Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tajgafältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Heterothera serraria
Tajgafältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor mätare med mörkgrå till svartgrå och vittecknade framvingar. Vingteckningen på framvingen är orolig med tre sicksackande vita tvärband och en vit våglinje som mest likar en sammanhängande rad av halva ellipser. Mittpricken är relativt stor och distinkt mörkare. Bakvingarna är kritvita med liten mittpunkt och svagt antydd grå teckning mot ytterkanten. Hanen har kort kamtandade antenner. Vingspann 25-30 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för tajgafältmätare Observationer i  Sverige för tajgafältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Finsk fältmätare är främst en taigaart med sin huvudsakliga utbredning i norra Sverige. Den är sydligast rapporterad från Öland 1983 och Småland 1985, men dessa fynd är sannolikt bara tillfällig migration. Fram till 1930-talet utgjorde landskapen Dalsland, Värmland, Närke, Södermanland och Uppland sydgräns för arten. Detta kan ännu idag med viss tvekan betraktas som artens sydgräns för mer sammanhängande utbredning då den fluktuerar starkt och normalt är sällsynt söder om norra Värmland, Dalarna och Gästrikland där den i lämpliga miljöer förekommer mer frekvent. Härifrån och vidare norrut är den påträffad i samtliga landskap och lappmarker. Det är något oklart om fynden i norra Västergötland, Amnehärad 1961, norra Östergötland, Hävla 1974 och Finspång 1999 representerar permanenta eller tillfälliga populationer. I Södermanland, Mellösa norr om Flen påträffades arten så sent som 2011 (fotodokumenterat fynd på Artportalen) samtidigt med fynd i Västmanland, Skinnskatteberg 6 juni efter några dagar med frisk NO-vind och höga dagstemperaturer. Den har också påträffats i Södermanland Floda vid flera tillfällen mellan 1990-1999. I den nederbördsrikare västra delen av Västmanland har endast ett fynd gjorts sedan 1980-talet, i Guldsmedshyttan 1996. Artens konstanta sydgräns är dock svår att sätta i likhet med för ett antal nordliga nattfjärilsarter som sannolikt gynnas av en serie kontinentala vintrar med obrutet snötäcke, men som också kan försvinna i längre perioder däremellan. Möjligen är arten mer klimatiskt krävande vid sydgränsen av utbredningsområdet och därför oftare påträffad mot öster där soltimmarna är fler. I Norrland kan den vara relativt talrik också i nederbördsrikare trakter, t.ex. i norra Jämtland. I Danmark är finsk fältmätare bara påträffad en gång i Nordöstjylland 1974. I Norge förekommer arten lokalt i de östliga och centrala delarna av Sydnorge från Akershus till Opland, Dovreområdet samt med västgräns i Telemark och Aust-Agder. Längre norrut är den påträffad i inre Syd- och Nord-Tröndelag samt södra Nordland i anslutning till de svenska förekomsterna. I Finland är arten påträffad sällsynt i nästan alla distrikt men mer talrikt mot öster och norr. I övriga Europa är arten bara påträffad i Estland, Lettland, Polen och Ryssland. Världsutbredningen sträcker sig från Nordeuropa genom Sibirien till Sakhalin och Ussuriområdet i Östsibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Finsk fältmätare är utbredd från södra Svealand norrut genom större delen av Norrland till Torne lappmark. Den förekommer med individsvaga populationer numera endast i naturskogar och kontinuitetsskogar. Arten minskar stadigt och försvinner från mindre och isolerade fragment av lämpligt habitat. I södra halvan av Sverige påträffas den numer enbart i naturreservat. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (800-2400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)).
Ekologi
Finsk fältmätare är knuten till naturskogar och urskogar med gran. Den följer granen till dess nordligaste utposter mot fjällen och synes gynnas av att skogarna här är mer parkliknande och glesa med kjolgranar vars grenar berör bärriset. De miljöer där författaren påträffat arten mer talrikt är av samma typ som för flertalet av de rödlistade fjällflyna Xestia spp., dvs. barrskogar på näringsfattig mark med fältskiktet dominerat av bärris och utan mer näringskrävande örter och gräs. Finsk fältmätare är dock den av arterna som också kan förekomma i något tätare barrskogar på sydligare breddgrader. Honorna verkar flyga runt mer i landskapet under gynnsamma år och påträffas då ofta som enda kön i mer avvikande habitat såsom örtrikare blandskog. Fjärilarna flyger från norra Dalarna till Torne Lappmark huvudsakligen från mitten av juni till mitten av juli. Längre söderut och riktigt tidiga säsonger kan flygperioden börja något tidigare. Båda kön flyger från skymningen genom natten och kan lockas till UV-ljus om lampfångst sker i tillräckligt mörk och tät skog. De kan också skrämmas upp under dagtid. Larvutvecklingen sker på gran och larven övervintrar och fullbordar tillväxten i maj. Sannolikt förpuppas de i en spånad i trädlavar eller på solexponerade ytor med mossa och lavar på markytan.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Heterothera, Art Heterothera serraria (Lienig & Zeller, 1846) - tajgafältmätare Synonymer Thera serraria (Lienig & Zeller, 1846), finsk fältmätare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Finsk fältmätare är utbredd från södra Svealand norrut genom större delen av Norrland till Torne lappmark. Den förekommer med individsvaga populationer numera endast i naturskogar och kontinuitetsskogar. Arten minskar stadigt och försvinner från mindre och isolerade fragment av lämpligt habitat. I södra halvan av Sverige påträffas den numer enbart i naturreservat. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (800-2400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)).
En medelstor mätare med mörkgrå till svartgrå och vittecknade framvingar. Vingteckningen på framvingen är orolig med tre sicksackande vita tvärband och en vit våglinje som mest likar en sammanhängande rad av halva ellipser. Mittpricken är relativt stor och distinkt mörkare. Bakvingarna är kritvita med liten mittpunkt och svagt antydd grå teckning mot ytterkanten. Hanen har kort kamtandade antenner. Vingspann 25-30 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tajgafältmätare

Länsvis förekomst och status för tajgafältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tajgafältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Finsk fältmätare är främst en taigaart med sin huvudsakliga utbredning i norra Sverige. Den är sydligast rapporterad från Öland 1983 och Småland 1985, men dessa fynd är sannolikt bara tillfällig migration. Fram till 1930-talet utgjorde landskapen Dalsland, Värmland, Närke, Södermanland och Uppland sydgräns för arten. Detta kan ännu idag med viss tvekan betraktas som artens sydgräns för mer sammanhängande utbredning då den fluktuerar starkt och normalt är sällsynt söder om norra Värmland, Dalarna och Gästrikland där den i lämpliga miljöer förekommer mer frekvent. Härifrån och vidare norrut är den påträffad i samtliga landskap och lappmarker. Det är något oklart om fynden i norra Västergötland, Amnehärad 1961, norra Östergötland, Hävla 1974 och Finspång 1999 representerar permanenta eller tillfälliga populationer. I Södermanland, Mellösa norr om Flen påträffades arten så sent som 2011 (fotodokumenterat fynd på Artportalen) samtidigt med fynd i Västmanland, Skinnskatteberg 6 juni efter några dagar med frisk NO-vind och höga dagstemperaturer. Den har också påträffats i Södermanland Floda vid flera tillfällen mellan 1990-1999. I den nederbördsrikare västra delen av Västmanland har endast ett fynd gjorts sedan 1980-talet, i Guldsmedshyttan 1996. Artens konstanta sydgräns är dock svår att sätta i likhet med för ett antal nordliga nattfjärilsarter som sannolikt gynnas av en serie kontinentala vintrar med obrutet snötäcke, men som också kan försvinna i längre perioder däremellan. Möjligen är arten mer klimatiskt krävande vid sydgränsen av utbredningsområdet och därför oftare påträffad mot öster där soltimmarna är fler. I Norrland kan den vara relativt talrik också i nederbördsrikare trakter, t.ex. i norra Jämtland. I Danmark är finsk fältmätare bara påträffad en gång i Nordöstjylland 1974. I Norge förekommer arten lokalt i de östliga och centrala delarna av Sydnorge från Akershus till Opland, Dovreområdet samt med västgräns i Telemark och Aust-Agder. Längre norrut är den påträffad i inre Syd- och Nord-Tröndelag samt södra Nordland i anslutning till de svenska förekomsterna. I Finland är arten påträffad sällsynt i nästan alla distrikt men mer talrikt mot öster och norr. I övriga Europa är arten bara påträffad i Estland, Lettland, Polen och Ryssland. Världsutbredningen sträcker sig från Nordeuropa genom Sibirien till Sakhalin och Ussuriområdet i Östsibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Heterothera  
  • Art
    Heterothera serraria(Lienig & Zeller, 1846) - tajgafältmätare
    Synonymer
    Thera serraria (Lienig & Zeller, 1846)
    finsk fältmätare

Finsk fältmätare är knuten till naturskogar och urskogar med gran. Den följer granen till dess nordligaste utposter mot fjällen och synes gynnas av att skogarna här är mer parkliknande och glesa med kjolgranar vars grenar berör bärriset. De miljöer där författaren påträffat arten mer talrikt är av samma typ som för flertalet av de rödlistade fjällflyna Xestia spp., dvs. barrskogar på näringsfattig mark med fältskiktet dominerat av bärris och utan mer näringskrävande örter och gräs. Finsk fältmätare är dock den av arterna som också kan förekomma i något tätare barrskogar på sydligare breddgrader. Honorna verkar flyga runt mer i landskapet under gynnsamma år och påträffas då ofta som enda kön i mer avvikande habitat såsom örtrikare blandskog. Fjärilarna flyger från norra Dalarna till Torne Lappmark huvudsakligen från mitten av juni till mitten av juli. Längre söderut och riktigt tidiga säsonger kan flygperioden börja något tidigare. Båda kön flyger från skymningen genom natten och kan lockas till UV-ljus om lampfångst sker i tillräckligt mörk och tät skog. De kan också skrämmas upp under dagtid. Larvutvecklingen sker på gran och larven övervintrar och fullbordar tillväxten i maj. Sannolikt förpuppas de i en spånad i trädlavar eller på solexponerade ytor med mossa och lavar på markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Artens livsutrymme krymper genom ett alltmer industrianpassat skogsbruk med trakthuggningar och täta trädplanteringar. Avverkning av naturskogar nära fjällkedjan har under senare år blivit allt vanligare. Detta leder med nödvändighet till fragmentering av artens populationer och en minskning på nationell nivå. Den är dock ännu inte lika hårt trängd som flertalet av de rödlistade fjällflyna.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevarandet av större arealer av naturskogar är nödvändigt om ett antal fjärilsarter knutna till taigan långsiktigt skall kunna bevaras i Sverige. För många arter är det också viktigt att de bevarade områdena befinner sig i mer klimatiskt gynnsamma områden med fler soltimmar. Detta gäller dock i mindre grad finsk fältmätare. Artens status bör följas noga inom hela utbredningsområdet. Det är särskilt värdefullt att notera om arten kan etablera sig i några uppväxande skogsområden där det moderna skogsbrukets regelverk tillämpas eller om arten i sådana trakter är beroende av förekomsten av större impediment som inte lämpar sig för markberedning, stubbrytning etc.
Arten har i senaste systematiken givits ett eget släktnamn Heterothera. Fynduppgifter från Skåne och Blekinge i Catalogus Lepidopterorum Sueciae utgiven 1994 har inte kunnat spåras i årsrapporterna i Ent. Tidskr. 1974-1994. De finns inte heller med i det utkast till Catalogus för storfjärilarna som sammanställdes 1977. Dessa landskapsuppgifter betraktas därför tills vidare som obekräftade.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Palmqvist, G. 1984. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1983. Ent. Tidskr. 105: 81-88.

Palmqvist, G. 1986. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1985. Ent. Tidskr. 107: 65-69.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Heterothera  
  • Art
    Heterothera serraria, (Lienig & Zeller, 1846) - tajgafältmätare
    Synonymer
    Thera serraria (Lienig & Zeller, 1846)
    finsk fältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.