Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  finnmyrten

Organismgrupp Kärlväxter Chamaedaphne calyculata
Finnmyrten Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Finnmyrten är en upp till halvmeterhög, risartad buske, som liknar en stor lingon- eller mjölonplanta med mer eller mindre uppåtriktade grenar. Från basaldelarna och de underjordiska stamdelarna utvecklas rödbruna birötter. Revorna saknar rothår. I stället utbildas mykorrhiza liksom hos andra ljungväxter. De ovanjordiska delarna har en sparsam förgrening och endast liten bladmängd, vilket framhäver det risiga utseendet. Då den dessutom ofta växer bland en mängd skvattram, odon och rosling och blommar mycket tidigt (i maj och början av juni) med ett fåtal vita blommor grenspetsarna, är den svår att upptäcka. På hösten antar bladen en rödbrun ton, som de behåller under vintern. De har något nedvikta kanter och är mindre i storlek mot skottspetsarna. De gamla bladen fälls i samband med de nya skottens blomning.
Utbredning
Länsvis förekomst för finnmyrten Observationer i  Sverige för finnmyrten
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Finnmyrten förekommer sällsynt i Norrbotten och på ett par lokaler i Lule lappmark, upptäckt så sent som 1950 intill Hakkas by. De flesta förekomsterna ligger helt nära Torne älv, ofta inom räckhåll för älvens högvatten. Sydligaste lokalen är i yttre Lule skärgård. I Sverige har arten en mycket begränsad förekomst. Den har decimerats av utdikning och uppodling. Den är en östlig art som är allmän i stora delar av Finland och Baltikum. Arten påträffades 1994 i Troms i Norge men saknas i Danmark. Finnmyrten är cirkumpolär och finns både i Ryssland och norra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Finnmyrten förekommer främst i Norrbotten samt sällsynt i Lule lappmark. Finnmyrten växer främst i sumpskogar och i myrkanter samt sällsynt på myrlänta, snåriga och risiga stränder. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (25-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (20000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 184 (125-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Finnmyrten är en kalkskyende art, som i östra Finland och Ryssland trivs bäst på myrar. I västra Finland och i vårt land förekommer den framför allt i sumpskogar och myrkanter, samt sällsynt på myrlänta, snåriga och risiga stränder. I några fall har den lyckats etablera sig på störd mark i samband med tidigare kulturpåverkan. På flera av sina svenska lokaler tycks den vara representerad av en enda klon.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Ericaceae (ljungväxter), Släkte Chamaedaphne (finnmyrtnar), Art Chamaedaphne calyculata (L.) Moench - finnmyrten Synonymer Cassandra calyculata (L.) D. Don, Lyonia calyculata, Andromeda calyculata

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Finnmyrten förekommer främst i Norrbotten samt sällsynt i Lule lappmark. Finnmyrten växer främst i sumpskogar och i myrkanter samt sällsynt på myrlänta, snåriga och risiga stränder. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (25-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (20000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 184 (125-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Finnmyrten är en upp till halvmeterhög, risartad buske, som liknar en stor lingon- eller mjölonplanta med mer eller mindre uppåtriktade grenar. Från basaldelarna och de underjordiska stamdelarna utvecklas rödbruna birötter. Revorna saknar rothår. I stället utbildas mykorrhiza liksom hos andra ljungväxter. De ovanjordiska delarna har en sparsam förgrening och endast liten bladmängd, vilket framhäver det risiga utseendet. Då den dessutom ofta växer bland en mängd skvattram, odon och rosling och blommar mycket tidigt (i maj och början av juni) med ett fåtal vita blommor grenspetsarna, är den svår att upptäcka. På hösten antar bladen en rödbrun ton, som de behåller under vintern. De har något nedvikta kanter och är mindre i storlek mot skottspetsarna. De gamla bladen fälls i samband med de nya skottens blomning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för finnmyrten

Länsvis förekomst och status för finnmyrten baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för finnmyrten

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Finnmyrten förekommer sällsynt i Norrbotten och på ett par lokaler i Lule lappmark, upptäckt så sent som 1950 intill Hakkas by. De flesta förekomsterna ligger helt nära Torne älv, ofta inom räckhåll för älvens högvatten. Sydligaste lokalen är i yttre Lule skärgård. I Sverige har arten en mycket begränsad förekomst. Den har decimerats av utdikning och uppodling. Den är en östlig art som är allmän i stora delar av Finland och Baltikum. Arten påträffades 1994 i Troms i Norge men saknas i Danmark. Finnmyrten är cirkumpolär och finns både i Ryssland och norra Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Ericaceae - ljungväxter 
  • Släkte
    Chamaedaphne - finnmyrtnar 
  • Art
    Chamaedaphne calyculata(L.) Moench - finnmyrten
    Synonymer
    Cassandra calyculata (L.) D. Don
    Lyonia calyculata
    Andromeda calyculata

Finnmyrten är en kalkskyende art, som i östra Finland och Ryssland trivs bäst på myrar. I västra Finland och i vårt land förekommer den framför allt i sumpskogar och myrkanter, samt sällsynt på myrlänta, snåriga och risiga stränder. I några fall har den lyckats etablera sig på störd mark i samband med tidigare kulturpåverkan. På flera av sina svenska lokaler tycks den vara representerad av en enda klon.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Finnmyrten har sina rikligaste förekomster i kanten av eller i sumpskogar och är här hotad av dikning. Tolerans mot gödsling är okänd.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Dikning av befintliga lokaler bör undvikas, liksom andra kraftiga ingrepp i vattenförsörjning och mark.
Utländska namn – NO: Finnmyrt, DK: Læderløv, FI: Vaivero.

Gjærum, H. B. Engelskjøn, T. & Skifte, O. 1994. Finnmyrt, Chamaedaphne calyculata (L.) Moench, ny for Norge (Storfjord i Troms) - med rustsoppen Chrysomyxa ledi var. cassandrae. Polarflokken 18: 247–251.

Hammarsjö, C. 1997. Leta finnmyrten. Nordrutan 2: 86–87.

Hellsing, G. 1900. Cassandra calyculata funnen i Sverige. Bot. Not. 53: 55–63.

Lönnqvist, O. 1939. Några växtfynd i Övertorneå-trakten. Bot. Not. 92: 401–402.

Lönnqvist, O. 1943. Chamaedaphne calyculata nära Luleå. Bot. Not. 96: 160.

Lönnqvist, O. 1948. Om förekomsten av Chamaedaphne calyculata (L.) Moench i Sverige. Bot. Not. 101: 355–358.

Lönnqvist, O. 1951. Några växter i nedre Tornedalen. Norrbottens Natur 1951: 23–28.

Mörner, C. T. 1935. Några bidrag till norrländsk floristik, grundade huvudsakligen på reseanteckningar inom årsföljden 1923–1934. Bot. Not. 88: 254–272.

Pilström, I. 1952. Bidrag till kännedom om floran inom Gällivare socken. Norrbottens Natur 1952: 3–7.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Ericson & Jim Lundqvist 1984. Rev. Claes Hammarsjö 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Ericaceae - ljungväxter 
  • Släkte
    Chamaedaphne - finnmyrtnar 
  • Art
    Chamaedaphne calyculata, (L.) Moench - finnmyrten
    Synonymer
    Cassandra calyculata (L.) D. Don
    Lyonia calyculata
    Andromeda calyculata
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Ericson & Jim Lundqvist 1984. Rev. Claes Hammarsjö 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2007.