Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällig ängsborre

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Hoplia philanthus
Fjällig ängsborre Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 8–9 mm lång bladhorning med långa, kraftiga ben och klumpig kropp. Färgen är svart eller svartbrun med rödbruna täckvingar. Översidan har en gles fjällbeklädnad.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällig ängsborre Observationer i  Sverige för fjällig ängsborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd från västra Skåne. Äldre fynd finns från flera lokaler (Södra Sandby, Lomma och Kävlinge). Sentida fynd finns från Öresundsstranden vid Glumslöv, 1994 och 1998. Arten finns även mycket sällsynt i Danmark. Utbredningen omfattar en stor del av mellersta och södra Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Larven lever av växtrötter på öppna marker. I Danmark är arten uteslutande funnen på havsstrandängar. Endast känd från Skåne. Äldre fynd finns från flera lokaler (Södra Sandby, Lomma och Kävlinge), men sentida fynd endast från Glumslöv, 1994 och 1998. Arten är även i Danmark starkt minskande. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (0-500) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Larven lever av växtrötter på öppna marker, i Sverige bl.a. i kustklintar (backafall) I Danmark är arten främst funnen på havsstrandängar. I Mellaneuropa ofta vid sjö- och flodstränder. Arten kan i Mellaneuropa ibland uppträda som skadedjur. Den fullbildade skalbaggen är dagaktiv och påträffas från maj till augusti, oftast sittande på gräs eller blommor av örter och blad på buskar eller träd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Hoplia, Art Hoplia philanthus (Fuesslin, 1775) - fjällig ängsborre Synonymer ängsollonborre, Scarabaeus philanthus Fuesslin, 1775, Hoplia philanthus (Fuessly, 1775)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Larven lever av växtrötter på öppna marker. I Danmark är arten uteslutande funnen på havsstrandängar. Endast känd från Skåne. Äldre fynd finns från flera lokaler (Södra Sandby, Lomma och Kävlinge), men sentida fynd endast från Glumslöv, 1994 och 1998. Arten är även i Danmark starkt minskande. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (0-500) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En 8–9 mm lång bladhorning med långa, kraftiga ben och klumpig kropp. Färgen är svart eller svartbrun med rödbruna täckvingar. Översidan har en gles fjällbeklädnad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällig ängsborre

Länsvis förekomst och status för fjällig ängsborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällig ängsborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd från västra Skåne. Äldre fynd finns från flera lokaler (Södra Sandby, Lomma och Kävlinge). Sentida fynd finns från Öresundsstranden vid Glumslöv, 1994 och 1998. Arten finns även mycket sällsynt i Danmark. Utbredningen omfattar en stor del av mellersta och södra Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Melolonthinae  
  • Tribus
    Hopliini  
  • Släkte
    Hoplia  
  • Art
    Hoplia philanthus(Fuesslin, 1775) - fjällig ängsborre
    Synonymer
    ängsollonborre
    Scarabaeus philanthus Fuesslin, 1775
    Hoplia philanthus (Fuessly, 1775)

Larven lever av växtrötter på öppna marker, i Sverige bl.a. i kustklintar (backafall) I Danmark är arten främst funnen på havsstrandängar. I Mellaneuropa ofta vid sjö- och flodstränder. Arten kan i Mellaneuropa ibland uppträda som skadedjur. Den fullbildade skalbaggen är dagaktiv och påträffas från maj till augusti, oftast sittande på gräs eller blommor av örter och blad på buskar eller träd.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Backafallen vid Öresund hotas av igenväxning. De öppna backarna vid Ålabodarna är delvis ett resultat av tidigare lertäkt, och växer igen med buskar och träd i avsaknad av störning.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Igenväxningen av backafallen vid Öresund måste förhindras genom lämplig skötsel, t.ex. bete.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Håkan Ljungberg 2016. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Melolonthinae  
  • Tribus
    Hopliini  
  • Släkte
    Hoplia  
  • Art
    Hoplia philanthus, (Fuesslin, 1775) - fjällig ängsborre
    Synonymer
    ängsollonborre
    Scarabaeus philanthus Fuesslin, 1775
    Hoplia philanthus (Fuessly, 1775)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Håkan Ljungberg 2016. © ArtDatabanken, SLU 2006.