrosen säkert en mycket sällsynt art.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Fåmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är en sällsynt art med tidigare två kända fynd: en i hästhage i Blekinge, en på sandig havsstrand i Småland. Båda lokalerna är välhävdade men individantalet litet. Genom nyinventeringar har arten påträffats på 14 lokaler på Gotland, där den tycks ha sin huvudutbredning. Den uppträder som regel i individfattiga bestånd, men på en del lokaler förekommer den med rätt många plantor. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (50-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (16-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (5000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (56-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Växer på torra kalkrika marker, troligen i miljöer typiska för sandmaskrosor. Exempelvis är växten från Blekinge samlad på en havsstrandäng, där det i torra delar ofta växer sandmaskrosor. Lokalen på Fårö är en markvägkant med torrängsvegetation där den växer bland andra arter sandmaskrosor. Lange (1911) anger att arten på Gotland förekommer ”å ängsbackar samt i barrskog”. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum retroversum Dahlst. - fårmaskros Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Fåmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är en sällsynt art med tidigare två kända fynd: en i hästhage i Blekinge, en på sandig havsstrand i Småland. Båda lokalerna är välhävdade men individantalet litet. Genom nyinventeringar har arten påträffats på 14 lokaler på Gotland, där den tycks ha sin huvudutbredning. Den uppträder som regel i individfattiga bestånd, men på en del lokaler förekommer den med rätt många plantor. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (50-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (16-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (5000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (56-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Fårmaskros hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Den blir cirka 10-15 cm hög. Bladen är mörkt gröna, har särskilt uppåt i bladet korta, breda och kortspetsade sidoflikar, vilka som regel är klolikt nedböjda eller åtminstone med ovankanten starkt konvex. Holken är rätt ljus med nästan uppåtriktade, smala, tydligt hinnkantade ytterholkfjäll, vilka på undersidan nära spetsen bär ett tydligt hornutskott. Korgarna är små, ca 3 cm breda, med strålblommor som undertill har en mörk, röd- eller brunviolett strimma. Stift och märken är mycket mörka och saknar pollen. Arten liknar hällmaskros, T. decipiens, men skiljs på bladens bredare och mer kortspetsade sidoflikar. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fårmaskros

Länsvis förekomst och status för fårmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fårmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fårmaskrosen är i Sverige funnen på Gotland på ett 10-tal lokaler, flertalet kring Visby under perioden 1909-1946, men har ej återfunnits på någon av dessa. Ett tidigt fynd (1907) finns även från Blekinge. Arten upptäcktes efter nästan 60 år på en ny lokal på Fårö utanför Gotland 2005. Några belägg finns även från Småland, men dessa behöver granskas ytterligare. Dessutom finns en gammal uppgift från Västervik, där arten skall ha bestämts av H. Dahlstedt, men belägg saknas. I Lange (1911) anges arten även från Blekinge och Öland, något som inte kunnat bekräftas. Även om det finns ett mörkertal, särskilt på Gotland, är fårmaskrosen säkert en mycket sällsynt art.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum retroversumDahlst. - fårmaskros

Växer på torra kalkrika marker, troligen i miljöer typiska för sandmaskrosor. Exempelvis är växten från Blekinge samlad på en havsstrandäng, där det i torra delar ofta växer sandmaskrosor. Lokalen på Fårö är en markvägkant med torrängsvegetation där den växer bland andra arter sandmaskrosor. Lange (1911) anger att arten på Gotland förekommer ”å ängsbackar samt i barrskog”. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Växten hotas främst av att torrängarnas vegetation sluter sig och blir buskmarker med en, slån eller nyponbuskar. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdriften och trampet upphör i betesmarker, kan inverka negativt på föryngringen.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Lokalen på Fårö bör avgränsas och markägaren informeras för att växtplatsen inte ska förstöras av bristande kunskap och för möjligheter till fortsatt skötsel. Nya lokaler med fårmaskros bör sökas på Klintängarna eller i dess närhet samt i Visby-trakten. Äldre lokaler kan dock vara svåra att återfinna då de är oprecist angivna, men då miljöer för sandmaskrosor är mycket vanliga på Gotland kan ett mer generellt sökande i lämpliga miljöer vara minst lika givande. De småländska beläggen bör analyseras närmare för att få reda på om något av dem är fårmaskros. Arten bör hållas under uppsikt och ingå i floraväktarprogram.

Dahlstedt, H. 1911: Nya östsvenska Taraxaca. Arkiv för Botanik 10(6): 1-35.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Lange, T. 1911: Bidrag till kännedomen om Gotlands Taraxacumflora.

Bot. Not. 1911: 275-292.

Rydberg, H. in Artportalen 2005: [http://www.artportalen.se/plants/default.asp] BILD

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum retroversum, Dahlst. - fårmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22