Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjäderdun

Organismgrupp Alger, Rödalger Ptilothamnion pluma
Fjäderdun Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjäderdun är en marin rödalg som växer på sitt substrat som centimeterstora fläckar, bildade av basala, rhizoidförsedda trådar från vilka knappt centimeter-långa, upprätta grenar växer ut. Grenarna bär sidogrenar som sitter regelbundet eller oregelbundet, vanligen motsatta men också ensamma, där de vegetativa cellerna är cylindriska. Bålen är endast en cell bred och saknar bark. Gametofyterna är skildkönade, där hanplantan bär spermatangiesamlingar i toppen på sidogrenarna. Även honorganen utvecklas i grenspetsarna och utvecklas efter befruktningen till cystokarp. Tetrasporangierna sitter också i toppen eller på sidan av de yngsta sidogrenarna och är runda eller elliptiska. Även oktosporangier kan förekomma i toppen av grenarna (Maggs & Hommersand 1993). Fjäderdun kan i Sverige eventuellt förväxlas med pudervippa Spermothamnion repens men skiljer sig genom att både rhizoiderna och de upprätta grenarna utgår från cellens mitt i de basala trådarna hos fjäderdun, medan rhizoiderna utgår från cellernas basala del och de upprätta grenarna från cellernas apikala del hos pudervippa (Maggs & Hommersand1993).
Utbredning
Länsvis förekomst för fjäderdun Observationer i  Sverige för fjäderdun
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rödalgssläktet Ptilothamnion har ca 15 arter, men detta är den enda art som är funnen i Sverige och då bara i norra Bohuslän. Fjäderdun har här bara påträffats 1994 på hapterer (fästorgan) av stor-tare Laminaria hyperborea på 19 m djup vid Ursholmen i Kosterhavet och bestod av några mm långa sterila trådar (Athanasiadis 1996). Arten kan dock vara förbisedd på grund av sin ringa storlek, och inga fynd finns angivna i Artportalen för perioden 2000-2015 (Artportalen 2016). Fjäderdun finns inte angivet i de senaste checklistorna från Danmark (Nielsen 2005), Norge (Rueness m.fl. 2001) eller Tyskland (Schories m.fl. 2009). Den är vanlig i de södra och västra delarna av Brittiska öarna samt kring Shetland, men ses sällan i de östra delarna eller i norra Skottland (Maggs & Hommersand 1993, se även karta i www.algaebase.org ). Då fjäderdun bara hittats en gång i Sverige, vet vi inte hur utbredd denna lilla rödalg är i svenska vatten och den har därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Rödalgen Ptilothamnion pluma har endast påträffats en gång i Sverige (1994) på Laminaria hyperborea-hapterer från 19 m djup vid Ursholmen (Koster). Inga fynd finns rapporterade från övriga Skandinavien. Arten skulle kunna vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Den svenska förekomsten som epifyt på stor-tare är också ett av de sublitorala habitat som anges för de Brittiska öarna, men där kan fjäderdun dessutom växa på rödalgskalkkrustor, och ibland tillsammans med andra mindre rödalger som exempelvis pudervippa. Dessutom har den påträffats epilitiskt i tidvattenzonen i grottor och hällkar, där den tål stark vågexponering (Maggs & Hommersand 1993). Några uppgifter om dess krav på temperatur och salthalt eller tolerans mot föroreningar har inte gått att få fram.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Ceramiales, Familj Wrangeliaceae, Släkte Ptilothamnion, Art Ptilothamnion pluma (Dillwyn) Thuret in Le Jolis - fjäderdun Synonymer Conferva pluma Dillwyn, Callithamnion barbatum C.Agardh, Callithamnion pluma (Dillwyn) C.Agardh, Spermothamnion barbatum (C.Agardh) Nägeli, Ptilothamnion lucifugum Cotton, Ptilothamnion micropterum (Montagne) Bornet, Spermothamnion mesocarpum (Carmichael) Chemin, Spermothamnion barbatum var. mesocarpum (Carmichael) Batters, Callithamnion mesocarpum Carmichael, Rhodochorton mesocarpum (Carmichael in Hooker) Kjellman, Herpothamnion pluma (Dillwyn) Nägeli, Herpothamnion barbatum (C. Agardh) Nägeli

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Rödalgen Ptilothamnion pluma har endast påträffats en gång i Sverige (1994) på Laminaria hyperborea-hapterer från 19 m djup vid Ursholmen (Koster). Inga fynd finns rapporterade från övriga Skandinavien. Arten skulle kunna vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Fjäderdun är en marin rödalg som växer på sitt substrat som centimeterstora fläckar, bildade av basala, rhizoidförsedda trådar från vilka knappt centimeter-långa, upprätta grenar växer ut. Grenarna bär sidogrenar som sitter regelbundet eller oregelbundet, vanligen motsatta men också ensamma, där de vegetativa cellerna är cylindriska. Bålen är endast en cell bred och saknar bark. Gametofyterna är skildkönade, där hanplantan bär spermatangiesamlingar i toppen på sidogrenarna. Även honorganen utvecklas i grenspetsarna och utvecklas efter befruktningen till cystokarp. Tetrasporangierna sitter också i toppen eller på sidan av de yngsta sidogrenarna och är runda eller elliptiska. Även oktosporangier kan förekomma i toppen av grenarna (Maggs & Hommersand 1993). Fjäderdun kan i Sverige eventuellt förväxlas med pudervippa Spermothamnion repens men skiljer sig genom att både rhizoiderna och de upprätta grenarna utgår från cellens mitt i de basala trådarna hos fjäderdun, medan rhizoiderna utgår från cellernas basala del och de upprätta grenarna från cellernas apikala del hos pudervippa (Maggs & Hommersand1993).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjäderdun

Länsvis förekomst och status för fjäderdun baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjäderdun

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rödalgssläktet Ptilothamnion har ca 15 arter, men detta är den enda art som är funnen i Sverige och då bara i norra Bohuslän. Fjäderdun har här bara påträffats 1994 på hapterer (fästorgan) av stor-tare Laminaria hyperborea på 19 m djup vid Ursholmen i Kosterhavet och bestod av några mm långa sterila trådar (Athanasiadis 1996). Arten kan dock vara förbisedd på grund av sin ringa storlek, och inga fynd finns angivna i Artportalen för perioden 2000-2015 (Artportalen 2016). Fjäderdun finns inte angivet i de senaste checklistorna från Danmark (Nielsen 2005), Norge (Rueness m.fl. 2001) eller Tyskland (Schories m.fl. 2009). Den är vanlig i de södra och västra delarna av Brittiska öarna samt kring Shetland, men ses sällan i de östra delarna eller i norra Skottland (Maggs & Hommersand 1993, se även karta i www.algaebase.org ). Då fjäderdun bara hittats en gång i Sverige, vet vi inte hur utbredd denna lilla rödalg är i svenska vatten och den har därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Rhodymeniophycidae  
  • Ordning
    Ceramiales  
  • Familj
    Wrangeliaceae  
  • Släkte
    Ptilothamnion  
  • Art
    Ptilothamnion pluma(Dillwyn) Thuret in Le Jolis - fjäderdun
    Synonymer
    Conferva pluma Dillwyn
    Callithamnion barbatum C.Agardh
    Callithamnion pluma (Dillwyn) C.Agardh
    Spermothamnion barbatum (C.Agardh) Nägeli
    Ptilothamnion lucifugum Cotton
    Ptilothamnion micropterum (Montagne) Bornet
    Spermothamnion mesocarpum (Carmichael) Chemin
    Spermothamnion barbatum var. mesocarpum (Carmichael) Batters
    Callithamnion mesocarpum Carmichael
    Rhodochorton mesocarpum (Carmichael in Hooker) Kjellman
    Herpothamnion pluma (Dillwyn) Nägeli
    Herpothamnion barbatum (C. Agardh) Nägeli

Den svenska förekomsten som epifyt på stor-tare är också ett av de sublitorala habitat som anges för de Brittiska öarna, men där kan fjäderdun dessutom växa på rödalgskalkkrustor, och ibland tillsammans med andra mindre rödalger som exempelvis pudervippa. Dessutom har den påträffats epilitiskt i tidvattenzonen i grottor och hällkar, där den tål stark vågexponering (Maggs & Hommersand 1993). Några uppgifter om dess krav på temperatur och salthalt eller tolerans mot föroreningar har inte gått att få fram.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Då vi inte vet mycket om ekologin hos fjäderdun i våra vatten är det svårt att beskriva några särskilda hotfaktorer. Möjligen skulle en eventuell stark minskning av stor-tare kunna utgöra ett hot. Fjäderdun växer hos oss sannolikt nära sin nordliga utbredningsgräns, och dess ringa storlek gör att arten lätt kan förbises.
Några specifika åtgärder är sannolikt inte aktuella i rena havsområden, där den kan vara vanligare än vad vi vet. Mer ingående inventeringar av stor-tarens stipes (stjälkar) och hapterer samt djupare klippbottnar skulle kunna ge oss en bättre bild av artens utbredning.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2016-01-27]

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg: 1-280.

Maggs, C.A. & Hommersand, M.H. 1993. Seaweeds of the British Isles. Volume 1 Rhodophyta. Part 3A Ceramiales. HMSO, London: 1-444.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. List of species. Botanical Museum, Köpenhamn. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Rueness, J., Brattegard, T., Lein, T.E., Küfner, R., Pedersen, A. & Sørlie, A.C. 2001. Class Rhodophyceae (Division Rhodophyta). I: Brattegaard, T. & Holthe, T. (red.), Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Revised edition. Research Report 2001-3. Directorate for Nature Management, Trondheim.

Schories, D., Selig, U. & Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostocker Meeresbiologische Beiträge 21: 7-135.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Rhodymeniophycidae  
  • Ordning
    Ceramiales  
  • Familj
    Wrangeliaceae  
  • Släkte
    Ptilothamnion  
  • Art
    Ptilothamnion pluma, (Dillwyn) Thuret in Le Jolis - fjäderdun
    Synonymer
    Conferva pluma Dillwyn
    Callithamnion barbatum C.Agardh
    Callithamnion pluma (Dillwyn) C.Agardh
    Spermothamnion barbatum (C.Agardh) Nägeli
    Ptilothamnion lucifugum Cotton
    Ptilothamnion micropterum (Montagne) Bornet
    Spermothamnion mesocarpum (Carmichael) Chemin
    Spermothamnion barbatum var. mesocarpum (Carmichael) Batters
    Callithamnion mesocarpum Carmichael
    Rhodochorton mesocarpum (Carmichael in Hooker) Kjellman
    Herpothamnion pluma (Dillwyn) Nägeli
    Herpothamnion barbatum (C. Agardh) Nägeli
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016