Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon asperifolius
Fjällansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 6 cm höga, ganska styva, rödbruna till gulbruna, ganska täta och kompakta tuvor. Bladen är smalt triangulära, 2-3 gånger så långa som breda, bågböjda (squarrösa) som fuktiga och med tillbakaböjda kanter nästan ända upp till bladets spets. Nerven är rödaktig och distinkt, 40-80 µm bred. Nerven når ända ut i bladspetsen. Cellerna på nervens översida är korta, rundade och papillösa. Bladets celler är upptill i bladet rundat kvadratiska, 10-12 µm breda med hörnförtjockningar och har en papill per cell. Arten är skildkönad och kapslar har endast hittats i Nordamerika. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Fjällansmossa kan likna spärrlansmossa Didymodon ferrugineus, men den senare är mjukare, hälften så stor och har avlånga celler ovanpå nervens översida, inte korta och kvadratiska.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällansmossa Observationer i  Sverige för fjällansmossa
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Arten är mycket sällsynt i Sverige och har hittats endast i de allra västligaste och nederbördsrikaste fjällen. Den är något mindre sällsynt i Norge och även funnen på Island och Svalbard. Artens världsutbredning tycks vara cirkumpolärt arktisk-alpin och omfattar i övrigt Alperna, Karpaterna, Central- och Östasien, delar av Nordamerika och Grönland. Uppgifter om fynd finns också från Centralafrika.
Två fynd är gjorda i Sverige, dels i Pite lappmark (Mavas-Ikisjaure-området 1955), dels i Lule lappmark (Kasakpuolta 1946).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Växer på kalkhaltig jord och sten i fjällen. I Sverige känd från två lokaler i Lule och Pite lappmarker. Eftersökt på den nordligaste av de två lokalerna men utan resultat. Populationen är kraftigt fragmenterad och därför sårbar. Sågs senast i Sverige år 1955. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (0-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (0-120) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Fjällansmossa är funnen på fuktiga, kalkhaltiga klippor i skrevor och bland stenblock i exponerade lägen. I Norge och på Island finns den både i bergen och närmast kusten, ned till havsstranden. Arten är inte sedd i Sverige sedan 1955 och mycket litet är känt om artens ekologi i svenska fjällen. Växtmiljön längs norska kusten är bättre känd och där växer den på strandklippor i skyddade vikar.
utbredning Arten är mycket sällsynt i Sverige och har hittats endast i de allra västligaste och nederbördsrikaste fjällen. Den är något mindre sällsynt i Norge och även funnen på Island och Svalbard. Artens världsutbredning tycks vara cirkumpolärt arktisk-alpin och omfattar i övrigt Alperna, Karpaterna, Central- och Östasien, delar av Nordamerika och Grönland. Uppgifter om fynd finns också från Centralafrika.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon asperifolius (Mitt.) H.A.Crum et al. - fjällansmossa Synonymer Barbula asperifolia, Barbula rufa (Lor.) Jur., Didymodon asperifolius (Mitt.) H.A.Crum, Steere & L.E.Anderson

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Växer på kalkhaltig jord och sten i fjällen. I Sverige känd från två lokaler i Lule och Pite lappmarker. Eftersökt på den nordligaste av de två lokalerna men utan resultat. Populationen är kraftigt fragmenterad och därför sårbar. Sågs senast i Sverige år 1955. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (0-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (0-120) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Arten bildar upp till 6 cm höga, ganska styva, rödbruna till gulbruna, ganska täta och kompakta tuvor. Bladen är smalt triangulära, 2-3 gånger så långa som breda, bågböjda (squarrösa) som fuktiga och med tillbakaböjda kanter nästan ända upp till bladets spets. Nerven är rödaktig och distinkt, 40-80 µm bred. Nerven når ända ut i bladspetsen. Cellerna på nervens översida är korta, rundade och papillösa. Bladets celler är upptill i bladet rundat kvadratiska, 10-12 µm breda med hörnförtjockningar och har en papill per cell. Arten är skildkönad och kapslar har endast hittats i Nordamerika. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Fjällansmossa kan likna spärrlansmossa Didymodon ferrugineus, men den senare är mjukare, hälften så stor och har avlånga celler ovanpå nervens översida, inte korta och kvadratiska.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för fjällansmossa

Länsvis förekomst och status för fjällansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är mycket sällsynt i Sverige och har hittats endast i de allra västligaste och nederbördsrikaste fjällen. Den är något mindre sällsynt i Norge och även funnen på Island och Svalbard. Artens världsutbredning tycks vara cirkumpolärt arktisk-alpin och omfattar i övrigt Alperna, Karpaterna, Central- och Östasien, delar av Nordamerika och Grönland. Uppgifter om fynd finns också från Centralafrika.
Två fynd är gjorda i Sverige, dels i Pite lappmark (Mavas-Ikisjaure-området 1955), dels i Lule lappmark (Kasakpuolta 1946).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon asperifolius(Mitt.) H.A.Crum et al. - fjällansmossa
    Synonymer
    Barbula asperifolia
    Barbula rufa (Lor.) Jur.
    Didymodon asperifolius (Mitt.) H.A.Crum, Steere & L.E.Anderson

Fjällansmossa är funnen på fuktiga, kalkhaltiga klippor i skrevor och bland stenblock i exponerade lägen. I Norge och på Island finns den både i bergen och närmast kusten, ned till havsstranden. Arten är inte sedd i Sverige sedan 1955 och mycket litet är känt om artens ekologi i svenska fjällen. Växtmiljön längs norska kusten är bättre känd och där växer den på strandklippor i skyddade vikar.
utbredning Arten är mycket sällsynt i Sverige och har hittats endast i de allra västligaste och nederbördsrikaste fjällen. Den är något mindre sällsynt i Norge och även funnen på Island och Svalbard. Artens världsutbredning tycks vara cirkumpolärt arktisk-alpin och omfattar i övrigt Alperna, Karpaterna, Central- och Östasien, delar av Nordamerika och Grönland. Uppgifter om fynd finns också från Centralafrika.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Vattendrag

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Har betydelse)
Hotbilden är oklar. Avsaknad av sporkapslar antyder att arten har dålig spridningsförmåga.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Lokalerna bör återbesökas så att dess status kan fastställas.
Utländska namn - NO: Heikurlemose, IS: Heiðahnubbi.

Etymologi: asperifolius = strävbladig, vassbladig; asper (lat.) = skrovlig, sträv; folium (lat.) = blad.Uttal: [Didýmodon asperifólius]

key facts Shoots to 6 cm high, forming fairly stiff, reddish-brown to yellowish-brown tufts. Leaves narrowly triangular, 2-3 times longer than wide, squarrose when moist. Leaf margin recurved almost to apex. Costa reddish. Capsules known only from North America. - Grows in moist, calcareous rock crevices and among boulders in exposed situations. In Norway and Iceland occurring from the lowlands to the alpine zone, all the way down to the sea-shore where it grows on cliffs in sheltered bays. The latest Swedish record is from 1955.

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon asperifolius fjällansmossa s. 111. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Nyholm, E. 1987. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 2. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Werner, O., Jiménez, J.A., Ros, R.M., Cano, M.J. & Guerra, J. 2005. Preliminary Investigation of the Systematics of Didymodon (Pottiaceae, Musci) Based on nrITS Sequence Data. Systematic Botany, 30(3):461-470

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon asperifolius, (Mitt.) H.A.Crum et al. - fjällansmossa
    Synonymer
    Barbula asperifolia
    Barbula rufa (Lor.) Jur.
    Didymodon asperifolius (Mitt.) H.A.Crum, Steere & L.E.Anderson
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010.