Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällig gallmusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma bresadolanum
Fjällig gallmusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna art är en ganska stor, gråaktig musseron i gallmusserongruppen. Hatten är ca 4–10 cm bred, brungrå till askgrå och mer eller mindre koncentriskt småfjällig. Äldre exemplar eller hattar som börjat torka får gärna en smal, roströd zon nära kanten. Lamellerna är urnupna, påfallande grå och får slutligen svartflockig egg. Foten är fast, cylindrisk, ljusgrå och vattrad av små, mörka fjäll. Köttet är vitaktigt med jordartad lukt och en obehaglig, besk smak.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällig gallmusseron Observationer i  Sverige för fjällig gallmusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från två lokaler på mellersta Öland (Halltorps hage och Borge hage) där den växer i några få stora häxringar. År 2001 hittades den också på en lokal (Sturefors) i Östergötland. Den är sedan dess även funnen på en lokal på Gotland. Den är inte omnämnd från övriga nordiska länder. Den kända utbredningen omfattar Syd- och Mellaneuropa, men arten anges överallt som sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Bildar mykorrhiza med ek, och kanske avenbok på kalk- och örtrik mark i luckig ädellövskog. Värmekrävande art som bildar relativt stora och iögonfallande fruktkroppar, växer i en väl undersökt miljö. 9 kända aktuella lokaler i landet, 4 i Östergötland, 3 på Öland och 2 på Gotland. Total population i landet bedöms liten och med få mycel på varje lokal. Missgynnas av minskande arealer av kalkrika och näringsrika luckiga ekskogar av lämplig kvalitet och upphört skogsbeten av ädellövsmiljöer. Bedöms kunna missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd.Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika och näringsrika ekskogar av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (180-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (9-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (36-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Svampen växer i lövskog på näringsrik och kalkhaltig mark. De svenska lokalerna utgörs av ganska täta ek- och hassellundar, och det är troligen med ek arten bildar mykorrhiza. Mycelen utgör säkerligen gamla relikter och kanske har etableringen i Sverige skett under den atlantiska värmeperioden. I dagens klimatläge kräver arten gynnsamma lokaler där glesa skogar med gott om varma brynmiljöer säkerställer dess ekologiska krav. I Sydeuropa har även andra trädslag angivits, men det kan också bero på att det är svårt att avgöra vilken som är mykorrhizavärd i en blandad lövskog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma bresadolanum Clémençon - fjällig gallmusseron Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek, och kanske avenbok på kalk- och örtrik mark i luckig ädellövskog. Värmekrävande art som bildar relativt stora och iögonfallande fruktkroppar, växer i en väl undersökt miljö. 9 kända aktuella lokaler i landet, 4 i Östergötland, 3 på Öland och 2 på Gotland. Total population i landet bedöms liten och med få mycel på varje lokal. Missgynnas av minskande arealer av kalkrika och näringsrika luckiga ekskogar av lämplig kvalitet och upphört skogsbeten av ädellövsmiljöer. Bedöms kunna missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd.Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika och näringsrika ekskogar av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (180-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (9-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (36-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Denna art är en ganska stor, gråaktig musseron i gallmusserongruppen. Hatten är ca 4–10 cm bred, brungrå till askgrå och mer eller mindre koncentriskt småfjällig. Äldre exemplar eller hattar som börjat torka får gärna en smal, roströd zon nära kanten. Lamellerna är urnupna, påfallande grå och får slutligen svartflockig egg. Foten är fast, cylindrisk, ljusgrå och vattrad av små, mörka fjäll. Köttet är vitaktigt med jordartad lukt och en obehaglig, besk smak.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällig gallmusseron

Länsvis förekomst och status för fjällig gallmusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällig gallmusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från två lokaler på mellersta Öland (Halltorps hage och Borge hage) där den växer i några få stora häxringar. År 2001 hittades den också på en lokal (Sturefors) i Östergötland. Den är sedan dess även funnen på en lokal på Gotland. Den är inte omnämnd från övriga nordiska länder. Den kända utbredningen omfattar Syd- och Mellaneuropa, men arten anges överallt som sällsynt.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma bresadolanumClémençon - fjällig gallmusseron

Svampen växer i lövskog på näringsrik och kalkhaltig mark. De svenska lokalerna utgörs av ganska täta ek- och hassellundar, och det är troligen med ek arten bildar mykorrhiza. Mycelen utgör säkerligen gamla relikter och kanske har etableringen i Sverige skett under den atlantiska värmeperioden. I dagens klimatläge kräver arten gynnsamma lokaler där glesa skogar med gott om varma brynmiljöer säkerställer dess ekologiska krav. I Sydeuropa har även andra trädslag angivits, men det kan också bero på att det är svårt att avgöra vilken som är mykorrhizavärd i en blandad lövskog.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Ett stort hot består i att växtplatserna är så få att även slumpartade faktorer innebär att arten riskerar att försvinna. De hittills kända lokalerna ligger i lövlundar som är redan är skyddade med anledning av att där finns andra sällsynta svampar, växter och djur. Antalet mycel är dock litet och det är nödvändigt för artens fortlevnad att miljön inte förändras negativt på något sätt. Som regel är svampindividers markmycel långlivade, flera decennier eller i vissa fall troligen mycket mer. Eftersom det är en sydlig och sannolikt värmekrävande art kan den vara missgynnad av att skogen tätnar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens utveckling bör följas genom floraövervakning. Växtplatserna bör inte få växa igen ytterligare och en försiktig röjning kanske är nödvändig på sikt för att möjliggöra etablering av nya mycel. Stödformer för extensivt skogsbete i lövmiljöer bör utvecklas. Om arten påträffas på nya lokaler bör dessa ges ett juridiskt skydd.

Christensen, M., Knutsson, T. & Lange, C. 1997. Distribution and ecology of Tricholoma bresadolanum and Tricholoma sulphurescens in the Nordic countries. Boll. del Gruppo Micologico G. Bresadola 40(2-3): 151–158.

Riva, A. 1988. Tricholoma (Fr.) Staude. Fungi Europaei 3. Saronno. (på italienska, färgbild finns)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma bresadolanum, Clémençon - fjällig gallmusseron
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.