Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  finnklint

Organismgrupp Kärlväxter Centaurea phrygia subsp. phrygia
Finnklint Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Finnklint är en flerårig korgblommig ört, medelstor med bladig stjälk. Bladen är breda och skänker växten ett grovt och buskigt utseende. De purpurröda korgarna liknar rödklintens, men är bredare, sitter glesare och är försedda med smalare och hårkantade holkfjäll. Förökningen sker uteslutande med de hårpenselförsedda frukterna. För spridningen av frukterna kan möjligen älgar ha betydelse. Den fertila hybriden med C. jacea är känd från Dalarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för finnklint Observationer i  Sverige för finnklint
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Finnklinten eller ängsklinten som den ibland kallas, hör till ssp. phrygia som är en östligt kontinental underart. Dess utbredning i Sverige begränsar sig till Mellansveriges skogsbygder. Arten är känd från inalles ett femtontal lokaler i Värmland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland och Medelpad, med tyngdpunkten i Dalarnas bergslagsområde. Tilfälligt har den förekommit t ex i Halland. Finnklinten har i sen tid noterat en tydlig tillbakagång inom sitt utbredningsområde och är idag borta från Uppland. De aktuella förekomsterna fördelar sig: Värmland (1), Dalarna (6), Gästrikland (2), Västmanland (2) och Medelpad (1). Från Norge är finnklinten känd från en enda lokal, vid Trondheimsfjorden. I Finland är arten desto vanligare, främst i landets östra delar. Världsutbredningen omfattar det boreala Europa från alperna till Ural, med stänkförekomster i Kazackstan och Pamir. Underarten ssp. pseudophrygia, fjäderklint, är västlig, med huvudutbredningen från Alperna till norska Vestlandet. Fjäderklinten är ej känd från Sverige och är den enda av underarterna som förekommer i Danmark.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Enstaka lokaler i flertalet av landskapen norr om Uppland och Värmland. Finnklint växer i öppen till halvöppen gräsmark, lövskogsbackar, bryn och annan extensivt hävdad kulturmark kring finntorp, fäbodar och gårdar. Förbuskning och beskogning av dess omgivningar utgör det främsta hotet. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 72 (50-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att underarten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Finnklinten växer i öppen till halvöppen gräsmark, lövskogsbackar, bryn och annan extensivt hävdad kulturmark kring finntorp, fäbodar och gårdar. Den förefaller vara indifferent till kalk, men fordrar frisk och näringsrik ängsmull för att trivas. Växten anses vara införd med finska nybyggare under 1500-1700-talets kolonisation och det är i gamla finnbygder som arten huvudsakligen påträffas naturaliserad. Då ”finnklinten” väl etablerat sig synes den äga god förmåga att bita sig fast och även massföröka sig. På de rikaste lokalerna i Dalarna har arten spritt sig till övergivna åkrar, där den luxurierar i 10 000-tal. Dessa rika förekomster är inte desto mindre hotade, eftersom de gamla finntorpens omgivningar som regel är stadda i hastig igenväxning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Centaurea (klintar), Underart Centaurea phrygia subsp. phrygia - finnklint Synonymer Centaurea phrygia L., Centaurea phrygia ssp. phrygia

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Enstaka lokaler i flertalet av landskapen norr om Uppland och Värmland. Finnklint växer i öppen till halvöppen gräsmark, lövskogsbackar, bryn och annan extensivt hävdad kulturmark kring finntorp, fäbodar och gårdar. Förbuskning och beskogning av dess omgivningar utgör det främsta hotet. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 72 (50-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att underarten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Finnklint är en flerårig korgblommig ört, medelstor med bladig stjälk. Bladen är breda och skänker växten ett grovt och buskigt utseende. De purpurröda korgarna liknar rödklintens, men är bredare, sitter glesare och är försedda med smalare och hårkantade holkfjäll. Förökningen sker uteslutande med de hårpenselförsedda frukterna. För spridningen av frukterna kan möjligen älgar ha betydelse. Den fertila hybriden med C. jacea är känd från Dalarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för finnklint

Länsvis förekomst och status för finnklint baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för finnklint

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Finnklinten eller ängsklinten som den ibland kallas, hör till ssp. phrygia som är en östligt kontinental underart. Dess utbredning i Sverige begränsar sig till Mellansveriges skogsbygder. Arten är känd från inalles ett femtontal lokaler i Värmland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland och Medelpad, med tyngdpunkten i Dalarnas bergslagsområde. Tilfälligt har den förekommit t ex i Halland. Finnklinten har i sen tid noterat en tydlig tillbakagång inom sitt utbredningsområde och är idag borta från Uppland. De aktuella förekomsterna fördelar sig: Värmland (1), Dalarna (6), Gästrikland (2), Västmanland (2) och Medelpad (1). Från Norge är finnklinten känd från en enda lokal, vid Trondheimsfjorden. I Finland är arten desto vanligare, främst i landets östra delar. Världsutbredningen omfattar det boreala Europa från alperna till Ural, med stänkförekomster i Kazackstan och Pamir. Underarten ssp. pseudophrygia, fjäderklint, är västlig, med huvudutbredningen från Alperna till norska Vestlandet. Fjäderklinten är ej känd från Sverige och är den enda av underarterna som förekommer i Danmark.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Centaurea - klintar 
  • Art
    Centaurea phrygia - ängsklint 
  • Underart
    Centaurea phrygia subsp. phrygia - finnklint
    Synonymer
    Centaurea phrygia L.
    Centaurea phrygia ssp. phrygia

Finnklinten växer i öppen till halvöppen gräsmark, lövskogsbackar, bryn och annan extensivt hävdad kulturmark kring finntorp, fäbodar och gårdar. Den förefaller vara indifferent till kalk, men fordrar frisk och näringsrik ängsmull för att trivas. Växten anses vara införd med finska nybyggare under 1500-1700-talets kolonisation och det är i gamla finnbygder som arten huvudsakligen påträffas naturaliserad. Då ”finnklinten” väl etablerat sig synes den äga god förmåga att bita sig fast och även massföröka sig. På de rikaste lokalerna i Dalarna har arten spritt sig till övergivna åkrar, där den luxurierar i 10 000-tal. Dessa rika förekomster är inte desto mindre hotade, eftersom de gamla finntorpens omgivningar som regel är stadda i hastig igenväxning.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Det allt överskuggande hotet mot finnklinten är förbuskning och beskogning av finntorpens omgivningar. Redan har upphörd hävd och granplantering trängt bort arten från flera lokaler och oaktat dess preferens för måttligt hävdtryck, saknar arten alldeles förmåga till konkurrens med granplantor och lövsly. Den stundom formulerade farhågan beträffande risken för att finnklintens populationer skall borthybridiseras förefaller något ogrundad. Trots att arten på flertalet lokaler samväxer med rödklint, har endast en rik förekomst av hybriden noterats (Ludvika, Dalarna), dit den möjligen kan ha inkommit med banvallsinsåning. Hybriden är dock uppenbarligen mycket stabil och dessutom fertil och bör eftersökas på finnklintlokalerna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Finnklintens växtplatser måste skyddas från vidare igenväxning och helst fredas genom biotopskydd, kombinerat med skötselersättning till brukare eller ideella föreningar i lokalernas grannskap. Önskvärda åtgärder är röjningar och sen slåtter på växtplatserna. Skogsplantering får inte ske på finnklintens lokaler. På en av artens rikaste växtplatser (Sporrberg, Dalarna) har ett naturminne instiftats, där finnklinten vårdas av en lokal naturskyddsförening, mot statlig ersättning. Finnklint bör övervakas av floraväktare.
Finnklint är fridlyst. Utländska namn – NO: Parykk-knoppurt, DK: Fjer-Knopurt, FI: Nurmikaunokki, GB: Wig Knapweed.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Bratt, L. 2001. Floraväktarverksamheten i Dalarna. Trollius 28: 5–39.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3-111.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hellström, B. 2005. Floraväkteri i Gästrikland 2004. Väx 23 (2): 34–56.

Karlsson, T. (red.) 1986. Floristiska notiser (C. phrygia i Vsm). Svensk Bot. Tidskr. 80: 333.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands Flora. Lund.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr.73: 71–85.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Stenberg, L. 1997. Flera nya kärlväxter i Norrbotten 1996! Nordrutan 2: 15–25.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Centaurea - klintar 
  • Art
    Centaurea phrygia - ängsklint 
  • Underart
    Centaurea phrygia subsp. phrygia, - finnklint
    Synonymer
    Centaurea phrygia L.
    Centaurea phrygia ssp. phrygia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.