Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  falsk guldskivlav

Organismgrupp Lavar Psora testacea
Falsk guldskivlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Falsk guldskivlav har en fjällig, ofta flera dm stor bål, med 1–3 mm stora, tjocka, ljusgrå och vitkantade fjäll. Apothecier är orangefärgade (K+ vinröda), upp till 2 mm breda och sitter på och mellan fjällen. Sterila fjäll kan förväxlas med kalkspricklav Acarospora glaucocarpa, som dock har mörkare, mer flikiga fjäll.
Utbredning
Länsvis förekomst för falsk guldskivlav Observationer i  Sverige för falsk guldskivlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har endast omkring fem aktuella lokaler på Öland (Gårdby, två i Sandby, Vickleby) och en på Gotland (Alskog). Förekomsterna vid Gårdby och Alskog är rika. Den är tidigare uppgiven från Torsburgen på Gotland (1800-talet), där den är eftersökt i delar av området. Arten är även känd från ett par lokaler på Öland från 1800-talet och början av 1900-talet (Resmo, Mörbylånga) där den inte är eftersökt. På en gammal lokal i Södermanland (Hölö) från 1800-talet är den eftersökt men inte återfunnen. Den är i övrigt spridd i Syd- och Mellaneuropa, med de svenska lokalerna som nordliga utposter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten har omkring 25 aktuella lokaler på Öland och Gotland varav de flesta på Gotland. Växer på ljusexponerad alvarmark till delvis skuggad, kraftigt vittrad kalksten, på lodytor eller i skrevor. Antalet reproduktiva individer skattas till 250 (125-325). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (25-65). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1120 km² och förekomstarean (AOO) till 200 (100-260) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Falsk guldskivlav växer på Öland på ljusexponerad alvarmark till delvis skuggad, kraftigt vittrad kalksten, på lodytor eller i skrevor till 1,5–2 dm höga avsatser. Vanliga följearter är kalkstenslav Aspicilia calcarea och brunsvart vårtlav Verrucaria nigrescens. På Gotland förekommer den också på kraftigt vittrade lodytor och skrevor, på en västvänd, ca 1 m hög klint med en gles tallskogsridå på västra sidan. På denna lokal växer också säcklav Solorina saccata.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Psoraceae, Släkte Psora (tegellavar), Art Psora testacea Hoffm. - falsk guldskivlav Synonymer Psora testacea (Hoffm.) Ach., Protoblastenia testacea (Hoffm.) Clauzade & Rondon, Chrysopsora testacea (Hoffm.) M.Choisy, Lecidea testacea (Hoffm.) Ach.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten har omkring 25 aktuella lokaler på Öland och Gotland varav de flesta på Gotland. Växer på ljusexponerad alvarmark till delvis skuggad, kraftigt vittrad kalksten, på lodytor eller i skrevor. Antalet reproduktiva individer skattas till 250 (125-325). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (25-65). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1120 km² och förekomstarean (AOO) till 200 (100-260) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Falsk guldskivlav har en fjällig, ofta flera dm stor bål, med 1–3 mm stora, tjocka, ljusgrå och vitkantade fjäll. Apothecier är orangefärgade (K+ vinröda), upp till 2 mm breda och sitter på och mellan fjällen. Sterila fjäll kan förväxlas med kalkspricklav Acarospora glaucocarpa, som dock har mörkare, mer flikiga fjäll.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för falsk guldskivlav

Länsvis förekomst och status för falsk guldskivlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för falsk guldskivlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har endast omkring fem aktuella lokaler på Öland (Gårdby, två i Sandby, Vickleby) och en på Gotland (Alskog). Förekomsterna vid Gårdby och Alskog är rika. Den är tidigare uppgiven från Torsburgen på Gotland (1800-talet), där den är eftersökt i delar av området. Arten är även känd från ett par lokaler på Öland från 1800-talet och början av 1900-talet (Resmo, Mörbylånga) där den inte är eftersökt. På en gammal lokal i Södermanland (Hölö) från 1800-talet är den eftersökt men inte återfunnen. Den är i övrigt spridd i Syd- och Mellaneuropa, med de svenska lokalerna som nordliga utposter.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Psoraceae  
  • Släkte
    Psora - tegellavar 
  • Art
    Psora testaceaHoffm. - falsk guldskivlav
    Synonymer
    Psora testacea (Hoffm.) Ach.
    Protoblastenia testacea (Hoffm.) Clauzade & Rondon
    Chrysopsora testacea (Hoffm.) M.Choisy
    Lecidea testacea (Hoffm.) Ach.

Falsk guldskivlav växer på Öland på ljusexponerad alvarmark till delvis skuggad, kraftigt vittrad kalksten, på lodytor eller i skrevor till 1,5–2 dm höga avsatser. Vanliga följearter är kalkstenslav Aspicilia calcarea och brunsvart vårtlav Verrucaria nigrescens. På Gotland förekommer den också på kraftigt vittrade lodytor och skrevor, på en västvänd, ca 1 m hög klint med en gles tallskogsridå på västra sidan. På denna lokal växer också säcklav Solorina saccata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
På öppnare alvarmarker är det främsta hotet igenväxning med framförallt enbuskar. I betesmarker med högt betestryck kan djurtramp skada lavvegetationen, men det är sannolikt inte ett hot, eftersom djuren förmodligen undviker att gå på de avsatser där arten växer. Stödutfodring kan utgöra ett hot om det sker i närheten av artens förekomster, både p.g.a. ökat djurtramp och tillförseln av kväve. På den gotländska lokalen är skogsbruk det största hotet eftersom en avverkning kommer att påverka lokalklimatet och därmed kan äventyra artens vitalitet.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Falsk guldskivlav bör hållas under uppsikt på sina aktuella lokaler. En försiktig röjning av enar kan vara aktuell om dessa breder ut sig över populationerna. Arten är skyddad på tre av lokalerna (naturvårdsområden i Gårdby samt på två lokaler i Vickleby). Lokalen på Gotland bör skyddas. Litteratur Du Rietz, G. E. 1917 (”1916”). Lichenologiska fragment 2. Svensk Bot. Tidskr. 10: 471–478. Fröberg, L. 1989. The calcicolous lichens of the Great Alvar of Öland, Sweden. Akademisk avhandling, Lund. Pettersson, B. 1958. Dynamik och konstans i Gotlands flora och vegetation. Acta Phytogeogr. Suec. 40: 1–288. Schneider, G. 1979. Die Flechtengattung Psora sensu Zahlbruckner. Bibl. Lich. 13: 1–291. Timdal, E. 1984. The delimitation of Psora (Lecideaceae) and related genera, with notes on some species. Nord. J. Bot. 4: 525–540. ___________________________________________________________________________ ArtDatabanken 2005-06-03. Faktablad: Psora testacea – falsk guldskivlav. Förf. Lars Fröberg 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Fröberg 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Psoraceae  
  • Släkte
    Psora - tegellavar 
  • Art
    Psora testacea, Hoffm. - falsk guldskivlav
    Synonymer
    Psora testacea (Hoffm.) Ach.
    Protoblastenia testacea (Hoffm.) Clauzade & Rondon
    Chrysopsora testacea (Hoffm.) M.Choisy
    Lecidea testacea (Hoffm.) Ach.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Fröberg 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.